Ska jag göra abort i vecka 19?

Prata med barnmorska och någon vän till dig.V 19 är väldigt sent ,det ser ut som en bebis nu.Lycka till med graviditeten och sök hjälp för att prata om dina känslor .

Det kommer att ordna sig. Du är halvvägs redan och skulle få föda barnet ändå. Jag är övertygad om att ni kommer att få det bra om du väljer att behålla (vilket du redan har gjort, tror jag). Man kan vara mycket lycklig utan pappa.

Det finns många barn som växer upp utan den ena föräldern.

Jag (kvinna 31) och min lillebror (29) har inte vuxit upp med min pappa, däremot har tre starka kvinnor uppfostrat oss. Vår mamma, vår mormor och min gudmor. Vår manliga förebild är vår fantastiska morbror.

Visst har man saknat en pappa men det har inte påverkat oss negativt på ett dåligt sätt.

Vi båda har sunda värderingar och har alltid känt oss älskade. Att vår pappa valde att inte finnas med oss utan i en stad flera mil bort var hans val, det har inte något med vilka vi är och var att göra med. Jag känner heller inget hat mot honom, däremot tycker jag synd om honom för att han är en svag människa.

Min lillebror har haft två seriösa förhållanden under sina år och jag var singel och levde livet fram tills jag var 22år då jag träffade min sambo. Idag har vi två barn (tredje på väg) och jag skulle inte kunna tänka mig min uppväxt på något annat sätt.

Jag tycker inte ens att du ska fundera på en abort. Ta ditt ansvar och gör det bästa av situationen. Tråkigt att situationen är som den är men jag tror mer att det är du som är beroende av att vara med en man i ett förhållande där ett barn ör på väg mer än att sitt barn kommer eller inte komma behöva en pappa som är närvarande.

Det är som du själv skriver - du kommer inte bli beviljad en abort pga din situation.

Du kommer klara dig utmärkt och ditt barn kommer klara sig utan en närvarande pappa, så länge barnet har en stark mamma

Klart du ska behålla. Det är alldeles för sent för abort nu. Du vill ju ha barnet.

Klar man kan vara lycklig utan pappa!

Jag förstår att det känns skit nu TS, men det kommer att ordna sig.

Eftersom du är i vecka 19 är det inte ditt beslut längre, det är det etiska rådet på socialstyrelsen som tar det beslutet. Du kommer med all sannolikhet få ett nej

Om enda anledningen till abort är att pappan fått för sig att flytta, skulle jag absolut behålla.

Min dotter växer upp utan pappa nu. Hon mår bra och är lycklig. Jag växte upp utan pappa och har inga men idag och har haft ett bra liv trots fattidom.

Behåll ditt barn!

Tack för era svar! Älskade ni! Tänk att ni orkar ta er tid att skriva för att rädda min älskade flicka. Jag blir så rörd av att ni finns, att vilt främmande människor faktiskt skriver för att trösta mig och bryr sig om min flicka!

Jag gör inget annat än gråter. Jag har inte ätit på tre dagar. Jag har självmordstankar och allt är nattsvart. Jag har accepterat att alltid komma i andra hand i relation till hans dotter, men när han offrar vårt barn för sitt första, där går min gräns. Jag vet att jag kommer kunna ta hand om min dotter. Jag har en manlig kusin som säkert kommer kunna vara en bra manlig förebild för henne.

Jag tycker så synd om min flicka. Hon är bortvald redan i mammas mage. Usch, jag har varit så ansvarslös. Någonstans fattade jag att hans osunda relation till sin befintliga dotter skulle gå utöver vårt barn. Ändå fattade jag beslutet att skaffa barn med honom! Jag är så jävla dålig.

Jag vet att han kommer vilja ha umgänge med bäbisen. Jag är bara så rädd att hans dotter ska göra bäbisen illa. Dra henne i håret, nypa henne och kanske till och med kväva henne. Hans dotter är väldigt svartsjuk. Och han uppmuntrar hennes svartsjuka. Jag är rädd att vårt barn ska ligga och gråta ensam i ett rum, att han inte ska trösta och mata henne för att inte göra sin äldre dotter svartsjuk. Usch. Jag ser det verkligen framför mig.

Tack för att ni svarat. Tack för era värmande ord. Tack för att ni finns.Att ni tänker åt mig. Att ni räddar mitt älskade barn.

Nu ska du andas djupt, graviditetshormonerna snurrar för fullt för dig.
Ja, er blivande dotter har rätt till umgänge med sin pappa. Men när det rör sig om ett nyfött barn, med endast en anknytningsperson (du) så kommer umgänget ske i din närhet. Det kommer dröja länge innan han kommer kunna ta med sig flickan till sig.
Eftersom han väljer att flytta från dig, och vad jag förstått ett längre avstånd, då har han också valt att inte vara anknytningsperson till flickan
När flickan och pappan har skapat en relation, så kan han vara ensam med henne längre stunder, men varannan vecka eller längre helgumgänge lär dröja.