Det är tyvärr ganska svårt att förstå vad du menar i vissa inlägg. Det jag kan tänka mig att folk i din närhet reagerar på är att du är alldeles för på, uttrycker dig lite lustigt och dessutom verkar tro att ditt sätt (och enbart ditt) är Det rätta att vara på.
Jag tror att du skulle vinna mycket på att inte fokusera på huruvida alla andra/du är normala eller inte och bara arbeta med dig själv. Små steg och sen kanske du kan känna dig mer trygg i din dialog med andra.
Det finns inte bara ett sätt att kommunicera och därför så går det inte att säga exakt vad du gjorde fel, eller exakt vad du skulle ha gjort annorlunda.
Det är dock tydligt att du är en minst sagt intensiv person och jag misstänker att du kanske kan äta upp all luft i rummet. Ingen i detta forum kommer att kunna säga vad som blir fel och jag rekommenderar dig att försöka tona ner dina kontaktförsök en hel del och söka hjälp.
Jag förstår absolut att detta är en jobbig sits för dig, men jag är övertygad om att det kommer att gå lättare om du försöker se saker i gråskala och inte svartvitt. Återigen, för detta behöver du troligen hjälp. Alla andra har inte fel i allt de gör hela tiden. I vissa av dina exempel så låter det som om du varit så intensiv så att man fått ryta ifrån till dig och att du då uppfattat människor som otrevliga. Jag tror tyvärr att det skapat ett obehag även för dem.
Jag önskar dig all lycka och jag tror att proffshjälp är rätt väg att gå.
Vem skulle inte orka vara kompis med mig? Jag har ju en sambo som är min kompis/pojkvän och jag har ju haft vänner. Jag säger ju att jag inte har svårt att skaffa vänner, snarare behålla dem. Jag har svårt med tajming och det där, i know. Men det är väl mer att jag aldrig har fattat innan felet andra har sagt, nu vet jag ju om mer än vad dem inblandade faktiskt kunde säga, de kunde inte säga något alls. Så detta är ju den bästa hjälpen jag har fått.