3-åring som jämt får utbrott

Nästan skrattade när jag läste ditt meddelande, inte för att det var roligt men för att jag känner igen mig så väl. Vissa situationer är verkligen tragiska. Jag har tvillingar, den ena är lugn och alltid glad, den andra är lika trotsig och velig som din, har stark vilja och skapar alltid problem och får ofta utbrott.

Jag har inga direkta tips, är rätt lost själv. Det jag har märkt hjälper är när jag förbereder honom på vad vi ska göra. Till exempel "nu ska vi gå och vänta på bussen, men vi ska inte köpa glass idag, utan i övermorgon". För att min son tycker om program, och om man berättar för honom om programmet så följer han det. På det sättet blir det mindre bråk och utbrott.

När jag är hemma och han börjar trotsa så kan jag vara mer bestämd. Eller så spelar jag med. Till exempel om han inte vill gå till förskolan (detta gäller båda mina barn) så kan jag säga att "åh vad tråkigt då, men vad ska ni göra hela dagen här hemma då när mamma och pappa är på jobbet? Vill ni verkligen vara själva?" Nä det vill de inte, så de sätter sig själva i vagnen.

Det viktigaste är alltså att barnet tror att det bestämmer själv.

Om vi är ute och nån får utbrott, det är det svåraste, för jag vill ju inte störa andra. Så där är jag snabb med att ge dem det de vill, om det är något enkelt. Men när det kommer till deras säkerhet, som i ditt fall när barnet lägger sig på vägen eller springer ut på vägen, vilket även har hänt mig, där måste man tyvärr dra barnet till sig snabbt och ja det kan bli en kamp vilket såklart inte är kul när andra ser. Men man får väl lära sig att svälja den stoltheten, jag tror att de flesta som har barn vet hur det är, och varit med om det själva. De som dömer är oftast de som inte har barn själva, men det spelar ingen roll. Du måste fokusera på er, vad som måste göras. Ignorera de runt omkring dig.

Hang in there. Förhoppningsvis är det bara en fas.

Tråkigt att folk blänger och begriper så lite om barn.

Jag träffade en barnlös gammal bekant för ett tag sen som sa att vissa små barn är så ouppfostrade. Hon syftade på att dom får utbrott. Jag upplyste henne om att det är naturliga faser i utvecklingen och att 2 och 3-åringar SKA testa gränser samt har omogna hjärnor. Varför är det en nyhet för så många?!

En tre-åring är inte vuxen eller mogen överhuvudtaget, om dom inte vågar få utbrott och kämpa för det dom vill så är dom rädda och har hämnats i sin utveckling.

Man får ha tålamod, förklara, stå ut och älska dom igenom det där men folk kan VERKLIGEN sluta glo och blänga!

Dom minns det inte men dom var likadana när dom var i den åldern såvida dom inte satt paralyserade av skräck..

Varför ger du massa socker då? Det är du som kan sätta stopp. Ditt barn äter socker så länge han får.

Min treåring får inte allt hon vill. Man måste sätta gränser och vara bestämd. I treårs åldern testar de mycket gränser hur långt de kan gå. Då får man ta utbrotten när de inte får saker de vill jämt.

Välj dina strider.Om du kan ,undvik att ta med henne till affären.Inte helt men minska antalet tillfällen om det går.Trötthet och hunger påverkar också.

Kan inte hon få titta i någon mobil så länge när hon sitter i vagnen? Eller sätt dig brevid henne i sätet. Underhåll henne om det går. Jag brukar kittla mitt barn när hon är uttråkad i vagnen när vi åker buss och blåsa med något och sjunga. I affären ta kundvagn och sätt henne där. Om hon skriker så låt henne hålla lite utav varorna åt dig. Köp ingen glass. Locka med något roligt som hon får göra istället när ni kommer hem om hon är snäll i affären. Mitt barn skriker också efter godis varje gång men det får hon inte.

Hur gamla är dina barn? För mitt har inte nått den nivån ännu känner jag, att hon förstår allt jag säger, eller så kanske hon förstår men inte visar det för att hon inte håller med.
Testade precis att berätta att vi snart ska ta vagnen och gå till en butik för att hämta paket, men vi ska inte köpa glass. Får "ägg?" till svar (kinderägg), säger nej och hon svarar "yeeey, ägg". Hon förstår inte, hon kommer ändå kräva det senare.
Och det du säger angående förskola, skulle jag säga så till henne så hade hon blivit ett frågetecken. Men ska verkligen ta till mig dessa tips när hon blir lite äldre och förstår mer. 

Tack, jag försöker handla och hämta paket när hon är på förskola men oftast har jag annat då också så inte alltid jag hinner. Måste därför ta med mig henne. Speciellt nu när det är sommarlov nästa vecka på förskolan, kommer behöva ta med mig henne varenda gång. 

Det är ju trotsåldern! Det är så i den åldern. 

De har precis fyllt tre. Ibland får jag upprepa saker några ggr, eller säga det på ett annat sätt om jag ser att de inte förstår.

Just när det kommer till glass eller godis, så brukar jag säga till dem att det går inte att äta så mycket av det för då får de ont i magen och kommer kräkas. Då frågar de inte efter det mer. Men när det gäller mina barn har utbrotten inte med glass eller godis att göra. Det är andra saker, som att de vill stanna längre i lekparken, som att den ene är väldigt mammig och vill att jag ska vara med överallt, som att han inte får se just det som han själv vill på tv för att brorsan ska få se det som han vill, som att som att jag inte hittar nappen fort som attans (ja de har fortfarande napp), som att brorsan har en leksak som han vill ha, eller att han måste lämna tillbaka en leksak som inte är hans i lekparken. Ja listan kan göras lång. Det här med andras leksaker är nog det svåraste faktiskt, garanterat utbrott på den!

Eftersom du ger med dig för tjatet så vet hon att det lönar sig. Jag hade slutat helt med allt socker för att bryta den onda spiralen för då skulle barnet till slit lära sig att det inte är lönt att tjata. Dock jäkligt jobbigt i början.