Sociala koder

Jag förstår helt ärligt inte det mesta du skriver om. Det är väldigt rörigt och med för mycket irrelevant ?information?.

Du bör, precis som någon tidigare skrivit, strunta i andra och om de enligt dig skulle göra sociala fel. Fokusera på dig själv. Vad gör du för fel för att det ska bli snett? Du kan inte ändra på hur andra beter sig eller hur de ser på världen. Ibland/ofta tycker och tänker man olika. Det är helt ok.

Så jag läser dina inlägg så verkar du nästan tvinga dig på andra, för att du så gärna vill skaffa nya vänner. Ibland kan det bli för mycket. Jag uppfattar dina inlägg som intensiva och nästan lite attack-liknande. Jag skulle själv dra mig undan om du skrev till mig på samma vis som du skrivit här. Och eftersom du inte verkar kunna ta åt dig vad andra skriver i tråden, misstänker jag att jag till slut hade blivit tvungen att säga ät dig att du är för på och att jag inte är intresserad av vänskap. Det hade gjort mig ledsen att behöva vara så tydlig, då jag verkligen inte vill såra.

Jag hade en kollega som betedde sig ganska likt dig, han kallade mig sin bästa vän efter att ha jobbat ihop i tre veckor. Vi jobbade inte ens nära, men hade daglig kontakt då han skickade en uppsjö med långa meddelanden om allt möjligt och jag svarade kort på allt, med en trevlig ton. Jag svarade aldrig på privat basis, och de flesta meddelanden jag skickade var på mindre än 5 ord. Han fattade inte vinken, så när han väl började kalla mig hans bästa vän och gjorde några andra väldigt konstiga uttalanden, var jag tvungen att bromsa och säga att jag tyckte att han var för intensiv. Han blev ledsen, men jag var tvungen att stålsätta mig för att inte råka uppmuntra vidare kontakt. Jag upplevde hela situationen som väldigt obehaglig och konstig.

Hoppas att du tar till dig lite av det som tas upp här i tråden och att du lär känna dig själv bättre. Det kommer säkert kunna hjälpa dig i framtiden med det sociala samspelet. En sak som är viktig att komma ihåg också är att det är ok att inte förstå alla sociala hintar. Men hur du agerar när någon påtalar dem, det är viktigt att jobba på!

Jag beklagar att du blivit utsatt för mobbing, det är ju aldrig ok vare sig man har diagnos eller inte. Dina inlägg är ganska röriga, så det är svårt att helt förstå vad du ville diskutera. Vad jag förstod på trådstarten, och många av dina inlägg, var det problemet med det sociala samspelet och även hur du tycker att andra gör fel (men inte du själv)?

Dock har jag inte förstått någon av dina exempel riktigt, utan den förståelse jag fått är främst utifrån andra skribenters tolkningar. Vill du välja ut en av exemplen och beskriva det lite tydligare, med så få extraord som möjligt? Det blir annars svårt att hjälpa dig utan att förstå vad du uppfattar är problemet. Testa beskriv vad som hände när du ville ta fika med en bekant. Hur frågade du? Var (fb,sms,telefon,irl?)? Hur många gånger hade ni setts förut? Hur kände ni varandra? Alla dessa grejer plus andra faktorer påverkar väldigt mycket i ifall det var ?ok? eller inte.

Är problemet att andra säger åt dig när de upplever att du gör snedsteg i sociala sammanhang? Eller är det att du tycker att andra gör ?lika mycket fel?? Någon annan i tråden beskrev det väldigt bra, att du klumpar ihop vissa sociala koder som samma, när det egentligen är olika nyanser i det. Så du kanske uppfattar det som att ni ?gör lika mycket fel?, när ni i själva verket inte gör det enligt personerna som du interagerar med?

Nu tycker jag att du förklarade tydligare, tack. Vad gäller just fika-situationen var du nog lite för tidig med att bjuda med på ensamaktivitet. Ofta brukar man istället vid första kontakterna bjuda med på gruppaktiviteter. ?Jag, Stina och Lisa ska till stan på en fika och vi/jag tänkte om du ville hänga med? Det var ju så trevligt när vi sågs på eventet förra veckan!?. Sen kan det såklart vara så olyckligt att du ofta träffar på knepiga människor. Dock är det ju lite konstigt att just du bara träffar på en massa knepiga människor. Men det kanske är en kombination. Du beter sig lite annorlunda och många av de människorna du träffar har svårt att hantera sådant. Då blir det väldigt knasigt. Det låter som att du behöver träffa väldigt utåtriktade och raka personer.

Fortsätt vara dig själv, utvecklas och lär dig leva med ditt funktionshinder. Aktivera dig inom föreningar, träning/sporter och lär känna nytt folk i en lugnare takt så kommer du till slut hitta människor som du klickar med. Lycka till! :)

Som sagt så har du säkert även stött på knepiga personer. Det gör vi alla, då säger man ?tack och hej?, sen släpper man det. Ni klickade inte, ni hade olika sätt att ta kontakt och hon tyckte att ditt beteende var annorlunda. Hon kunde inte hantera det, utan valde att säga nej på ett väldigt konstigt sätt. Du uppfattade då hennes beteende som annorlunda. Så kan det vara.

Hur vill du gå vidare? Ett sätt för att lära sig hantera sådana situationer, som det blev med fikatjejen, är att på förhand bestämma sig vad man ska säga när det blir knasigt. Då kan man säga ?okej, jag ber om ursäkt om mitt beteende gick över din gräns. Du behöver inte ge mig någon lektion i hur man uppför sig. tack för pratstunden, jag kommer inte göra om det?. På så vis markerar du att det räcker, på ett respektfullt sätt, och sen går du vidare med livet. Träffar du på henne igen med gemensamma kompisar så är du lika trevlig som alltid. Då har ju du varit den vuxna och tagit ansvar för ditt egna beteende. Du kan tyvärr varken ta ansvar för eller styra andras beteenden.

Så uppfattar inte jag ts inlägg, utan snarare att det är orättvist att andra personer som ?begår samma misstag/fel? som ts inte får samma ilskna feedback av personen de försöker interagera med. Ts får gärna klargöra vilket av dem det är :)

Dock håller jag med om att det är orättvist att vissa får funktionsnedsättning, oavsett form.

Du skriver att du vill lära dig de sociala koderna, och det är ju jättebra att du vill det! Men ett socialt samspel är inte bara att följa vissa koder, utan att kunna läsa av personen man interagerar med. Det kan vara kroppsspråk, tonfall, andning, blick. Det är, vad jag förstått, just dessa du har problem att upptäcka. Jag tror att du har en ganska bra koll på de övergripande koderna, även om du kanske lätt klumpar ihop den till ett mindre antal än vad de flesta av oss andra gör. Även om du lär dig alla koder, hittar tillvägagångssätt för att upptäcka iaf några av de subtila hintar i kroppsspråk osv, så behöver du nog lära dig leva med din funktionsnedsättning. Du kanske inte kan lära dig exakt hur du ska ta in all denna extrainformation som vi signalerar, men tillräckligt för att du ska må bra. Du kanske kan behöva stöd av en terapeut under tiden du försöker lära dig hur du fungerar och hur du vill vara när du interagerar med andra människor? Jag själv gick hos terapeut ett tag för ångesthantering och det var ett fantastiskt stöd under den tid jag försökte lära mig leva med min problematik, som jag kommer få leva med i resten av mitt liv.

Du skriver också att du hade vänner innan du fick din diagnos. Sen fick du diagnosen och då hade du plötsligt svårt att få vänner? Akta dig för att bli din diagnos! Du kan ju uppenbarligen ha vänner och interagera med andra, om du nu upplevde det som att diagnosen plötsligt förändrade något. Du hade ju svårigheterna också innan du fick diagnosen, hur gjorde du då? Handlar det om att du nu tänker mer på att du har svårigheter, som sätter käppar i hjulen? Eller vad hände?

Som jag skrev förut, vissa klickar man med och blir kompis med. Andra klickar man inte med och i vissa fall kan det bli en mindre konflikt, som i ditt fall med fikatjejen. Hon reagerade ganska starkt och då är det inte sådana personer du ska ha i din närhet heller. Du mår bra av personer som kan hantera dig, så som du är, och som vill umgås med dig! Så försök att inte hänga upp dig på vad dessa personer säger eller hur konstiga du upplever att de är. Fokuserar på de personer som du faktiskt klickar med och som du mår bra av att umgås med.

Ts, vi är många här i tråden som verkligen försökt hjälpa dig. Men jag upplever att du inte riktigt kan/vill ta emot det vi skriver. Som många skrivit här, så är det väldigt svårt för oss att svara på vad du gjorde för fel i alla dessa specifika situationer. Vi bar inte där och hörde således inte dina ord, ditt tonfall, din timing eller såg ditt kroppsspråk och ansiktsuttryck. Dessutom vet vi inte hur dessa individer som du träffade var som personer och hur de svarade (i alla dessa perspektiv). Det kan mycket väl vara så att de personer du träffat har varit väldigt knepiga. Det kan också vara så att ditt funktionshinder satt lite käppar i hjulen när du pratat med dem och de har behövt vara hårdare i sina uttryck för att få dig att förstå. Vi kan omöjligt veta det på den lilla information du gett och kan ge.

Det bästa för sig själv och ditt mående, vilket är det enda du har ansvar för, är att skapa dig ett liv som du trivs med. Om du vill lära dig interagera lättare med neurotypiska individer, behöver du nog ta hjälp av en terapeut för att lära dig förstå vissa delar i samspelet. Någon i tråden rekommenderade olika kurser som ex. Psykiatrin tillhandahöll. Låter ju superbra! Men sen kan du också fokusera på att umgås med de personer som har liknande problematik som du, och på så vis inte uppleva att du blir så missförstådd som du säger att du upplever sig som.

Vi är många i tråden som förstår varandras inlägg, utan problem, men inte dina (jag har förstått alla andras direkt, men dina måste jag läsa 2-3ggr för att ens förstå vad du försöker säga). Du skriver på ett rörigt sätt, tyvärr. Ingen av oss skriver detta med illvilja, vi skriver i tråden för att vi vill hjälpa dig. Men jag upplever att du inte vill ta emot vår hjälp alls.

Btw, jag är 30.