Att folk kan KÄNNA attraktion till andra är inte alls svårt att förstå, hur man sen kan välja att agera på attraktionen och såra och förnedra den man säger sig älska är svårare att förstå.
Du blandar ihop känslor och handlingar. Alla känner saker, men alla egarar inte på det.
För att det finns personer som vill leva polyamoröst,och som lever polyamoröst,utan att ens prata med sin partner och fråga om h*n är ok med det och kanske kan tänka sig att leva så?
Vem har bestämt? Vilken märkligt fråga... det har BÅDA bestämt. Den som är otrogen har ju trotts allt självmant valt ett monogamt förhållande med en monogam partner eller hur? Ingen tvingade personen att gå in i ett sånt förhållande. Och har man valt ett sånt förhållande så kan man ju inte i efterhand springa omkring och ligga med andra bakom ryggen på sin partner när man kommit överens om att man inte får det med sin partner.
DU känner dig glad när din partner agerar på attraktion för ni har ingen deal som säger att man inte får det och därmed innebär det inget svek och inga lögner, förstår du skillnaden?
För att jag inte vet vad som är orsaken till att en del beter sig så.
Det enda jag kan tänka mig är att folk inte vågar berätta om sin livsstil för att normen är att leva monogamt.
Men vågar man inte det så är det kanske bättre att söka sig till ställen där det finns andra som vill leva polyamoröst.
Det finns ju t ex swingersklubbar och kanske internetsajter där polyamorösa håller hus.
Att som polyamorös inleda ett förhållande med en monogam person och sedan ändå leva polyamoröst med andra är respektlöst,om man inte har den överenskommelsen att det är ok.
Du vet inte vad fördelarna är med monogami?
Här är några:
-Man riskerar inte få könssjukdomar, smitta ned sin partner, bli gravid med någon annan.
-Mindre risk att partnern finner någon som överträffar dig i sängen (du blir ratad). Åtminstone inte om hen är trogen.
-Om båda är överens om att vara monogama (när man har barn) finns ingen risk att det blir bråk om arv vid dödsfall. Om partnern t.ex råkat göra någon annan gravid.
Finns säkert fler men det var några så här jag på rak arm kom på.
För att återkoppla till ditt senaste svar så kan jag garantera dig om att det är bra många fler än sliskiga äckliga gubbar som jag inte har känslor för. Jag har inte känslor för någon annan än den jag är med , det är därför jag valt att vara med hen.
Det är sant att saker kan förändras och att ingen vet hur livet kommer att se ut längre fram.
Men det det handlar om är att om man träffar någon annan och blir attraherad så kan man väl vara ärlig om det till sin partner istället för att ljuga och gå bakom ryggen.
För det är just lögnerna och sveket som sårar mest. Mer än otroheten i sig.
Att man tvingar sin partner att leva i en lögn och inte ger honom/henne möjligheten att själv få fatta ett beslut om hur h*n vill leva sitt liv.
Det är brist på respekt.
Men vem ska man kunna vara ärlig mot om inte sin partner?
Du verkar prata om vad som är rätt och fel för den som är otrogen,medans jag pratar om den som blir bedragen. Och många verkar vilja veta om sin partners otrohet så de kan få chansen att göra sitt egna val.
Att då vara otrogen och ljuga är egoistiskt och fegt.
Jag tror att det många gånger handlar om brister i kommunikationen.
Om man inte pratar med varandra så kan man ju omöjligt veta vad den andra tycker.
Problemet är att du har en annan syn på sex än vad många av oss har. För mig betyder sex mer än att bara ligga. Ska jag ha sex med någon då betyder det mer. Det du beskriver är i princip en kk relation. Du har en kk relation som du dessutom bor med och visst det passar dig men det passar inte alla. Jag vill ha en djupare relation med någon som ser på sex på samma sätt som jag och som känner som jag.
Även fast jag är monogam tycker jag att din beskrivning av Oerhörds relation med sin man är fruktansvärt oförskämd! Att nedvärdera någons relation och känslor för en person på det viset är fruktansvärt trångsynt. Bara för att du sätter ditt sätt att leva på som "bättre" och "rätt" eftersom det faller inom normen betyder inte att du kan säga att de har en kk-relation.
Så du gillar inte ultimatum, men är själv beredd att säga att det är slut om jag inte får ligga med andra?
Snacka om dubbelmoral...
Är båda med på det, så kan man lösa det. Vill bara den ena ligga runt, då har man inte löst problemet, då lurar man sin partner.
Nja, fast rätt och fel är inte riktigt så enkelt som att bara det är rätt för mig så måste alla acceptera det. Rätt och fel handlar mycket om hur ditt agerande påverkar andra. Så länge det du anser vara rätt inte påverkar andra negativt så kommer ingen bry sig, men när det du anser är rätt påverkar andra negativt så kommer andra inte längre acceptera det.
Ja människor är egoistiska och fega av olika anledningar men oavsett anledning så är deras agerande fortfarande egoistisk och det kommer fortfarande få konsekvenser för andra. Och när du säger att det skulle vara legit när det gäller kärlek så menar du ju att det är acceptabelt. På vilket sätt menar du att svek och lögner är acceptabelt ur den drabbades perspektiv?
På vems bekostnad menar du? Den otrognes?
Att den som blir bedragen inte har rätt att få veta allt?
Jag tycker inte att kärlek är en legitim anledning för att få bete sig som man vill.
Jag tycker inte man kan ta sig rätten att bestämma hur ens partner ska leva sitt liv för att man råkar bli kär i någon annan,vilket man gör om man undanhåller sanningen för densamme.
Det jag menar är att man bör prata med sin partner. Har man ingen bra kommunikation med varandra så är ju risken att förhållandet till slut spricker.
Det är väl bra att kunna prata med varandra om var man står i otrohetsfrågor t ex.
T ex om man vill eller inte vill veta om ens partner är otrogen,eller var man anser att gränserna för en otrohet går.
Eller om ens partner kanske rentav är ok med att leva polyamoröst.
Det är ju sådant man inte kan veta om man inte pratar med varandra.
För dig kanske sex bara är något skönt och för dig sitter kanske kärleken bara i hjärnan.
Men för andra går kärlek och sex hand i hand.
Du kanske kan ha sex utan känslor. Men andra kan inte det.
Och det är det du verkar ha svårt för att förstå. Att andra inte kan tänka och leva som du.
Och ändå har du svårt att skilja på att ha sex med andra med sin partners medgivande och utan sin partners medgivande och tycker att kärlek är en legitim anledning till otrohet utan att ens veta om man är otrogen för kärlek eller sex?
Polyamorösa par är ju inte de enda som har djup gemenskap och kärlek, vad tror du händer med den där djupa gemenskapen och kärleken när någon sviker den andres förtroende?
En sån missunnsamhet skulle göra att det är slut mellan oss.
Så skrev du. Det kan ju bara betyda att du gör slut om någon är missunnsam mot dig och inte låter dig ligga med vem du vill. Dvs du ställer det kravet. Men tycker att andra inte ska ställa krav, för då tycker du det är oattraktivt.
Så visst luktar det dubbelmoral lång väg...
Oavsett vad syftet var så är konsekvenserna likadana för den drabbade och den som var otrogen visste mycket väl vad konsekvenserna kunde bli och tog den risken medvetet.
Om lögner och svek inte är roligt för den drabbade varför tycker du då att det är legitim? Hur kan det vara legitim att medvetet såra och förnedra sin partner?
Det jag sa på ett ungefär var att jag har funderat sista tiden på detta "om människan verkligen är skapt för att vara med 1 person i resten av sitt liv?" (Bortsett från de som är det pga religiösa trosuppfattning och/eller övertygelser). Att jag är inte helt säker på att vi är skapta så egentligen och att vi kan ha blivit inpräntade att "det är fel att göra si eller så" relationellt/sexuellt. Och min sambo tyckte att det kan vara så som jag säger. Sedan sa jag att jag vill erkänna att jag (pga av avsaknad av sex) börjat titta på andra men att jag aldrig varit otrogen.. Att jag fantiserar om att t.ex kyssa en tjej som småflirtar med mig osv. Och min sambo sa typ "ok men varsågod men jag vill inte göra det". Jag sa då att jag inte vill att det ska gå till så.. Att jag gör saker som sambon inte vill. Men att jag helt enkelt inte kan styra över mina känslor över att jag vill ha sex!
Samma kväll hade vi riktigt skönt sex.. :) Något hände där.. Jag vet inte om det var det faktum att jag hade varit ärlig, att mina "spänningar" släppt en aning, att sambon kanske blev tänd/svartsjuk, att jag blev tänd av att jag suttit och pekat på kvinnor jag skulle vilja ha sex med framför min sambo (helt öppet och ärligt) att min sambo inte regerar irriterat och surt utan mer eftertänksam.. Men jag hoppas bara att det håller i sig. Är rädd att detta här med vardagen hinner ikapp oss (IGEN!!) och att det blir slentrian igen. Tro mig, jag älskar familjelivet som jag har och skulle aldrig byta ut det mot något..! Tror många kan vara med på det. Men det finns för många av oss en annan sida, där det påverkar det intima negativt. Och det är där jag tror vi måste se upp.. annars är risken hög att det det bara går tillbaka till same old.. Och då vet jag inte hur det slutar.. man måste tänka att vi kanske ska vara tsm i minst 10 år till och så då ha tio år till av slentrian och noll sex.. Det funkar inte för mig. Det är inte rätt mot ngn av oss!