Gränsen för otrohet
Jag och min man började träffas innan våra dåvarande respektive visste om det. Dock ser jag det inte som att vi var otrogna. Vi var fullt inne på att lämna våra känslomässigt döda och genomruttna förhållanden med psykiskt dysfunktionella personer. 
Det blev ju en process.
Det är så himla lätt att säga att man ska avsluta helt innan man inleder något nytt. Och visst, det är en bra princip att gå efter generellt men i min mening inte applicerbart på varje enskilt fall.
Är man fullt medveten om att man ska lämna och att det kommer att ske inom den absolut närmaste tiden, så är det inte en otrohet som på något vis går att jämföra med att ha en älskare/älskarinna parallellt och i hemlighet i flera år.
Känslor är inte svart eller vitt. Det kan ta ett tag att veta vad det är som pågår inuti en. Och; att göra slut på ett långt förhållande är inget man gör på en kvart.
Jag vet att många skulle tycka det vi gjorde var otrohet och det får stå för dem, vi vet iallafall hur jävla bra och rätt det blev.
