Ska jag göra abort i vecka 19?

Tack för era svar! Älskade ni! Tänk att ni orkar ta er tid att skriva för att rädda min älskade flicka. Jag blir så rörd av att ni finns, att vilt främmande människor faktiskt skriver för att trösta mig och bryr sig om min flicka!

Jag gör inget annat än gråter. Jag har inte ätit på tre dagar. Jag har självmordstankar och allt är nattsvart. Jag har accepterat att alltid komma i andra hand i relation till hans dotter, men när han offrar vårt barn för sitt första, där går min gräns. Jag vet att jag kommer kunna ta hand om min dotter. Jag har en manlig kusin som säkert kommer kunna vara en bra manlig förebild för henne.

Jag tycker så synd om min flicka. Hon är bortvald redan i mammas mage. Usch, jag har varit så ansvarslös. Någonstans fattade jag att hans osunda relation till sin befintliga dotter skulle gå utöver vårt barn. Ändå fattade jag beslutet att skaffa barn med honom! Jag är så jävla dålig.

Jag vet att han kommer vilja ha umgänge med bäbisen. Jag är bara så rädd att hans dotter ska göra bäbisen illa. Dra henne i håret, nypa henne och kanske till och med kväva henne. Hans dotter är väldigt svartsjuk. Och han uppmuntrar hennes svartsjuka. Jag är rädd att vårt barn ska ligga och gråta ensam i ett rum, att han inte ska trösta och mata henne för att inte göra sin äldre dotter svartsjuk. Usch. Jag ser det verkligen framför mig.

Tack för att ni svarat. Tack för era värmande ord. Tack för att ni finns.Att ni tänker åt mig. Att ni räddar mitt älskade barn.

Jag vet att det inte är mitt beslut. Det känns skönt på något sätt. Att friska människor tänker åt mig. Det jag berättat om i tråden är bara ett av bekymren. Jag kommer inte ha råd att ta hand om henne, jag går flera tusen kr back varje månad för att hennes pappa blåst mig på pengar, jag har en djup depression med självmordstankar, jag är 40 år gammal, jag har ingen lägenhet, kan ju inte stanna i den här staden då jag inte känner en själ. Och i Stockholm där min familj bor finns ju inga lägenheter. Det är så många problem som kumulerat kanske skulle räcka för at få godkänt av socialstyrelsen.

Kanske räcker inte dessa omständigheter. Kanske räcker de. Det är som du säger socialstyrelsen som avgör. Men efter alla svar jag fått känns det inte ens aktuellt att söka. Och tack för ditt förra inlägg. Känns tryggt att veta att omfattande umgänge inte kommer ske än på ett tag.