Varför kallar man svensk förskola pedagogisk?

Varför kallar man svensk förskola pedagogisk?

Svar: det låter bra.

Som att Epiphone är bästa Les Paul:en för pengarna, eller Budweiser, "King of Beers".

Dessvärre finns fruktansvärda exempel på förskolor med personal som skulle bytt yrke för längesen och jag kan hålla med dig om att det inte borde räknas som förskola. Sedan finns det bra förskolor. Jag jobbar på en sådan...

På denna förskola är majoriteten förskollärare, på min avdelning jobbar 3 förskollärare och 1 barnskötare med 30+ års yrkeserfarenhet och vi ror åt samma håll. Vi har jobbat ihop oss (hela förskolan) för att stå på samma grund, ha en delad barnsyn och allt vi gör är utifrån barnens perspektiv. Vi har bråkat med chefer (vi har bytt chef 3 gånger det senaste året) för att de vill göra förändringar som vi anser inte gynnar barngruppen - och vinner dem. Vad ser vi för framgångsfaktorer?

Vi ser en trygg barngrupp där samtliga barn är inräknade.

Vi ser till att dela barngruppen flera gånger per dag där vi kan möta de enskilda barnen i en mindre grupp där barnens intresse och utveckling står i centrum.

Vi problematiserar OFTA det vi gör, lyfter problem som uppstår med barnen/ med varandra/ med vårdnadshavare för att kunna utveckla verksamheten vidare.

Jag älskar mitt jobb och är stolt över det, jag älskar mina kollegor som har samma ambition som jag och barnen är fantastiska. Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att det är tungt, jobbigt och alldeles för intensivt emellanåt - men när vi ser att vi gör skillnad och hittar lösningar på att främja lärande och goda relationer.

Så ja, jag anser att vi är pedagoger snarare än dagisfröknar, att vi har en pedagogisk verksamhet som kallas förskola och inte barnpassning (dagis).

Varför göra sig till och kalla det för "förskola" och "förskollärare" när det är dagis och dagispersonal?

Det blir liksom inte "finare" för att man byter ord på anställda som är barnvakter.

Kan man inte göra något åt allt det här pappersarbetet då? Så förskollärare slipper ägna all sin tid till det? Min mamma var förskollärare och de sista åren blev hon chef för tre förskolor. Hon hade så mycket pappersarbete att hon aldrig hann träffa barnen. Hon tyckte det var jättetråkigt och bytte och började undervisa på universitetet istället. Hon frågade mig om vår förskolechef i Grekland där våra barn går på dagis verkar ha lika mycket pappersarbete och nej hon hjälper till på avdelningarna på mornarna.

Bästa förskolan jag som jag jobbat på ,hade 12 barn -syskongrupp och 5 personal.En var chef och en förskollärare och tre bsk.

Vi gjorde så mycket med barnen.Detta var i en stockholmsförort i slutet av 70talet.Där jag jobbar nu har vi 20 barn med  3 personal.

Är själv utbildad förskollärare och har jobbat på ett antal förskolor både kommunala och privata.

I stort sett från början insåg jag att det jag utbildat mig för inte fungerade i verkligheten. Barngrupperna var alldeles för stora, lokalerna för små. Den pedagogiska verksamheten visade sig bestå av att klara alla barn någorlunda oskadda genom dagen.

Efter att ha arbetat inom förskolan i 12 år fick jag själv barn för några år sedan. Min erfarenhet av svensk förskola gjorde att jag vägrade sätta mitt barn där och maken var med på det. Istället förenklade vi vårt liv så att vi skulle kunna leva på en lön. 

Idag bor vi billigt och har ett enkelt liv och det innebär att våra (nu två) barn inte behöver vara på förskola. Istället umgås vi med två andra familjer som precis som vi valt bort förskola. Vi besöker även kyrkans barnverksamhet.

Är din kusin högutbildad?

Ur ett globalt perspektivs är svenska förskolor definitivt i toppskiktet. I de allra flesta länder utanför norden finns inte ens ett system som är för alla med den nivån på pedagogik, med en läroplan och relativt små barngrupper. I många länder det privat barnflicka som gäller minst tills barnen är 3-4 år, alternativt dyra privata förskolor som endast höginkomsttagare har råd med om man inte kan vara hemma med barnen. Det är ju en stor anledning till att barnafödandet tex i Italien, Spanien, Japan är minimalt, för det kräver att en förälder, oftast mamman stannar hemma med barnen, trots att lönerna där är låga. Barngrupperna i de flesta länders förskolor till och med i Europa är betydligt större än här. I större delen av Afrika, Asien och även flera anglosaxiska länder börjar barnen från redan från låg ålder i skolan, inte ovanligt med 40-50 fyraåringar i skolbänkar med en lärare. Många länder tillåter fortfarande aga i skolan, även flera sk i-länder. Det finns en stor variation, men det systemet med förskola för alla och en läroplan som inbegriper både omsorg och pedagogik som finns i Skandinavien är väldigt unikt ur ett världsperspektiv.

Visst behövs det bättre ekonomiska förutsättningar i Sverige också för att minska barngrupper, locka flertal utbilda sig, se till att alla förskolors lokaler och utemiljö håller måttet. Men säger man att det är den sämsta förskolan i världen så visar man bara en extrem okunnighet om hur det ser ut i resten av världen.

Nu har ni inte läst eller så förstår ni bara inte vad jag skriver. Ni kan absolut vara hemma med era barn om ni tycker det är bäst och om ni kan leva på bidrag eller en rik partners lön, eller skaffa en barnflicka. Det är helt upp till er. Det tar dock inte bort det faktumet att det knappt finns några länder utanför Skandinavien som har ett så välutbyggt förskolesystem som det finns här.

Kunde inte sagt det bättre själv! Det finns inget en förskola kan ge ett litet barn som inte vilken normalt fungerande förälder som helst kan minst lika bra.

Jag blev varse om problemen med "förskolan" när min son gick där. Han gick på två olika ställen, båda lika dåliga. På det ena stället räknade jag till 13 olika pedagoger på 1,5 år på hans avdelning. Då bytte vi till ett annat ställe där han senare fick stryk av en "pedagog". 

När jag själv gick på dagis på 70-talet hade vi mycket personal, alltid någon som hade tid med oss, vi hade snickarrum, syrum, musikrum, teaterrum, bibliotek och två stora lekhallar. Vi hade egna kockar som lagade all mat på plats. Det kom clowner, teatergrupper, konstnärer - ja, alla möjliga för att roa och undervisa oss. Vi hade en stor gård där man odlade bär och frukter som vi skördade och gjorde saft och sylt av tillsammans. Det går inte att med ord beskriva skillnaden i pedagogik och omhändertagande från min tid till min sons tid på förskolan. 

Jag är så tacksam att jag aldrig mer kommer att ha barn på förskola. Det är ett helvete som förälder att behöva lämna sitt barn i en kaotisk miljö utan minsta omvårdnad. Bara tanken på att hämta en 2-åring med bajsblöja som står och gråter...fy fan. Då ska vi inte ens gå in på vilket helvete det är för barnen. 

Jag tror ärligt talat att föräldralediga föräldrar tar bättre hand om och är mer pedagogiska än vad svensk förskolas personal erbjuder...

Min mamma jobbade och på samma fsk i över 30 år och hon sa alltid att det finns inget bättre för barn än att vara hemma med sina föräldrar.

Då ska man ändå veta att hennes arbetsplats var en fantastisk fsk med engagerad personal. Hade gärna haft mitt eget barn där om det hade varit möjligt.

Det är så konstigt att jag ändå ofta hör högutbildade föräldrar i min ålder (30+) säga att dom har fullt förtroende för sin förskola och sina ?pedagoger?. Flera tror även att barn utvecklas snabbare i förskolan.

Nog lär sig barnen bra saker på fsk, det tvivlar jag inte en sekund på. Inget kan ändå ersätta att få bara vara med sina föräldrar var det min mamma menade. En förälder är det bästa alternativet för barnet jämfört med långa dagar på fsk.