Gränsen för otrohet
Har ingen gräns. Han är fri att göra precis vad han vill, inom lagens ramar.
Inlägg från: Oerhörd
|
-
-
Den där sista meningen är inte begriplig för mig. Jag älskar att vara förälskad! Jag långt ifrån skiter i det jag har hemma, honom älskar jag innerligt. Ingen annan har någonsin kommit ens i närheten.Anonym (Ka) skrev 2019-06-17 15:52:09 följande:
Jo, men t.o.m. "man" tror jag mig minnas har hållit med om att "känslor kan man inte hjälpa".
Men om man tar ilska eller ö.h.t någon annan känsla måste den ju triggas av något, eller att man känner sig på dåligt humör o.s.v
Men just att bli förälskad i t.ex. en kollega. Då blir man slagen i huvudet, och det var ju inte alls meningen att det skulle bli så, och känslor kan man ju inte hjälpa...
Skitsnack säger jag.
Man är helt enkelt öppen för att få just dom känslorna och skiter i det man har hemma.
Men förälskelserna, dem vill jag inte leva utan, och jag tänker att det är oerhört egoistiskt att neka en annan person känslor som de allra flesta av oss njuter av.
Vi är väldigt överens om att förälskelser kommer och går, och är härliga att uppleva, vi unnar oss och varandra de känslorna. Vi blir förälskade i varandra också då och då. Jag tycker uppriktigt om när han blir förälskad i någon annan, han lever upp enormt då, så där som förälskade människor gör, men som vi efter ett par decennier tillsammans ytterst sällan gjorde när vi bara hade lov att förälska oss i varandra. -
Väldigt kul för oss. Det är inte norm för oss heller, vi lever i exakt samma samhälle som alla andra här. Det är ett val. Förstår inte varför folk envisas med att låtsas att de inte har känslor för andra som är härliga. Egoistiskt och snålt att inte vilja se sin partner så där sprudlande lycklig.Anonym (Ka) skrev 2019-06-18 11:12:46 följande:
Det är ju kul för er men knappast norm för alla.
-
Oj, vilket ok att bära. Jag vill inte alls vara det enda upphovet till min mans lycka. Jag vill att han ska trivas på sitt jobb, ha givande intressen och härliga vänner också till exempel. Precis som jag inte tror att en person kan fylla hela någons behov av social och intellektuell stimulans så tycker jag att det är märkligt att tro att en person ska fylla hela det emotionella och sexuella behovet.Anonym (Esme) skrev 2019-06-18 18:28:59 följande:
Jag tillåter att min man får vara sprudlande lycklig, men det är inte likvärdigt med att han då ska få komma tillbaka till mig som inte var upphov till den sprudlande lyckan. Då får han vara lycklig på eget håll, och jag på mitt.
Ingen människa kan tvinga en annan att inte bli förälskad eller kär i någon annan, men den lyckliga kan å andra sidan inte heller kräva att den andra personen ska vara med på något hörn som denna inte vill.
Vad är så svårt att förstå med att den ena inte ska få vara lycklig, på den andres bekostnad? För övrigt finns massor av andra saker som kan göra en lycklig som båda partnerna kan göra gemensamt, utan att behöva kära ner sig i andra personer.
I mina öron låter det mer som en livlina, för att lappa ihop ett redan trasigt förhållande.
Var läste du in att det är på någon annans bekostnad? Jag tyckte mig beskriva precis motsatsen, att det är till bådas fördel. Det är svårt att ha en dialog med någon som läser lite som den vill :/
Naturligtvis finns det massor av andra saker som går att göra gemensamt. Det fina i min kråksång, enligt min mening, är att det ena inte utesluter det andra.
Så inskränkt du är i ditt lyssnande då. Här är inget trasigt iallafall. Känns det bättre för dig om du får tro det, bara för att våra val inte passar in i din föreställning om hur saker borde vara? Är det jobbigt att vi hittat en annan lösning än att bita ihop och kämpa emot, och landat nöjda, trygga och lyckliga i det? -
Sant, det finns många sätt. Jag tycker väl att det är onödigt att sortera bort ett så härligt sätt. Jag förespråkar inte otrohet egentligen. Jag är mer inne på frihet att känna det en känner, goda, kärleksfulla känslor behöver världen mer av :)molly50 skrev 2019-06-18 19:00:58 följande:
Det är nog ingen som inte vill se sin partner sprudlande lycklig.
Men sprudlande lycklig kan man väl bli på andra sätt än genom otrohet.
I ert fall verkar det fungera. Men det gör det inte för alla.
Och det betyder inte att man är snål och egoistisk.
Att själv vara otrogen men inte vilja att ens partner gör samma sak är väl,i så fall,snålt och egoistiskt om något.
Någon skrev om kontroll över sina känslor, du ser några inlägg tillbaka att det är inställningen till känslor jag avhandlar här, inte otrohet i sig.
Din sista mening är jag helt med på, men vet inte riktigt vem du tänker på i den, har inte sett någon uttrycka åsikten att de inte vill att partnern gör samma sak. Tvärtom.