• Anonym (Ammio­u)
    Sat 6 Jul 2019 13:36
    402 visningar
    17 svar
    17
    402

    Hjälp, i'm falling in love

    Jag vet snart inte vad jag ska göra. Jag lever i ett äktenskap som är totalt befriat från ömhet, kyssar, sex, kramar osv. Har varit i många år. Min man är helt ointresserad av sånt. Jag känner nu att han och jag är goda vänner, inget mer. En kille på jobbet har kollat in mig sedan han började på vår avdelning, jag börjar få mer och mer känslor för honom, det känns av våra blickar som att det är ömsesidigt. Problemet är att han är mycket yngre och det känns som om han försöker hålla borta sina känslor för mig för att det skulle bli jobbigt då jag är gift. Han har mitt nummer och skulle kunna smsa om han ville något. Att gå i sån här ovisshet är det värsta, tycker han om mig, i så fall skulle han väl höra av sig? Bryta upp från mitt äktenskap?
    Finns det någon här som har liknande erfarenheter? har det blivit bra isf med era män igen? 

  • Svar på tråden Hjälp, i'm falling in love
  • Anonym (Ammio­u) Trådstartaren
    Sat 6 Jul 2019 15:13
    #2
    Xzx skrev 2019-07-06 14:11:34 följande:

    Om vi antar att han är en reko ung herre som respekterar ett äktenskap så lär du nog inte kunna vänta dig att han ska ta något första steg. Det är du som har band på dig - inte han. Så ett initiativ behöver nog komma från dig.

    Med det sagt, så kan jag tycka att det vore en god idé att göra klart det du har på hemmaplan först innan du ger dig in i något nytt! Och personligen skulle jag aldrig ingå en relation med någon som varit intim med mig och därigenom varit otrogen mot en partner. Once a cheater always a cheater...


    Jag kan ju tala om för honom att det bara är en tidsfråga innan jag och min man separerar.men det känns förvprivat att säga till en kollega. Jag vill inte leva ett liv utan fysisk närhet, JAG har inte valt borr det i mitt liv.
  • Anonym (Ammio­u) Trådstartaren
    Sat 6 Jul 2019 16:06
    #5

    tack för att du förstår.. ja ett tag kände jag mig deppig, men nu börjar jag förstå att det bara är jag som kan ändra situationen (genom att bryta upp).. jag har också funderat på att byta jobb eftersom jag tycker det är skitjobbigt med den här killen, det går att ta på spänningen mellan oss, den är så stark.. ändå gör han inget..

  • Anonym (Ammio­u) Trådstartaren
    Sat 6 Jul 2019 20:18
    #7
    Xzx skrev 2019-07-06 16:53:29 följande:

    Nej, du är ju gift? Jag tror (och hoppas) att många har respekt för det, och inte ens försöker något. Det är det jag säger, bollen ligger hos dig... Och du väljer själv under vilka förutsättningar du vill inleda något med honom, om ens alls.

    Och ja, jag förstår att du blir deppig av det. Det hör till, tyvärr. Vi är människor, vi behöver närhet, intimitet osv. Det är såna vi är! Jag tycker verkligen inte att du ska leva ett liv utan det. Och som du säger, den enda som kan ändra det här är du själv - so get to it! =)


    Hur skulle du vilja att jag närmade mig då? Ska jag säga att jag funderar på att bli singel?
  • Anonym (Ammio­u) Trådstartaren
    Sat 6 Jul 2019 22:55
    #12
    Anonym (!) skrev 2019-07-06 21:22:05 följande:

    TS, har ni några barn?

    I annat fall är lättare att skiljas.


    ja det är därför jag inte gått, samt att jag har haft så mycket kärlek till min man, men jag får ju inget tillbaka
  • Anonym (Ammio­u) Trådstartaren
    Sat 6 Jul 2019 23:01
    #13
    Xzx skrev 2019-07-06 21:22:30 följande:
    Om jag var han, skulle jag vilja att du avslutade allt på hemmaplan först. Visst, du kan väl prata med honom, visa/berätta att du är intresserad och så, men att förutsättningarna hemmavid behöver bli klara först. Säg som det är helt enkelt, spela med öppna kort! =)
    vet inte om det är för tidigt, vi har inte kommit till det planet att vi pratar icke jobb grejer..
  • Anonym (Ammio­u) Trådstartaren
    Sat 6 Jul 2019 23:35
    #15
    Anonym (!) skrev 2019-07-06 23:20:05 följande:
    Som mig, får dåligt samvete av bara tanken att få se vår snart tonåring bara varannan

    vecka isåfall.

    Här är sexlivet helt slut. Min man är däremot aktiv i vardagen med vårat enda barn, så han är som en lekpappa, barnvakt till vårat barn.

    Vill ha eget vuxetliv men med annan man....så trist det här.
    jag förstår..
Svar på tråden Hjälp, i'm falling in love