Vad får dig kvinna att vara otrogen?

Ingen/inget hade fått mig att vara otrogen, men "någon" kanske jag hade lämnat mitt förhållande för..

Denna någon måste vara väldigt speciell, för jag är inte direkt lättfångad.

På tal om påhopp på person. Ypperligt inlägg om vad som är påhopp på person och inte sak.

Låter som du är rätt besatt i att veta allt om mans privatliv. Hans privatliv eller anledning är väl inget någon har att göra med? Eller ska man avlägga en avhandling om sitt liv innan man svarar på inlägg om otrohet? Gör du det?

Varför han måste engagera sig i ämnet? Är det bara vissa som får yttra sig (kvinnor)? Jag har sett andra män yttra sig med. Trodde det var yttrandefrihet i Sverige, men det är tydligen bara "vissa" som får tycka?

En annan märklig sak är att du ifrågasätter om han arbetar, medan du själv svarar under arbetstid? Du vet om att många kan arbeta hemifrån då och då? Studera hemifrån? Svara på mobilen under raster? Har förtroendetid? Sitter vid en arbetsdator och har möjlighet att svara även under arbetstid? 

Inte för att det har någon betydelse vilket det är. Det är bara konstigt att förutsätta saker, och för all del om han är arbetslös har ingen att göra med om han vill sitta på FL eller inte. Hans privatliv är irrelevant för svarets betydelse.

Glömde skriva i förra inlägget:

Allas upplevelser är olika, och jag tycker många otrogna är lika bittra, gnälliga och sura när man inte håller med/ifrågasätter dem,

Är quinna din kvinna? Jasså? Vad har jag då  beskrivit för egenskaper av den personen mer än rent generellt om alla otrogna? Att hen inte har ett jobb, att hen inte har en partner? Att den personen är besatt av otrohetstrådar på gränsen till psykotisk? Att personen är en idiot? 

Är att vara kritisk till otrohet, att ogilla otrohet är detsamma som påhopp? Om du nu sett mig skriva i trådar om otrohet så har du säkert sett min förklaring till varför jag ogillar otrohet. Kan du ge mig en enda anledning till att jag ska ändra min uppfattning? Om det finns de som är helt positiva till otrohet så ska väl det motsatta finnas? Är du själv konsekvent och angriper dem då?

Jag har för övrigt funnit vissa inlägg som vissa med skilda meningar har skrivit vara väldigt bra, och då har jag även sagt det. Jag ogillar inte personen utan det den skriver, eller den otrogna handlingen rent generellt. Har även förståelse för att vissa inte mår bra i sitt förhållande, men tycker att det finns bättre utvägar än otrohet, och då delger jag bara min syn på saken precis såsom alla andra gör.

De sista meningarna om att gå upp i vikt m.m vet jag inte riktigt vad du menar. Om du syftar på att jämställa med otrohet eller vad du syftar på. Men om ens partner går upp mycket i vikt och den andre ogillar det av hälsoskäl så får den väl stötta och hjälpa den andra att gå ner i vikt. Säga att den är orolig för dennes hälsa, eller att den inte finner det så attraktivt. Jag tror på ärlighet och kommunikation. Men jag kanske missuppfattade dina sista meningar? Du kanske menade på att man inte ska behöva fråga om att vara otrogen, för att man inte behöver fråga om att gå upp i vikt? 

I don´t know..

Om du går upp i vikt för att du äter så mycket onyttigt blir det rätt svårt att dölja det för din partner. Detta "fakta" kommer fram och han får möjligheten att göra ett val. Acceptera din vikt, tjata på din att träna eller lämna dig sonika om han ogillar det. Om han är orolig för din hälsa får han möjligheten att säga det, till skillnad från otrohet (såvida det inte kommer fram).

Att säga att otrogna är svaga och karaktärslösa är inte ett personangrepp. Att säga att du är lat, svag och karaktärslös är däremot det. Att tillskriva egenskaper, är inte det vad du gjorde mot man? 

Du tjatar om och om igen att jag inte ska fördöma personen, när den enda som talat om person är du. Är det inte lite ironiskt? Jag har t.ex aldrig sagt att en person som är otrogen måste vara arbetslös, ha psykiska problem m.m. 

Jag skulle definitivt döma handlingen på så vis att jag aldrig skulle bli tillsammans med en person som var känd för att vara otrogen. Men om man inte ska döma handlingen så borde man alltså ge personen en chans? Det skulle inte jag, eftersom jag dras till raka, ärliga människor som vågar göra slut på förhållanden på ett ärligt vis. Jag är inte heller vän med folk som ljuger för mig eller går bakom min rygg, och på så vis är jag konsekvent med vad jag tycker.

Jag anser även att vänner som går bakom ens rygg och  skvallrar om en är svaga personer som inte vågar stå för vad de tycker till mig. Nu har jag inga sådana vänner, men om jag hade det skulle det inte vara långvarigt.