Sociala koder

Jag skrev ju att jag mycket väl kan ha gjort något fel eller missförstått och så, men deras fel är ju mer tydliga än mina. Jag pratar ju bara om skillnaden här att normala personer gör också sociala fel men blir inte påpekade att dem gör på fel sätt. Det skulle bli konstigt om jag skulle säga att dem gör på fel sätt eller så skulle de inte bli det. Jag har aldrig testat säga emot dem heller, för att jag har aldrig förstått problemet med det hela. Jag förstår inte felet dem syftar på jag gör, att det skulle vara fel att lära känna nya personer, genom en fika, försöka inleda en konversation genom att vara artig och hälsa om det är nya människor som kommer in i gruppen. Som sagt jag pratar bara om skillnaden mellan hur dem anses som normala och vad jag tycker bevisar att dem inte är så pass normala som de säger. Och det är ju för att dem beter sig som de gör och anser att mycket socialt accepterat beteende skulle vara något fel, för att jag gör på samma sätt som dem.

Stina har fb och är en normal person. Hon förstår sociala koder och det sociala.

Jag har en diagnos men fungerar ändå normalt. Jag har sociala medier jag också. Hur kan då mitt sätt vara fel om Stina då också har sociala fb och dessutom precis som jag pratar med folk på fb? Stina säger ju till mig att mitt sätt att ta kontakt med henne och andra är på fel sätt. Då är ju hennes och alla andras sätt också på fel sätt. Jag tänker inte ta skulden när andra gör precis likadant. Om två personer har fb och den ena menar att ha fb är fel, då är det ju även fel att den personer har fb också. Jag har bara tagit upp olika exempel där felen hos andra varit tydliga och inte gett rimliga förklaringar till deras felaktiga beteende. Jag har ju inte gjort något förutom att jag enbart ville träffa nya människor och vara social. Om det är fel, vad lever vi i för värld då? Då undrar jag hur andra träffar vänner om det nu är fel att vara social och vilja ha nya vänner.

Det är inget fel som jag gör utan de hittar ju på att det är fel, förmodligen för att de kanske märker att jag inte är som dem. Men samtidigt är jag ju precis som dem för jag jag gör ju på samma sätt som dem.

Jag ska försöka skriva kortfattat, för att se om folk förstår mig bättre då. 

Jag gjorde ju utredning och så men innan så trodde jag att jag var precis som alla andra, därför blev det fel när folk bara antog att jag hade en diagnos. Jag visste ju inte ens själv att jag hade någon. Sedan så vart jag felplacerad på en daglig verksamhet, där folk hade betydligt mer behov av stöd och hjälp. Tex så var det en som trodde hon var bipolär några gick och trodde att de såg spöken, någon gick och rökte och hade dålig verklighetsuppfattning. Det var sådana svårigheter. 

Jag var mer åt det normala hållet fast ändå inte helt där, eftersom de som är helt normala och inte har ASD, ser skillnad på mig och dem. 

Men eftersom jag kan se deras felaktigheter också, så tycker jag att dem har lite dubbelmoral gällande vissa sociala saker. Deras sk fel blir inte lika påpekade som fel, trots att dem faktiskt gör något fel. Det är som att de är elaka mot någon men tycker att dem inte har gjort något fel. Fast i detta fallet gäller det sociala medier eller sociala koder som de själva knappt förstår ibland....

Jag har inga lässvårigheter eller andra hinder men instämmer i att TS text är oerhört svårläst.

Sammanblandningen av "de", "det" och "dem" är ett av problemen. Att resonemangen präglas av talspråk och brist på stringens är ett annat.

TS har naturligtvis större möjligheter att få bra svar om alla förstår vad TS frågar efter.

Jag har ju tyckt att jag har berättat exempel väldigt tydligt. Men från dem exempel jag skrev, ville jag enbart veta vad jag gjorde för sk fel. Och varför det blev som det blev. Det är dem frågorna jag bara velat ha svar på med hela inlägget.

Gällande den där fikan. Jag hade träffat henne några gånger innan på ett event. Fast med flera. Eftersom jag ville bli vän med henne så tänkte jag att jag skulle föreslå en fika bara hon och jag. Bara som kompisar. Inget konstigt med det. Det är jättevanligt att fika med tjejkompisar. Jag frågade henne på fb och föreslog då en fika/shoppa i stan. Tjejer eller många gillar ju smink fika shoppa alltså tjejgrejer så fortfarande var de ju ingenting konstigt. Då eftersom jag enbart frågade om en fika bara som ett sätt att lära känna henne som en kompis. Det är ju ett sätt att ta kontakt med någon på. Så svarade hon att jag gjorde på fel sätt antingen om hon sa det direkt eller genom hennes sätt att svara mig på. Hon berättade att vi var bekanta och att hon gick beteendevetenskaplig linje. Jag kände mer att hennes sätt var extremt konstigt eftersom jag bara hade frågat om en fika i stan. Det kan ju ha varit så att hon tolkade det som något annat men hon hade bara kunnat säga istället att hon inte kunde ses eller något. istället för att vi var bekanta och att hon gick ett beteendevetenskapligt program, förstår inte riktigt vad hon ville komma med det? Vem säger liksom så om man frågar om man ska ses? Jag ska träffa en ny vän men hon fattar inte att jag bara vill träffas för att lära känna henne mer som kompis, och hon pratar om att hon går en linje och att hon vet pga det hur man tar kontakt med andra. Hon fattade ju fan inte ens mitt sätt så därför undrade jag då rent allmänt om hur hon tar kontakt med andra. Berättar hon då samma sak till dem då om någon frågar henne har du lust att följa med på bio? Eller fika.

Men hon försökte inte hjälpa mig. På vilket sätt gjorde hon det genom att berätta att hon gick den utbildningen och att hon pga det visste hur man tog kontakt med andra? Jag vet också hur man tar kontakt med andra. Ska jag då säga till dem då att jag går den här linjen? Det är märkligt. Det är till och med märkligare än att jag ville lära känna någon. Om hon vill berätta det för sina blivande kompisar, så kommer hon inte uppfattas som normal, snarare konstig. Vissa saker säger man inte.

Jag läser era kommentarer och tar till mig.

Men här är ett tydligt exempel på att jag verkligen tycker detta är konstigt.

Ni vet situationen på studentmottagningen. Jag försökte prata då med studenten och försökte då små prata med hans kompisar. Ena tjejen verkade totalt blåst. Hon fattade inte att jag bara ville små prata. Gissa vart hon hamnade? Paradise hotel. Det som är konstigt i detta är ju att hon som ansågs vara normal enligt mig, var ju i själva verket väldigt konstig. Om man är med i pH så bor man ju med olika människor och är social och vill ständigt socialisera eller bråka med andra. Därför tycker jag då att hennes sociala förmåga inte makes sense när hon knappt fattar att folk små pratar som ett sätt att lära känna någon. Hon är ju skev.

Eller just nu. Kanske var hon trött.

Precis min tanke! Här får man inte sticka ut minsann och folk blir närmast förnärmade när ?främmande? söker kontakt. (Kanske är integrationen bra för Sverige, ur den aspekten.... förhoppningsvis får den janteland att ?loosen-up? lite...)

Nu hänger jag absolut inte med. Så har jag inte skrivit/menat.

Någon (du?) ville att jag skulle betrakta TS mer förlåtande och tyckte att min attityd var som att säga åt en person i rullstol att den ska skärpa sig och resa sig.

Jag tog mig friheten att fortsätta på jämförelsen med rullstolen. När TS tar upp sin problematik och pekar på hur många fel andra gör, och hur skeva och idiotiska de är, och hur orättvist det är att deras agerande tolereras medan TS kritiseras, så tycker jag att det motsvarar om en rullstolsburen skulle börja kasta skit omkring sig på alla som inte sitter i rullstol. Ett sådant beteende är ingen omedelbar succé, helt ärligt.

FL är varken en läkarmottagning eller ett forum för folk med TS funktionsvariation. Här finns ett tvärsnitt av vanligt folk, vissa lika intoleranta som de personer TS har träffat på och beskriver i trådstarten, andra med stor inblick i just TS problem.

Här får TS skriftliga reaktioner, mer eller mindre välformulerade, och olika gissningar/analyser om orsaken till att folk har reagerat och reagerar märkligt på henne.

Om TS vill ha en professionell bedömning av sitt beteende är det givetvis inte hit hon ska vända sig och det tror jag faktiskt att hon begriper.

Jag har ingen aning om huruvida mitt eller ditt eller någon annans bemötande påverkar TS i någon riktning, och jag uppfattar det inte som min eller din eller någon annans plikt att påverka henne. Hon har ställt frågor, vi är några som har svarat, kanske kan hon ha nytta av det eller så kan hon inte det.

Utöver det har jag inte skrivit att hon "måste" lära sig, utan att hon "kan försöka" lära sig. Om TS ska få något annat resultat i sina interaktioner med andra människor än de hittillsvarande tror jag personligen att hon måste lära sig ett annat sätt att ta kontakt med människor, men det var alltså inte vad jag skrev i mitt inlägg.

.

Du får ursäkta men så som du går på. VEM skulle orka vara kompis med dig?

Det är ju inte konstigt att jag har fått den inställningen som jag har, dels pga att jag jämt fått höra hur jag har varit på ett negativt sätt, sedan har jag ju sett skillnad på mig och andra med diagnoser som har betydligt grövre än vad jag har. Jag har väl velat vara som de normala och tyckt att jag har varit som de men då visste jag ju inte om min diagnos, därför vart det konstigt att dem sa att jag skulle ha en diagnos eller antog det bara. Det är endast därför. 

Jag tycker absolut inte att jag är bättre än andra. När har jag sagt det? Jag tycker bara att normala personer är tråkiga för att jag tycker fortfarande att dem gör sociala fel oavsett. Jag vet att de har med mimik, tajming och det att göra men tycker ändå det är något fel de gör och att det är fel av dem att använda mig som exempel, när de själva har okunskap om det hela samt bara antar saker. DE gör ju själva felet att anse sig själva som bättre, dvs den där tjejen. Gör inte hon fel med att säga till mig att hon kan sociala koder mer för att hon går beteendevetenskaplig linje, jag har fan läst psykologi men inte fan säger jag det som en ursäkt för att jag inte vill bli vän med någon. TYp nej jag kan inte träffa digför att du är annorlunda och jag är bättre än dig för jag har läst psykologi.. ehm jaha vad ska jag med den infon till? 

Så det är inte konstigt att jag har den inställningen till just normala personer när de själva verket är lika konstiga som de menar att jag är. 

Tex som tjejen jag träffa på studentgrejen, hon hamnade ju på paradise hotel och det är väl inte speciellt intelligenta människor som är med där...Jag ansåg ju att hon var normal men det var hon ju inte...Hon fattade ju som sagt inte sociala koderna själv eftersom hon inte fattade att jag bara småprata  med henne. små prata gör ju faktiskt alla på sociala till ställningar, så det var ju inte konstigt. 

Dessutom är det ju normalt att på en social tillställning så är man social oftast, annars kan man lika gärna vara hemma. 

Jag visste inte om min diagnos och dem antog bara då att jag hade en diagnos.

Det va en kille jag skulle träffa för första gången. Vi höll ihop i över ett år. Detta va för 7-8 år sedan.

Det var ett dåligt förhållande men det var ingenting jag pratade med dem om.

De var som sagt inte några riktiga vänner.

Jag hade bara sagt att jag skulle träffa honom och inget mer med det. Då ville de vara snälla och ville inte att jag skulle gå till centrumet ensam. Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman. De här tjejerna var typ beskyddande och jag ville bara berätta en händelse och förväntade mig inte att de skulle bli sura på mig för att jag hade berättat det. Då tog de upp de med mig inför hela klassen under en lektion.

Jag fattade ingenting vad jag hade gjort för fel. Detta var första bråket och sedan dess var klasen dålig så den var dålig från första början. Efter detta så blev jag utsatt för mobbing fast grövre än dessa små händelser. De va inga vanliga bråk utan de frös ju ut mig eller ja tyckte det fick mycket skit utav mig så enligt dem gjorde jag ju något fel.

Mobbingen var ju bloggen.