• Sat 22 Jun 2019 11:13
    620 visningar
    6 svar
    6
    620

    Vi som försökt mer än 1 år och inväntar utredning

    Jag vet att en sån här tråd finns redan, men den är gigantisk och jag känner att jag hellre startar en ny för oss som känner att det kan vara skönt att prata av sig om allt detta.

    Lite bakgrund från mig är att jag och min make har försökt bli gravida sedan maj 2018, och fick vårat efterlängtade plus på elfte försöket i april 2019. Bara några dagar senare började jag blöda och vår dröm gick än en gång i kras med missfall.

    Efter 40 dagar utan någonting (men vi fortsatte försöka) kom till sist mensen igen och vi har nu pratat med Kvinnohälsan. De tar inte emot några bokningar nu innan sommaren utan vi ska ringa igen i augusti när de öppnar igen. Sköterskan uppskattade att vi kan komma in på vår första tid i september.

    Så nu börjar nästa väntan till augusti då vi äntligen kan få vår tid för utredning bokad! Vi kommer självklart att försöka även under sommaren men jag fick strikt order från sköterskan att lägga undan alla ägglossningstester och allt sånt som kan bidra till stress, och passa på att VARA med varandra. Och jag får nog erkänna att efter ett år med konstant testande, tempande och planerat myspys ska det blir skönt att mysa när vi VILL, inte när vi MÅSTE.

    Någon som känner att de vill ta "sommarlov" från testerna tillsammans med mig, nu när vi inväntar utredning?

  • Svar på tråden Vi som försökt mer än 1 år och inväntar utredning
  • Sat 22 Jun 2019 19:16
    #1

    Hej, tack för trådstart, var själv påväg att skapa en liknande tråd :)

    Jag beklagar verkligen missfallet!

    Är i en lite liknande sist som du. Jag och min sambo beslutade oss för att försöka bli gravida våren 2018. Jag slutade med p-piller i maj och blev oväntat snabbt gravid, på första försöket, i juli. Var helt paff, kunde inte tro att det var sant, hade ställt in mig på att det skulle vara svårare för oss att bli gravida (vet inte varför, en känsla bara). Jag var livrädd för missfall, gjorde ett tidigt ultraljud i vecka 7 och såg då ett starkt tickande hjärta. ?Det här kommer att bli bra? intalade jag mig själv, men vid nästa ultraljud i vecka 12 konstaterades ett MA, fostret hade dött redan i vecka 8. Missfallet var fruktansvärt jobbigt men vi bestämde oss för att se framåt och försöka så snart vi kunde igen. Det var i september. Har hållt på med ägglossningstest i perioder (jag har bestämt mig för att sluta testa då jag känner att de bara stressar mig mer, men sen ändå insett att jag blir ännu mera stressad om jag inte vet exakt när och om jag har ägglossning, och därför fortsatt). Idag fick jag mens igen. Jag brukar bli ledsen men idag bröt jag fullständigt ihop.

    Hatar i hemlighet alla som är gravida och har små spädbarn då de till skillnad från mig lyckats bli gravida under tiden jag försökt.

    Tog kontakt med gyn idag, men precis som i ditt fall har de tider först i mitten av augusti. Jag tror att jag ska gå provat istället, kosta vad det vill, jag skulle verkligen behöva veta hur det står till och hur jag ska gå vidare. Men samtidigt tvekar jag. Kanske jag ska ta sommarledigt från min ofrivilliga barnlöshet och bara ?tänka på annat?. Osäker på om det kommer att gå dock...

    Men det är väldigt skönt att höra att jag inte är ensam. Det känns ofta så när alla runt en blir gravida.

    En stor styrkekram från mig!

  • Sat 22 Jun 2019 20:48
    #2
    Verma skrev 2019-06-22 19:16:19 följande:

    Hej, tack för trådstart, var själv påväg att skapa en liknande tråd :)

    Jag beklagar verkligen missfallet!

    Är i en lite liknande sist som du. Jag och min sambo beslutade oss för att försöka bli gravida våren 2018. Jag slutade med p-piller i maj och blev oväntat snabbt gravid, på första försöket, i juli. Var helt paff, kunde inte tro att det var sant, hade ställt in mig på att det skulle vara svårare för oss att bli gravida (vet inte varför, en känsla bara). Jag var livrädd för missfall, gjorde ett tidigt ultraljud i vecka 7 och såg då ett starkt tickande hjärta. ?Det här kommer att bli bra? intalade jag mig själv, men vid nästa ultraljud i vecka 12 konstaterades ett MA, fostret hade dött redan i vecka 8. Missfallet var fruktansvärt jobbigt men vi bestämde oss för att se framåt och försöka så snart vi kunde igen. Det var i september. Har hållt på med ägglossningstest i perioder (jag har bestämt mig för att sluta testa då jag känner att de bara stressar mig mer, men sen ändå insett att jag blir ännu mera stressad om jag inte vet exakt när och om jag har ägglossning, och därför fortsatt). Idag fick jag mens igen. Jag brukar bli ledsen men idag bröt jag fullständigt ihop.

    Hatar i hemlighet alla som är gravida och har små spädbarn då de till skillnad från mig lyckats bli gravida under tiden jag försökt.

    Tog kontakt med gyn idag, men precis som i ditt fall har de tider först i mitten av augusti. Jag tror att jag ska gå provat istället, kosta vad det vill, jag skulle verkligen behöva veta hur det står till och hur jag ska gå vidare. Men samtidigt tvekar jag. Kanske jag ska ta sommarledigt från min ofrivilliga barnlöshet och bara ?tänka på annat?. Osäker på om det kommer att gå dock...

    Men det är väldigt skönt att höra att jag inte är ensam. Det känns ofta så när alla runt en blir gravida.

    En stor styrkekram från mig!


    Åh, stor styrkekram till dig också, beklagar verkligen ditt MA! Ja, man känner sig helt klart ensam bland alla gravida. Själv har jag min svägerska, två kollegor och mina två bästa vänner som har blivit gravida under tiden som vi har försökt. De är alla beräknade nu i juni och juli, och en i september. Jag är livrädd för att någon mer ska komma och säga att de är gravida, för jag vet att jag skulle ha svårt att inte bryta ihop med en gång...

    Det kommer vara jobbigt att vänta tills efter semestern med att få tiden bokad men sköterskan jag pratade med var tydlig med att vi kommer att få hjälp så jag sätter min tillit till det. Om det sen verkar bli längre väntetider så kommer vi nog också fundera på privat.

    Ta lite test-semester med mig! Vi kan peppa varandra! :)
  • Sat 22 Jun 2019 22:31
    #3

    Ok, är på! :)

    Måste på något sätt dölja min mens och ägglossningsapp, vågar inte helt radera det (hehe)

    Jag förstår verkligen hur jobbigt det måste vara med både svägerska och vänner som är gravida. Det är verkligen jättejobbigt när alla är gravida runt en. Tre av mina bästa vänner är gravida, två av dem är höggravida och en berättade nyss för mig att hon är gravid. Hon hade försökt i två

    månader. Jag märker att folk börjar tycka att det är jobbigt att berätta för mig att de är gravida, vilket bara känns ännu jobbigare. Har till och med sagt till alla nära vänner som planerar barn att jag vill veta om deras ev graviditeter tidigt. Min vän som senast blev gravid visste detta, ändå väntade hon tre månader med att berätta för mig, då hon ville ?överraska mig? genom att berätta det när vi träffades (vi bor inte i samma stad). Detta under en weekendresa som vi bokat för att jag var så nere pga allt. Usch, ja förlåt (ser också hur många gånger jag använt ordet gravid i min text här ovan).

    När du tänker tillbaka på hur det gick till då du blev gravid, var det något du gjorde annorlunda jämfört med tidigare? Det kanske bara är jag, men jag försöker i detalj minnas allt jag gjorde innan jag blev gravid, typ hur jag åt, vad jag gjorde dagen innan, dagen efter befruktningen osv. Osv. Man blir ju gärna lite knäpp. Så ja, ska bli skönt att följas åt i sommar!

    :D

  • Sun 23 Jun 2019 07:56
    #4
    Verma skrev 2019-06-22 22:31:26 följande:

    Ok, är på! :)

    Måste på något sätt dölja min mens och ägglossningsapp, vågar inte helt radera det (hehe)

    Jag förstår verkligen hur jobbigt det måste vara med både svägerska och vänner som är gravida. Det är verkligen jättejobbigt när alla är gravida runt en. Tre av mina bästa vänner är gravida, två av dem är höggravida och en berättade nyss för mig att hon är gravid. Hon hade försökt i två

    månader. Jag märker att folk börjar tycka att det är jobbigt att berätta för mig att de är gravida, vilket bara känns ännu jobbigare. Har till och med sagt till alla nära vänner som planerar barn att jag vill veta om deras ev graviditeter tidigt. Min vän som senast blev gravid visste detta, ändå väntade hon tre månader med att berätta för mig, då hon ville ?överraska mig? genom att berätta det när vi träffades (vi bor inte i samma stad). Detta under en weekendresa som vi bokat för att jag var så nere pga allt. Usch, ja förlåt (ser också hur många gånger jag använt ordet gravid i min text här ovan).

    När du tänker tillbaka på hur det gick till då du blev gravid, var det något du gjorde annorlunda jämfört med tidigare? Det kanske bara är jag, men jag försöker i detalj minnas allt jag gjorde innan jag blev gravid, typ hur jag åt, vad jag gjorde dagen innan, dagen efter befruktningen osv. Osv. Man blir ju gärna lite knäpp. Så ja, ska bli skönt att följas åt i sommar!

    :D


    Man kan alltid ta bort appen från själva startskärmen :) jag tog på NC (natural cycles) men lämnade min vanliga mensapp Flo bara så att jag ändå vet när mensen kommer (så man inte blir överraskad utan skydd), och den appen är inte direkt någon stress. NC däremot, att varje morgon tempa, gör att jag flera gånger om dagen går in i appen och analyserar kurvan, och efter ägglossning är det som värst, man vaknar och är på helspänn och bara hoppas att temperaturen ska vara hög.

    Ja, jag märker också att mina vänner har svårt att prata om sin graviditet med mig, vilket är jättetråkigt för jag vill ju självklart vara en del av deras liv fortfarande! Så jag försöker ligga på och frågar ofta hur de mår och hur det känns. Vill inte förlora vänskapen pga det här liksom.

    Åh nej så tråkigt att hon avslöjade det så!! Kan tänka mig att det i princip förstörde resan för dig... :(

    När jag tänker tillbaka så, nä, jag kan inte komma på om vi gjorde något annorlunda. Jag var faktiskt mitt uppe i en ganska stressig period både på jobbet och på fritiden, hade inte gjort någon särskild "satsning" inför ägglossning. Däremot så hade jag precis pratat med fertilitetskliniken för första gången då, precis innan min ägglossning. Hon gav mig råd om att mysa varannan dag över ägglossningen istället för varje dag (som vi gjorde tidigare, så där har vi ju en skillnad) och avslutade i princip samtalet med "hör av dig vid midsommar om ni inte lyckats, men många som ringer hit blir gravida direkt efter, för man slappnar av på ett annat sätt när man vet att man kommer få hjälp". Och så plussade vi den cykeln.

    Nu har det bara gått en mens sedan missfallet men jag hade jättehöga förhoppningar denna gång så fallet blev desto större... Får hoppas att kroppen slappnar av nu när vi ändå vet att vi kommer att få hjälp i höst!
  • Sun 23 Jun 2019 18:42
    #5

    Hej tänkte precis också starta en tråd, men hittade denna och kände igen mig.

    Har bara försökt sen augusti förra året och fick ett utomkveds i november och fick inte försöka på tre månader eftersom jag fick en cellgiftsspruta. Men har nu då igen försökt sen februari men nej inget plus. Ägglossningstest och graviditetstest har förbrukats i mängder här sedan dess. Men har aldrig fått fast gubbe eller starkare en kontrollstrecket under tiden vi försökt sen februari nu. Varje cykel är en enda runda av ångest och pms som lurar mig varje månad med symtom att jag är gravid. Men sen kommer mensen igen efter frenetiskt testande. Sen februari har jag mätt upp att jag har prick en 35 dagars cykel. Och denna månad så var den sen och dagarna gick men på 4e dagen bröt helvetet ut igen. Då var det den 6:e juni. Jag hade precis beställt hem munkpeppar i tablettform som jag började ta då. För känner att min cykel är lite väl lång och jag har fruktansvärd pms, mår så dåligt på alla sätt från ägglossning till mens varje gång. Tänker att kanske kan den hjälpa mig. Nu har jag hysteriskt börja söka upp zonterapi i trakten så att jag kan börja med det med. Jag är överviktig med kan väl tilläggas så vet inte hur det blir till hösten när det gått ett år, kommer jag få hjälp med utredning eller hur mycket kommer jag behöva gå ner först. Har haft ätstörningar sen jag var 16 år så detta med mat och vikt är en stor stress. Jag har BMI 39,9 enligt sådana där uträknare på nätet.

    Som någon skrev här över; alla får verkligen barn medans man försöker, och det är en påfrestning, man känner sig värdelös som inte lyckas och avundsjuk.

    Jag borde ta en paus nu med tester över semestern, men jag vill se om munkpepparn hjälper och om jag verkligen har ägglossning. För har haft svårt att hitta ägglossningen nu under våren, vet inte om jag missat den eller om jag bara inte får utslag. Mens har jag fått varje månad sen januari nu.

    Följer gärna med i denna tråden, för behöver verkligen prata med andra i liknade situation.

  • Mon 24 Jun 2019 18:24
    #6
    Hipphurradu skrev 2019-06-23 18:42:18 följande:

    Hej tänkte precis också starta en tråd, men hittade denna och kände igen mig.

    Har bara försökt sen augusti förra året och fick ett utomkveds i november och fick inte försöka på tre månader eftersom jag fick en cellgiftsspruta. Men har nu då igen försökt sen februari men nej inget plus. Ägglossningstest och graviditetstest har förbrukats i mängder här sedan dess. Men har aldrig fått fast gubbe eller starkare en kontrollstrecket under tiden vi försökt sen februari nu. Varje cykel är en enda runda av ångest och pms som lurar mig varje månad med symtom att jag är gravid. Men sen kommer mensen igen efter frenetiskt testande. Sen februari har jag mätt upp att jag har prick en 35 dagars cykel. Och denna månad så var den sen och dagarna gick men på 4e dagen bröt helvetet ut igen. Då var det den 6:e juni. Jag hade precis beställt hem munkpeppar i tablettform som jag började ta då. För känner att min cykel är lite väl lång och jag har fruktansvärd pms, mår så dåligt på alla sätt från ägglossning till mens varje gång. Tänker att kanske kan den hjälpa mig. Nu har jag hysteriskt börja söka upp zonterapi i trakten så att jag kan börja med det med. Jag är överviktig med kan väl tilläggas så vet inte hur det blir till hösten när det gått ett år, kommer jag få hjälp med utredning eller hur mycket kommer jag behöva gå ner först. Har haft ätstörningar sen jag var 16 år så detta med mat och vikt är en stor stress. Jag har BMI 39,9 enligt sådana där uträknare på nätet.

    Som någon skrev här över; alla får verkligen barn medans man försöker, och det är en påfrestning, man känner sig värdelös som inte lyckas och avundsjuk.

    Jag borde ta en paus nu med tester över semestern, men jag vill se om munkpepparn hjälper och om jag verkligen har ägglossning. För har haft svårt att hitta ägglossningen nu under våren, vet inte om jag missat den eller om jag bara inte får utslag. Mens har jag fått varje månad sen januari nu.

    Följer gärna med i denna tråden, för behöver verkligen prata med andra i liknade situation.


    Välkommen in i tråden! Beklagar ditt utomkvedes, så himla tråkigt att höra! :(

    Ja, tester har förbrukats i mängder även här, och det blir därför ganska skönt att inte behöva ta något nu över sommaren! Min cykel är 31 plusminus 4 dagar, så också ganska lång. Upplever att den har blivit längre sedan vi började försöka, men hade inte superkoll på den innan dess direkt. Jag har bara fått tydligt positivt ägglossningstest en gång, men min natural cycles har detekterat ägglossning varje månad under 5 månader så jag tror att jag har en väldigt snäv topp av hormoner där runt ägglossning så jag lyckas aldrig pricka in det med tester. Dock har jag sett stegring men mina tester tog slut innan ÄL...

    Jag provade rosenrot under en månad efter att ha hört mycket positivt om det, men den förskjöt hela min cykel och funkade inte alls för mig! Sedan dess har jag inte provat med något annat "naturläkemedel". Vi provade också bisolvon vid ett tillfälle , men det gav inte heller något resultat.

    Mitt bmi är också lite högt, 30 ligger jag på, och jag ska nu under sommaren fokusera på att äta hälsosamt, få bort mitt sockerberoende främst, så att inte man kommer till första besöket och får höra "du måste ändra din kost". Jag vill ha gjort den förändringen då så att vi kan gå på nästa steg direkt.
Svar på tråden Vi som försökt mer än 1 år och inväntar utredning