Sociala koder

Jag läser era kommentarer och tar till mig.

Men här är ett tydligt exempel på att jag verkligen tycker detta är konstigt.

Ni vet situationen på studentmottagningen. Jag försökte prata då med studenten och försökte då små prata med hans kompisar. Ena tjejen verkade totalt blåst. Hon fattade inte att jag bara ville små prata. Gissa vart hon hamnade? Paradise hotel. Det som är konstigt i detta är ju att hon som ansågs vara normal enligt mig, var ju i själva verket väldigt konstig. Om man är med i pH så bor man ju med olika människor och är social och vill ständigt socialisera eller bråka med andra. Därför tycker jag då att hennes sociala förmåga inte makes sense när hon knappt fattar att folk små pratar som ett sätt att lära känna någon. Hon är ju skev.

Men hur kan det vara skillnad på att de normala gör fel men ändå rätt och att om jag gör fel så är det mer dåligt än om de normala gör samma fel. Har de med min diagnos att göra? att jag inte kan se dessa hintar

Jag tror en majoritet anser att mobbning är fel. De finns de som gör andra illa med flit, som mår bra av att trycka ner andra, som känner en starkare grupptillhörighet när de får någon att vända sig mot. Jag är övertygad om att en del som mobbar vet att de gör fel men bryr sig inte. Ditt sätt att se på saken är verkligen att trycka ner alla med ATS i skorna. Att se det som att man själv alltid/oftast gör fel och alla andra rätt är ett utmärkt sätt att både utveckla psykiska sjukdomar och ta livet av sig. Varför ska man fortsätta leva om man är fel? På det sättet förlorar man dessutom rätten till sina egna känslor.

Det var denna text jag menade att, detta med att det leder till pskyksika sjukdomar och att ta livet av sig, det kanske är någon som gör så, men det betyder inte att alla gör det. Jag tror många med diagnoser är nöjda med deras diagnoser, just för att de har gjort det till sin superkraft. 

Jag är nöjd med min diagnos men jag ville bara enbart veta varför många normala personer bara ansåg att det var fel att skriva med folk på fb tex, för dem skriver också med folk på fb, i fb chatten dvs. Chatten finns ju för en anledning, för att man ska kunna skriva med vänner på fb i fb chatten. Och jag har ju sett att normala folk som skriver i fb chatten med andra, därför blir det konstigt då om de säger att jag gör på fel sätt. Det går fortfarande inte ihop för mig,trots att  jag fattar att det har och göra med att jag inte kan se signalerna, mimik, tajming och sådant. Dem göe ju lika mycket fel som jag då, för att en kan ju inte få skulden för att det är två som bråkar. Förstår ni hur jag tänker? 

Om man säger såhär, hur ska man ta kontakt med någon? 

Mina sätt är ju ändå sätt att ta kontakt med människor på. Det jag gör är ju en startpunkt jag använder för att lära känna någon. Man skapar ju inte en möjlighet genom att bara förvänta sig att det ska hända något om man är tyst. Jag menar bara att om jag fårgar om en fika eller shoppa, det är ju mitt sätt att få en möjlighet till att lära känna personen. 

Då undrar jag, hur gör alla andra då? För vad jag har sett så blir många typ bästa kompisar bara sådär och absolut beror det ju på person till person, men då känns ju mitt sätt mer genomtänkt än att någon bara ska vi hitta på något? Jag menar ju inte att få det genomänkt som en plan, utan jag menar bara att det är egenomtänkt att jag vill ha kompisar. 

Jag märker ju redan nu hur mycket jag utvecklas och förstår gällande sociala koder nu när jag vet felet jag sk gör, så då blir det enklare för mig att veta hur jag ska bete mig i sociala sammanhang. Men samtidigt känns vissa saker orimliga eftersom jag tror många sociala koder är påhittade och finns ingen logisk förklaring till, eftersom de är påhittade och då kan anledningen vara vad som helst. Det blir mer som mobbing då, dvs att osakerna där kan vara att det är fel att ha en rosa tröja på sig, för det har vissa bestämt att det ska man inte ha. 

Jag kan ju då bestämma att det är fel att dem som blir bästa kompisar bara sådär är på fel sätt, för vem gör så? Man blir inte bara bästa kompisar sådär, man fattar ju att man måste lära känna personen ett tag först, det tar tid att lära känna en person, fan nu låter jag som en normal person. Ser ni, jag har redan lärt mig hur det fungerar. 

Sedan måste jag tillägga att de där om att personer utan diagnoser som gör fel men ändå rätt, det håller inte i längden, sorry kompis. 

Personen som är normal kanske fattar sociala koder men väljer att bryta dem och därför väljer att mobba andra och kanske inte bryr sig om att den mobbar. 

Men mobbaren gör ju ändå på fel sätt för att den just mobbar, därför kommer den tillslut få något typ av straff för att den gör något som är fel. Alltså straff menar jag då typ utskällning eller att man anmäler det eller om det är väldigt grovt så kan det kanske bli fängelse. det är ju liksom inte något man vill ha på sitt cv..

Fast mobba någon annan kanske får en att få fler kompisar? (Fatta att jag är ironiskt med det där med att mobba för flerkompisar för att jag tycker fortfarande att den där förklaringen med att personer som är normala som gör fel fast ändå rätt, makes no sense) 

Men jag drev ju om att jag skulle hitta på att jag som gör fel gör rätt men egentligen gör jag fel. låter väldigt konstigt att det är så om man är NT. 

Jag tog bara då ett exempel som skulle motbevisa det hela. Dvs om en normal person mobbar, så gör den ju fel oavsett vad. Men någon skrev att om en person som kan sociala koder, bryter dem, så gör dem ändå rätt. för att majoriteten har rätt. Vem säger att majoriteten har rätt då? 

Jag har ju bara lärt mig hur en person NT i mitt fall normal person tänker, jag har inte sagt att de med diagnoser är onormala. Jag försökte bara hitta ett ord som passade in för att förklara och då vart de personer med diagnoser och normala eller de utan diagnoser. inget mer än så. 

Jag förstår ju det, men det var ju det jag gjorde för jag och denna tjej som träffades på event, vi hade ju setts flera gånger och därför frågade jag om bara hon och jag skulle ses, för att lära känna varandra bättre som kompisar. Så där tycker jag att jag inte gjorde något fel. De var typ det du skrev som exempel, förutom några små grejer. Men i övrigt så var de liksom samma sak. 

Då gjorde hon ett socialt fel eftersom hon gjorde ju på fel sätt genom att föreläsa för mig, säga att hon gick en beteendevetenskaplig linje, no shit? Som om det skulle betyda att hon är bättre på det sociala. det behöver inte alls vara så.Att skriva en sådan sak är inte normalt, det är då mer normalt att säga, jag kan inte ses tyvärr eller något. Det hade ju varit mer förståeligt att hon inte ville ses än, att jag går på detta program, jag kan allt om det sociala, du förstår ingenting, jag vill inte umgås med dig. Det är nog svårt att fatta det eftersom jag är ingen tankeläsare. Jag skulle mer tycka hon var väldigt tråkig och konstig istället för att bara åh, hon låter som en trevlig person. Hon om något känner jag, inte har så pass bra koll på hur man kommunicerr med mig, men juste det var ju något med att om man bryter mot normen så gör man ändå rätt?

Jag fattar inte varför det är så pass fel eller konstigt att bara förstå hur saker ligger till. Meningen med detta inlägg var ju enbart att få svar på frågor som jag har undrat över. Dvs vad dem i klassen ansåg att jag gjorde för fel. 

Jag har absolut förstått det ni har skrivit, det är snarare tvärtom. NI har inte förstått att jag endast bara har förklarat på olika sätt hur jag har menat. Varför jag tyckte som jag tyckte och hur jag såg på hela situationen. 

Det var dem som sa ordet fel i detta fallet, och jag bara ifrågasatte hur dem menade och tänkte. Jag har inte sagt någonting förutom att jag ville ha tips råd och förklaringar på det hela. 

Men jag har kommit till insikt att jag inte vill bli en normal person, dels så kan jag inte bli det och dessutom så verkar normala personer rätt tråkiga och har så mycket krav. Därav varför jag har kommit fram till att jag ska vända mig till de som har diagnoser istället. Dem har inte samma krav på det sättet, dem har liknande svårigheter och är unika på deras sätt. Tyvärr så passar inte vi in i eran värld och därför blir det något skrämmande för er för att vi som har diagnoser vill lära känna er och då ryggar ni tillbaka och blir rädda. 

Jag är glad att jag har kommit iunderfund med detta, för jag märker mer och mer hur tråkigt det är att behöva tänka på alla dessa sociala koder som för mig återigen bliir bara rätt patetiska. Jag har ju aldrig gjort något fel egentligen, det är bara det att dem jag syftar på har använt ordet fel i fel sammanhang. Hade de sagt annorlunda så hade jag förstått att jag var det, men nu påstod dem att jag gjorde på fel sätt. Det blir konstigt eftersom alla är olika och träffas på olika sätt. De finns de som träffas på tinder, fb, instamgram och ingen säger ju att det är något fel, så varför ska man då ens säga att jag gör det? 

Jag träffade min sambo på en dejtingsida, och det är många som träffar andra på nätet, då undrar jag, vad är skillanden? Ingenting. Vill någon träffa någon på en fest eller så, det är upp till dem. Men ingen säger ju att något av det är fel. 

 

Från mitt huvudinlägg så tar jag upp exempel på olika situationer där jag tyckt det varit mer tydligt att dem gjort el och att jag bara försökt lära känna dem. Det är därför jag inte har fattat vad för fel jag har gjort som de syftat på. 

Jag vart utsatt för mobbing och när jag kom till klassen så märkte dem på mig att jag var annorlunda och tyckte då att jag gjorde saker på fel sätt i sociala sammanhang, men jag hade ju ingen aning om min diagnos, så jag tyckte ju att jag var normal. Därför blev det fel och jag undrade då vad det var för sk fel jag gjorde, därav mitt inlägg här. 

Jag har bara pratat om skillnaden av att ha en diagnos och inte. Och att om två personer gör på samma sätt dvs använder fb, varför är det då automatiskt den enas fel och den andra kommer undan trots att de gjort samma sak. 

 

Jag försöker bara förklara. Men ni verkar inte förstå att jag gör det. Om ni sammanfattar vad jag försöker säga dessutom upprepade gånger, så kommer ni förstå vad jag menar. Det måste ju vara någon som fattar exakt vad jag vill komma fram till med allt. Det är ju inte så att jag bor på planeten mars eller något. Men ibland känns det verkligen som om alla andra gör det. Som sagt det är inte svårt att fatta vad jag försöker säga om man anstränger sig att förstå mig. Det är bättre om ni frågar mig om hur jag menar istället för att bara säga att jag ska ändra på mitt tänk och så. Det är kanske ni som ska ändra på er inställning och sluta ha fördomar och okunskap om de som har diagnoser.

Jag har inte fördomar om andra, jag har både sett och vet hur andra beter sig framförallt mot mig och det sättet är jag trött på. Om folk nu fattar att jag ville lära känna dem, så kan de åtminstone låtsas i en eller två timmar på den där sociala tillställningen. För går jag till en fest så vill väl ingen vara med den där tråkiga tjejen i ett hörn? Man vill ju hellre vara med någon som är social och rolig och framåt. Och dessutom bjuda in tjejen i hörnet så hon kommer in i gruppen. Hon har kanske svårt att veta hur hon ska vara i ett sådant sammanhang eller har svårt med det sociala, varför då frysa ut henne? Det är ju det folk har gjort. Medvetet.

Jag har på ett normalt sätt försökt lära känna personer i sociala sammanhang och de har medvetet Fryst ut mig genom att behandla mig som om jag vore luft. De fattar ju sociala koder men jag tycker inte då att dem verkar göra det eftersom de inte fattar att jag precis som någon annan bara är social.

Jag skulle kunna jämföra mig med någon som har adhd för de tar ju mer plats än vad jag gör. Då kan ju inte jag vara så pass jobbig för då är ju dem ännu mer tydliga på att de är för på osv. Jag vet en med adhd som tar mycket plats hörs mycket och så isf då, som ingen tyckte var jobbig eller sa att personen gjorde på fel sätt. Visst kanske den har bättre koll på sociala koder osv men det är fortfarande konstigt att personen inte blir bemött på det sättet jag blir bemött, trots att personen har en diagnos och att det är tydligt att hon vill vara i centrum och syns och hörs mycket. Sådana personer tycker ju jag är jobbiga och jag vet att inte alla uppskattar dem heller. Jag vill inte ens vara i centrum men jag blir ju det ändå för att folk dels inte vill förstå mig eller redan har en bild hur jag är innan de ens har lärt känna mig.

Det konstiga är ju att de tyckte de var fel att jag pratade med dem på fb. Det var det som hände bara.det där med adhd var ju en jämförelse. Men de har fortfarande diagnoser precis som jag.

Jag försökte bara få svar på felet men tror det har spårat ut lite. För att jag tror bi missuppfattar varandra. Ni kommer nog aldrig kunna förstå mig. Det spelar ingen roll hur gammal jag är för jag struntar fullkomligt i eran ålder. Det viktiga för mig är era åsikter. Jag är inte här för att få veta andras ålder. Jag är här för att ta reda på saker jag undrar över och Bill veta.

Det är klart att jag då undrar vad själva felet är eftersom de visar tydligt att det är något fel. Då är de inte konstigt att jag tror det är mitt fel. Därför vill jag då veta vad det var som hände eftersom andra redan har sett helheten. Jag ser ju bara den i detta fall bara om folk är tydliga. Det är ju därför jag undrat varför folk tagit avstånd från mig eller bara tyckt att jag gjort på fel sätt. För dem var de ju tydligt att jag var annorlunda då, men jag visste ju inte om det och därför vart de konstigt.

Tänk er själva att alla ser att du har en diagnos utom du själv för du tror att du är helt normal och fattar inte varför de behandlar dig som om du är antingen ett barn eller bara annorlunda. Jag visste ju inte att jag var det så jag tyckte ju de var väldigt jobbiga och på. Vissa upplevde jag som mammiga eftersom de brydde sig på ett sådant sätt som jag kände mig obekväm. Varför skulle de bry sig om att jag skulle träffa en person? De var ju inte mina kompisar och efter den händelsen så spårade det ur totalt. Tjejerna gick ihop och jag fick en massa skit. Jag fattade ju ingenting. Inte lärarna heller. Tjejerna tar upp det hela under en lektion och det slutade med att jag vart jätteledsen för dels var de oförberett och jag var sjukt osäker då. Det är bland annat en händelse där de ansåg att jag var annorlunda.

Sedan gjorde några andra en blogg om mig och de va det som var själva mobbingen. De andra var mer att många var elaka, hade kul på min bekostnad och sådant. Många var ju med genom att koll på hur de faktiskt var, medan andra utförde mer handlingar.

Skolan tog ju detta seriöst när jag hade tagit tag i detta. Bloggen var ju tydligast, de andra var ju mer jobbigt för att jag fick ju liksom sitta ensam och äta eller att folk frös ut mig medvetet eller att de baserade mycket på vad andra tyckte mm. Jag fattade ju inte vad jag hade gjort någon, jag var ju bara mig själv...

Alltså det har väl påverkat mig. Men grejen är ju inte mobbingen på det sättet att jag ältar det utan jag har ju kommit över det. Det är snarare mer detta med sociala biten som jag tycker varit mest jobbig. För de har ju ändå gjort så att jag har ifrågasatt lite vad andra tyckt jag gjort fel. I många fall har jag ju inte gjort något riktigt fel. Jag menar hur ska man kunna göra fel om något man knappt är medveten om? De va bara de som sa att jag gjorde något fel. Jag tycker snarare de gjorde fel genom att bara påpeka det sk felet. Jag tycker även dem gör på fel sätt. Kan de säga så till mig, då kan jag också säga det till dem. Då är de ju rättvist. Men nu fick jag skulden för att jag var mig själv. Det känns så tråkigt. Det som är värst är ju att dem säger typ att de finns regler hur man ska röka, ska man röka på rätt sätt? Hur röker man på fel sätt? Det känns lite barnsligt att hålla på så. Kan man inte bara få göra som man vill?

Vem pratad du nu om? Jag är ju TS, det är ju jag som har skapat detta inlägg från första början. Jag tycker att jag skriver väldigt mycket om vad som hänt till och med på olika sätt.

Vad vill ni mer veta än dem händelserna jag redan sagt?

Jag vill ju inte vara jobbig så jag skriver ju inte exakt allting för då blir de så långa inlägg. Jag har svårt att förklara kortfattat. Och nu när jag väl gör det så tycker ni att jag ska vara sådär långdragen igen...jag vet liksom inte vad jag ska säga mer än att jag enbart ville veta på vilket sätt jag gjorde fel enligt andra och att jag då tog upp olika exempel, de är bara de jag har pratar om här.

Nej detta är ingen trolltråd. Jag är seriös. Jag har tyckt att jag har svarat och sedan tror jag pga att jag är dålig på att formulera mig, att det blev lite fel.

Dem syftade på att det var fel att jag skrev med dem på fb.

Exakt vad de menade med det har jag ingen aning därför tyckte jag deras åsikt var konstig. Det som hände var att dem reagerade på att jag skrev med dem på fb trots att jag pratade med dem i verkligheten också. Sedan tror jag att pga att dem brydde sig att jag skulle träffa den där personen så tror jag att eftersom jag inte förstod vad de var jag hade gjort mot dem att jag antingen trodde att de att jag hade pratat med dem på fb. Men nu i efterhand har jag fått veta att det hela började med att dem ville vara snälla men jag tyckte deras sätt att bry sig om mig var jobbigt, så dem gick ihop några tjejer och tog då upp någonting inför klassen på en lektion. Jag fattade inte vad de hela handlade om men det handlade tydligen om den där personen jag skulle träffa. De var sura över det. Jag fattade dock inte varför de skulle bli sura på mig över en sådan sak. Det var därför jag inte fattade vad jag hade gjort för fel. Det var mycket att jag fick skulden för något som jag inte visste om vad jag hade gjort. Jag blev något slags offer och jag har alltid undrat varför.

De andra exempel som jag tagit upp har jag också känt att jag blivit något slags offer i det sociala. Dels eftersom jag inte kan dem reglerna och för att ingen säger egentligen vad de menar när de säger att jag gör på fel sätt. De tror ju att jag ska fatta men jag säger ju till dem att jag inte gör det för annars skulle jag ju inte ha frågat dem om varför dem tycker jag gör på fel sätt. Eftersom det var så längesen så tror jag också att jag blandar ihop olika saker också för att jag var så omedveten om allting då.

Någon sa till mig att tex mobbingen spred sig till hela skolan typ och jag känner bara, varför skulle hela skolan bry sig om att jag blev utsatt för mobbing från min klass? Jag trodde ju de bara var jag och klassen som visste om det samt lärare och så. Men jag hade ju ingen aning om att andra klasser visste om det. De hade tydligen gett sig på dem i klassen men jag visste ju inte om det. Jag mådde ju dåligt själv så jag kunde ju inte se dem händelserna. Vissa händelser vet jag ju inte ens om det är sant eller inte för varken lärare eller dem i klassen sa ju något till mig. De fick inte prata med mig. Många ville sluta pga att de fick så mycket skit pga mig. Jag ville ju inte bli mobbad så varför gör dem det till mitt fel när de var jag som var utsatt för mobbing? Det var därför jag kände mig utfryst av hela klassen. Sedan kan ju mycket vara efterkonstruktioner också. Jag har tyvärr inte mycket info om vad som faktiskt hände förutom det jag själv upplevde och det jag sagt och hört både då och efteråt.

Driver ni med mig? Det spelare väl fan ingen roll vem personen var. Ni ville veta vad som hände, jag skulle träffa en person själv och de ville inte jag skulle gå och träffa personen ensam. Jag tyckte de var jobbiga som gjorde värsts grejen om det och då vart de sura på mig och tog upp det inför hela klassen under en lektion.

Fattar ni?

Vi säger att det är normalt då att de är såhär.

Men av allting jag sagt i denna tråd så har jag bara velat förstå vad de var för fel de syftade på. Felet vad jag förstått är att dem reagerade negativt på mitt annorlunda beteende och därav sa att jag gjorde på fel sätt. Vad kan de annars ha syftar på?

Men jag förstod inte då att mitt sätt var på fel sätt. Eftersom jag var omedveten om min diagnos så var mitt sätt då på ett normalt sätt. Därför när dem sa något helt annat än min bild hur det var, så vart det bara konstig.

Mobbingen kanske inte var så uppenbar för de hände ju mestadels när lärare inte var i närheten. Men vad jag vet så visste alla om hur det var i klassen och hur jag blev bemött. Jag vet inte men jag tror många märkte hur det var pga hur jag var och hur andra bemötte mig och att jag ofta var ensam och ville ha kompisar. Jag tror det var väldigt tydligt. Men dem fattade eller ville inte förstå det. Jag tror alla fattar när någon försöker komma in i en grupp. Men vissa är bara så, att de fryser ut människor utan någon anledning. Det vad det jag försökte berätta om den gången när jag var ute med min sambo. Det var så tydligt att de frös ut mig utan att jag hade gjort något. Jag hade ju bara försökt va artig och hälsa för att de satte sig vid vårt bord och de kände ju de andra vi var med. De är ju inte konstigt att man hälsar på nya människor. Dessa personer var 30 år och hade barn och familj. Pga så tyckte jag att det var ett märkligt beteende för att dem betedde sig så då.