Anonym (Mini) skrev 2019-07-15 20:44:29 följande:
Men skulle du vilja leva åren mellan 50-70 som sjuk och begränsad? Det är ju det det handlar om, inte att bli 110 år gammal. Det är dom exemplen jag har i min närhet som avskräcker mig. Då snackar jag välfärdssjukdomar.
Det är ju så. Du är avskräckt av historierna runtomkring dig. Känslomässig respons förakrad i din historia/historierna runtomkring dig. Vi alla formas av och förankras i våra historier på olika sätt. Färgas. Du har färgats på ett sätt. Jag vet inte dina exakta historer om dessa runt om dig med välfärdssjukdommar, men låt mig ändå dela de 4 historier som färgat mig starkast när det kommer till mat, välfärdssjukdomar och cancer.
Fall nr 1: Morfar. Han blev lite över 60. Dog i lungcancer. Han hade aldrig rökt i sitt liv. Jag kände aldrig honom annat än genom hans dagböcker, som jag har lagt beslag på. Han gillade dock god mat, fina viner och sprit. Mamma och mormor berättade ibland att han alltid kom hem varje fredag med lammkotletter och något nytt och spännande från saluhallen som de tillagade tillsammans. Det var livskvalitet, det.
Fall nr 2: Mamma. Dog av spridd cancer innan hon fyllde 50. Hon var sjuk i över 10 år. Livskvalitet var ett viktigt koncept för henne, och mat, bak och dryck var en viktig komponent av hennes. livskvalitet. Ju mindre hon kunde äta desto viktigare var det för henne att det var gott. Biff var gott, och rulltårta. Spenat var också gott, och blomkål. Svensk husmanskost var gott och att testa nya kryddor och saker var livskvalitet. Och att samlas och laga och äta tillsammans.
Fall nummer 3: Pappa. Söp ihjäl sig vid 60. Inte så mycket att säga. Såg sällan av honom annat än full på något golv.
Fall nr 4: Mormor. 90 år gammal blev hon. Frisk och kry, men ramlade. Ordet finns här igen; livskvalitet. Mat igen som en viktig komponent av livskvalitet. Min mormor var smal som en sticka och ganska lång, längre än mig trots sin höga ålder (gamla kan, som bekant, krympa en del), men annars en riktig bull-mormor. Alltid när vi kom hem utomlandsifrån luktade hela huset pannkakor och kanelbullar. Varje söndag bjud hon på hemgjord fika, rulltårta, bullar och några sorters kakor. Maten hos mormor var alltid ny och spännande eller enkel, kalssisk husmanskost eller torparmat. I hennes kök samlades vi och lagade och bakade tillsammans, hur trångt det än blev. En av de sista sakerna hon och jag gjorde tillsammans var att laga mat och baka till hennes 90-årsdag. Jag gillar fortfarande inte frukttårtor med gelé på, btw.
Och jag då? Jag tror du kan gissa. Ledorden i köket är "Nyfikenhet och livskvalitet, tillsammans". Det är det som har format mig. Jag har, precis som mamma, genomgått cancer. Överlevde, obviously. Jag är inte ens nykterist eller anti-alkohol, även om jag inte dricker så ofta eller mycket. Trots allt har jag fått något annat än du. Du har blivit "avskräckt". Jag har blivit... jag vet inte vad jag ska kalla det. Livsnyfiken? Obrydd? Medveten om att livet inte slutar förän det är slut och att livskvalitet är viktigare än att vara nyttig jämt?
Jag är också medveten om att livskvalitet är olika saker för olika människor.
