Ångrar mig

Din upplevelse låter precis som min. Vi ville ha barn, jag blev gravid och vi blev överlyckliga. Sen kom ångesten. Vi bråkar nog egentligen för mycket och jag var osäker på huruvida vi skulle sätta ett barn till världen om vi kanske skulle separera. Min sambo försökte övertala mig att behålla tills han en dag tvekade själv. Vi gjorde abort 11+6 och vi grät så mycket då och efter. Vi ångrade oss enormt. Jag grät varenda kväll i månader och jag kände mig som världens idiot. 1.5 år senare så valde vi att ändå skaffa barn. Graviditeten kantades av bråk och sen kom vår dotter. Vår dotter är 1 år nu och vi bråkar enormt mycket och kommer sannolikt separera inom kort. Det är en stor sorg att vi måste ge upp tanken på kärnfamilj och det kommer inte bli lätt den här separationen. Så ärligt, jag tror ngt inom mig visste precis att de var fel man att skaffa barn med. Det var därför jag gjorde första aborten. Jag lyssnade sen inte på min inre röst och satte mig emellertid precis i den sitsen jag försökte undkomma.

Men de sagt så bör du kanske lyssna på ditt inre som kanske försöker säga dig ngt för om du blir gravid igen och allt du var rädd för slår in, ja då gjorde du en abort förgäves.