Inlägg från: Anonym (Osocial) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Osocial)

    Sociala koder

    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-19 03:22:17 följande:

    Det är svårt att förklara exakt vad jag menar. Jag tar åt mig väldigt mycket av det ni säger, jag har aldrig tänkt så eller fått höra om det tidigare. Folk har ju tagit distans pga min diagnos. Som är atypisk autism faktiskt. Blev väldigt glad att du som också hade det, skrev det. Jag kollade på det forumet faktiskt men de verkade vara en himla massa regler, man fick inte göra det eller det osv. Haha men får väl ge ett försök då!

    Jag tror inte att jag är så jobbig och på som ni uppfattar mig, jag skulle nog mer säga att jag är missförstådd bara. De flesta med diagnoser är missförstådda. Självklart har vissa med eller utan ASD lättare med det sociala. Men jag tog bara upp olika situationer för att förtydliga hur jag menade. Men känns ändå inte som folk förstår hur jag menar. Antingen så tyckte inte jag att jag fick med riktigt allting eller så missförstår ni mi. Jag är ju dålig på att formulera mig.

    Jag är ju inte trög eller något sådant, jag fattar ju mer och mer inom det sociala och så. Men jag vart utsatt för mobbing och det togs på allvar eftersom de var ju inte bara handlingar och ord, de var även en blogg inblandad.

    Felen jag syftar på är ju mestadels för att jag blev utsatt för mobbing och för att jag fick min diagnos. Jag ville ju veta varför jag hade blivit behandlad såhär väldigt lång tid. Jag menar ju inte att jag anser som någon skrev att om någon är otrevlig så gör den fel eller hur det nu var.

    Jag menar bara rent allmänt att jag tycker att båda parterna skall få lika mycket rätt eller fel. Alltså jag vill inte få skulden av att göra något socialt fel om det är så att några som också gjort fel, kommer undan.

    Sedan menade klassen att jag var problemet eftersom dels fick dem ingen skit när jag inte var i skolan, plus att de ville sluta pga mig och att jag blev utfryst på olika sätt. Jag satte mig vid ett bord när jag inte hade någon att vara med under den jobbigaste tiden. Där satt tjejerna som varken var populära eller populära, de bara gick i klassen. Ingen gjorde ju något åt det hela, de flesta kollade mer på och andra gjorde mer handlingar. Med det sagt klassen gjorde fel hela tiden. Men jag fick ta skulden. För att jag fattade ju inte sociala koder. Folk gör fel men de tar inte konsekvenserna utav det. De är helt enkelt för omogna. Sedan tycker jag att många håller på med dagis fasoner, därför tycker jag de är löjligt att sociala regler är så himla petiga. Sociala koder är överskattat för de som kan dem är ju på lika nivå då som de med diagnoser. De har lättare med sociala men jag vill att de ska förstå att dem gör exakt samma fel som jag, så att jag kan säga till dem när de gör fel, att dem för på fel sätt. Dem normala ska inte få komma undan med saker som de själva gör mot andra eller mig.


    Du får skilja på det som är moraliskt fel, som mobbning, och sociala koder. Sociala koder är något mer primitivt, något som en del har automatiskt och andra inte. Där är det helt enkelt majoriteten som har rätt, hur orättvist och ologiskt det än kan tyckas. Folk är intoleranta mot dem som bryter mot oskrivna regler. Och eftersom de är oskrivna och outtalade kan de ofta inte ens förklara dem.

    Mobbning däremot är enligt alla regler fel. Men eftersom majoriteten alltid har rätt så känner de som mobbar ändå inte att de gör fel. Eller de gör fel men de är rätt. I motsats till den med svårighet med sociala koder som tycker att den gör rätt men som helt enkelt ÄR fel. Därför kommer de normala alltid undan, såvida inte nån annan normal säger till.

    Du kan aldrig räkna med nån rättvisa. De som gör moraliskt fel kommer aldrig att erkänna det om du påpekar det, i stället kommer du att ses som jobbig och en rättshaverist.
  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-20 15:19:31 följande:

    Men hur kan det vara skillnad på att de normala gör fel men ändå rätt och att om jag gör fel så är det mer dåligt än om de normala gör samma fel. Har de med min diagnos att göra? att jag inte kan se dessa hintar


    De gör fel men de gör s a s normala fel, därför accepteras det. Du gör fel för att du missar vissa saker (t ex tonfall och kroppsspråk) och därmed ÄR du fel, dvs annorlunda.

    Du tillhör en minoritet, och samhället är anpassat efter majoriteten.

    Alltså du borde nog tala med dels såna som har samma funktionshinder som du, dels med typ en kurator på Habiliteringen, nån som förstår ditt funktionshinder. Du kan ju prata med din sambo också, men jag är rädd att det blir för mycket för honom om han ska förklara alla missförstånd som du råkar ut för. Alltså att blir din kurator.
  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Atypisk autism) skrev 2019-06-20 16:15:06 följande:
    Jag tror en majoritet anser att mobbning är fel. De finns de som gör andra illa med flit, som mår bra av att trycka ner andra, som känner en starkare grupptillhörighet när de får någon att vända sig mot. Jag är övertygad om att en del som mobbar vet att de gör fel men bryr sig inte.

    Ditt sätt att se på saken är verkligen att trycka ner alla med ATS i skorna. Att se det som att man själv alltid/oftast gör fel och alla andra rätt är ett utmärkt sätt att både utveckla psykiska sjukdomar och ta livet av sig. Varför ska man fortsätta leva om man är fel? På det sättet förlorar man dessutom rätten till sina egna känslor.
    Jag skriver bara hur de "vanliga" som inte är vana att analysera och ifrågasätta sig själva reagerar. Hur ofta erkänner de som mobbar på jobbet att de gör det? Nej, de tycker att det är fel på mobboffret.

    Får jag inte skriva vad jag tycker? På vilket sätt trycker jag "ner alla med ATS i skorna"? Jag har inte sagt att man saknar rätten till sina känslor, bara att man inte kan förvänta sig att "vanligt folk" ska förstå dem. Man kan definitivt inte förvänta sig att få klarspråk utom på internet.
  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Atypisk autism) skrev 2019-06-20 18:42:02 följande:
    Du får säga vad du tycker men inte göra det oemotsagd.

    Att tycka att majoriteten har rätt och de med ATS har fel är fruktansvärt. Tänk dig själv att det du gjorde, tänkte och kände alltid var fel, hur skulle det kännas? Däremot missförstås och missförstår de med ATS ofta men det är en helt annan sak.

    De som mobbar gör alltid fel oavsett om någon säger till, de kommer inte erkänna det själva men det blir inte mer rätt för det.

    Normal och onormal är värdeladdade ord, neurotypisk (NT) och de med autismspektrum tillstånd (ATS) är bättre.
    Normal betyder egentligen det som är vanligt och enligt normen. Ska vi börja bråka om ord också, om vilka ord som är mest PK? Jag trodde tanken var att förklara varför saker är på ett visst sätt.

    Du blandar också ihop vad som är moraliskt rätt och vad som funkar bäst. Om de som gör moraliskt fel är i majoritet, kommer inte den som blir mobbad eller utfrusen nånsin att få rätt. Det är därför den som blir mobbad på jobbet får rådet att sluta, chansen att få upprättelse är så gott som lika med noll.

    Att ha rätt betyder inte att få rätt. Det är alltså meningslöst att fastna i det. Bättre att försöka klura ut vad som funkar. Eller hitta folk man funkar med, extra vidsynta eller såna som liknar en själv.
  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 11:52:10 följande:

    Jag skulle träffa en kille som jag höll ihop med i över ett år. Detta va 7-8 år sedan.


    Men frågade du inte varför då för 7-8 år sedan? Eller fick du inget svar du förstod?

    Hursomhelst, det går inte reda ut något som hände för så lång tid sedan. Alla inblandade (utom du) har glömt det. Det som verkar konstigt för dig verkar minst lika konstigt för oss andra.

    Sedan så handlar en del väldigt känslomässigt och automatiskt. Därför kan de inte själva förklara varför de säger och gör på ett visst sätt. "Det bara är så."  

    Det är bättre att du pratar med en professionell, typ kurator på Habiliteringen. Eller människor som är beredda på att analysera och ifrågasätta.

    Du reagerar själv också rätt känslomässigt tydligen. Du skriver i ditt startinlägg att du vill få input från oss som är äldre och mer erfarna. Samtidigt hånar du oss när du inte får de svar du vill ha.
  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 17:19:05 följande:

    Det va en kille jag skulle träffa för första gången. Vi höll ihop i över ett år. Detta va för 7-8 år sedan.

    Det var ett dåligt förhållande men det var ingenting jag pratade med dem om.

    De var som sagt inte några riktiga vänner.

    Jag hade bara sagt att jag skulle träffa honom och inget mer med det. Då ville de vara snälla och ville inte att jag skulle gå till centrumet ensam. Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman. De här tjejerna var typ beskyddande och jag ville bara berätta en händelse och förväntade mig inte att de skulle bli sura på mig för att jag hade berättat det. Då tog de upp de med mig inför hela klassen under en lektion.

    Jag fattade ingenting vad jag hade gjort för fel. Detta var första bråket och sedan dess var klasen dålig så den var dålig från första början. Efter detta så blev jag utsatt för mobbing fast grövre än dessa små händelser. De va inga vanliga bråk utan de frös ju ut mig eller ja tyckte det fick mycket skit utav mig så enligt dem gjorde jag ju något fel.

    Mobbingen var ju bloggen.


    "Felet" var väl att du inte ville lyssna på dina kompisars råd. Då blev de sura. Du skulle låtit dem följa med.

     "Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman."

    Men att det gått bra tidigare var ju ingen garanti att det alltid skulle gå bra. Du har haft tur helt enkelt.

    Sen förstår jag inte riktigt varför de tog upp detta inför klassen. För att visa att du tog risker? Det var du väl inte den enda som gjorde. Eller var det kanske bara du som hittade dina pojkvänner på nätet, de andra hittade sina afk?
  • Anonym (Osocial)
    Anonym (Jhb) skrev 2019-06-22 17:19:05 följande:

    Det va en kille jag skulle träffa för första gången. Vi höll ihop i över ett år. Detta va för 7-8 år sedan.

    Det var ett dåligt förhållande men det var ingenting jag pratade med dem om.

    De var som sagt inte några riktiga vänner.

    Jag hade bara sagt att jag skulle träffa honom och inget mer med det. Då ville de vara snälla och ville inte att jag skulle gå till centrumet ensam. Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman. De här tjejerna var typ beskyddande och jag ville bara berätta en händelse och förväntade mig inte att de skulle bli sura på mig för att jag hade berättat det. Då tog de upp de med mig inför hela klassen under en lektion.

    Jag fattade ingenting vad jag hade gjort för fel. Detta var första bråket och sedan dess var klasen dålig så den var dålig från första början. Efter detta så blev jag utsatt för mobbing fast grövre än dessa små händelser. De va inga vanliga bråk utan de frös ju ut mig eller ja tyckte det fick mycket skit utav mig så enligt dem gjorde jag ju något fel.

    Mobbingen var ju bloggen.


    "Felet" var väl att du inte ville lyssna på dina kompisars råd. Då blev de sura. Du skulle låtit dem följa med.

     "Jag sa att det inte var någon fara, jag hade liksom träffat personer över nätet innan. Jag hade haft pojkvänner från nätet som jag också hade träffat i verkligheten sedan typ femman."

    Men att det gått bra tidigare var ju ingen garanti att det alltid skulle gå bra. Du har haft tur helt enkelt.

    Sen förstår jag inte riktigt varför de tog upp detta inför klassen. För att visa att du tog risker? Det var du väl inte den enda som gjorde. Eller var det kanske bara du som hittade dina pojkvänner på nätet, de andra hittade sina afk?
  • Anonym (Osocial)

    Ja, "pojkvänner från nätet" sedan du gick i femte klass, det får verkligen alla varningsklockor att ringa. Du började alltså med pojkvänner redan när du var 12-13 år och de kunde ha varit vilka som helst, våldtäktsmän, äldre män etc. Jag antar att dina föräldrar inte hade en aning om det. 

    Att det gick bra beror inte på att det är ofarligt. Det beror inte heller på att du är duktig på att genomskåda dina bekantskaper från nätet. Det beror bara på att du hade tur.

    Sen kanske det går lättare för dig att göra bekantskaper via nätet, iaf när det gäller killar, och det kan bero just på ditt funktionshinder.

    Jag har också träffat människor från nätet men då i större grupper.

Svar på tråden Sociala koder