Ni som varit otrogna, hur gick det till?
Jag tänker såhär: Ni som varit otrogna bakom er partners rygg men inte tycker att ni gjort nåt fel. Hur tänker ni? Varför gör ni inte slut först? Eller åtminstone är ärllga? Varför är ni såna fegisar? Öppet förhållande fine, man är ärlig och har gjort en deal, men att ljuga som en ynkrygg...kom igen
När känslor för någon annan helt plötsligt dyker upp som en faktor så blir det inte lika enkelt. Man kanske bara bor ihop utan någon större kärlek men stannar kvar ändå. Det kan vara pga barn, ekonomi, livsstil, vänner, boende osv. som gör det komplicerat att omedelbart bryta upp.
För de flesta så verkar dock en otrohet vara starten på en ny fas i livet. En fas där man antigen försöker reparera förhållandet eller bryta upp.
Men otrohet i sig är ett tecken på att något är helt fel så klart. Svårt för att inte säga omöjligt att reparera i sina egna känslor till partnern oavsett om partnern vet om det eller inte. Man har ju valt att kliva över en kärleksgräns över vilken man ej kunde tänka sig att kliva över tidigare.