Om man nu har en fru/make och är otrogen, kan man verkligen älska denne på riktigt?
Man går in för någon annan och omedvetet väljer någon annan. Det kommer att såra, alltid någon. Då kan man inte älska på riktigt. Känslorna kan inte vara tillräckligt starka för frun/ mannen. De spärrarna har man redan lämnat?
[quote=79775994][quote-nick]Anonym (FYI) skrev 2019-07-22 13:33:24 följande:[/quote-nick]Mogen...? Och hur mogen är du som inte ens kan hålla reda på könen?
Sen, dessutom inte vara mogen nog att ta det samtalet med din man om hur ni skall ha det i framtiden,(men ok..i det fallet är du nog som 80% Svensson) utan gå omkring och sukta
Du tycker att jag inte kan "hålla reda på könen" när är du född? 1700-talet uppenbarligen! Jag kanske inte vill prata om vilket kön min partner gör till.. passar det bättre med "denne" för dig eller? Låter ju inte alls mindre mänskligt..
Du är en märklig prick du..
Samtalet har redan tagits och det gjorde mig och HEN Gott.
Puss på dig!
Fjantpelle!!
[quote=79775994][quote-nick]Anonym (FYI) skrev 2019-07-22 13:33:24 följande:[/quote-nick]Mogen...? Och hur mogen är du som inte ens kan hålla reda på könen?
Sen, dessutom inte vara mogen nog att ta det samtalet med din man om hur ni skall ha det i framtiden,(men ok..i det fallet är du nog som 80% Svensson) utan gå omkring och sukta
Du tycker att jag inte kan "hålla reda på könen" när är du född? 1700-talet uppenbarligen! Jag kanske inte vill prata om vilket kön min partner gör till.. passar det bättre med "denne" för dig eller? Låter ju inte alls mindre mänskligt..
Du är en märklig prick du..
Samtalet har redan tagits och det gjorde mig och HEN Gott.
Puss på dig!
Får man fråga hur samtalet gick?
Det jag sa på ett ungefär var att jag har funderat sista tiden på detta "om människan verkligen är skapt för att vara med 1 person i resten av sitt liv?" (Bortsett från de som är det pga religiösa trosuppfattning och/eller övertygelser). Att jag är inte helt säker på att vi är skapta så egentligen och att vi kan ha blivit inpräntade att "det är fel att göra si eller så" relationellt/sexuellt. Och min sambo tyckte att det kan vara så som jag säger. Sedan sa jag att jag vill erkänna att jag (pga av avsaknad av sex) börjat titta på andra men att jag aldrig varit otrogen.. Att jag fantiserar om att t.ex kyssa en tjej som småflirtar med mig osv. Och min sambo sa typ "ok men varsågod men jag vill inte göra det". Jag sa då att jag inte vill att det ska gå till så.. Att jag gör saker som sambon inte vill. Men att jag helt enkelt inte kan styra över mina känslor över att jag vill ha sex!
Samma kväll hade vi riktigt skönt sex.. :) Något hände där.. Jag vet inte om det var det faktum att jag hade varit ärlig, att mina "spänningar" släppt en aning, att sambon kanske blev tänd/svartsjuk, att jag blev tänd av att jag suttit och pekat på kvinnor jag skulle vilja ha sex med framför min sambo (helt öppet och ärligt) att min sambo inte regerar irriterat och surt utan mer eftertänksam.. Men jag hoppas bara att det håller i sig. Är rädd att detta här med vardagen hinner ikapp oss (IGEN!!) och att det blir slentrian igen. Tro mig, jag älskar familjelivet som jag har och skulle aldrig byta ut det mot något..! Tror många kan vara med på det. Men det finns för många av oss en annan sida, där det påverkar det intima negativt. Och det är där jag tror vi måste se upp.. annars är risken hög att det det bara går tillbaka till same old.. Och då vet jag inte hur det slutar.. man måste tänka att vi kanske ska vara tsm i minst 10 år till och så då ha tio år till av slentrian och noll sex.. Det funkar inte för mig. Det är inte rätt mot ngn av oss!
Ja. Det kan man.
Man kan älska flera samtidigt. Det är fullt möjligt.
Det jag ser runt mig är att väldigt många som är otrogna är rädda för närhet eller känner för mycket krav från partnern och väljer att skapa en relation vid sidan om som känns mer lätt. Ofta egna svårigheter att uttrycka sina egna gränser i huvudrelationen. Samtidigt som de älskar sin partner. Låter motsägelsefullt.
Absolut, finns många anledningar till varför sexlivet eller andra delar i förhållandet kan strula. MEN det är inte det som driver folk till otrohet utan personenes egen feghet och oförmåga att prata som vad de innerst inne vill. Man är helt enkelt för feg för att säga att "jag kan inte leva såhär, jag jag vill göra si eller så....". Man är heller inte beredd att ta konsekvenserna för att få till en förändring. Så istället tar man den fega vägen och går bakom ryggen på sin partner och lever så som man vill leva men i smyg, hemma låtsas man som att allt är som det ska.
Men så fort fegheten i att göra så påpekas så böjas det gnällas om att man inte respeterar deras känslor och hur ofattbart oförtående och onyanserad folk är som säger så. Fast grejen är att folk förstår precis varför man väljer att göra så, men man tycker ÄNDÅ inte det är rätt sätt att lösa problem i en relation och jävligt dålig stil mot sin partner.
Du valde som tur var att slutligen prata med din partner om vad du känner, vara ärlig helt enkelt och tycker själv att det far befriande och konstruktivt, Tyvärr är det väldigt många som inte gör så utan väljer den fega vägen och det är aldrig ok, oavsett vilken anledning man anser sig ha.