Funderingar i bröllopstider

Men man berättar väl ändå, även om man tror det är ett litet bröllop. Varför inte, liksom, eftersom ni anser att ni står varandra nära i släkten, så berättar man väl när något händer.

Eller så har ni inte så mycket kontakt, och brudparet verkar ni inte umgås med annat än på släktträffar, så det är ju inte konstigt att ni inte blir bjudna då. De umgås väl mer med hennes släkt.

Brudparet kanske tänker och värdera annorlunda. Endast de som träffat hyfsat nyligen blir bjudna.

Av 90 bjudna gäster var alltså 4 på brudgummens sida och 86 på brudens?

Det är klart att det är anmärkningsvärt i så fall.

Ok så 7 av gästerna var inbjudna av brudgummen och 83 av bruden?

Det kan inte vara så att brudgummen prioriterade vänner framför släkt, det vill säga att han på sin andel gäster valde fler vänner istället för släkt så att de ändå hade ungefär lika många per sida, bara att hon hade mer släktingar?

Men om det verkligen var så att endast 7 av 90 gäster hörde till brudgummen känns det ju märkkigt, men inte främst för er skull utan brudgummens?

Kan det vara så att han också stpr hennes släktingar betydligt mer nöra än han står er så att de kändes som hans gäster också ur hans perspektiv?

Men ni vet alltså inte hur många det var från respektive sida? Ni vet inte att det var 83/7 utan det kan ha varit 15/7 plus resten vänner? Det är ju lite skillnad i så fall. Hon kanske har fler syskon eller närmare kontakt med kusiner mm än vad han har. Han kanske prioriterade fler vänner framför släkt aom han endast har sporadiak kontakt med?

Det verkar inte som du vet hur gästlistan faktiskt såg ut utan att du spekulerar ganska mycket.

Personligen tycker jag inte att det är märkligt att inte bjuda farbröder ocf fastrar som man ser nån gång vartannat år och inte har nån kontakt med i övrigt. Jag tycker inte att det är något att reagera negativt över.

Men om brudgummen knappt fått välja några gäster hade jag sett det som anmärkningsvärt på ett negativt sätt, men ni verkar ju inte veta om så är fallet?

Det verkar att folk gör så nu för tiden.

Min mans brorsbarn har valt att inte bjuda in vissa släktingar till sina bröllop .

De har bjudit in farmor/ farfar och kusiner men ignorerade syskon ( 3 syskon med respektive) . Ingen vet om anledning.

Det är bara acceptera och gå vidare.

Jag kommer nog inte bjuda sambons släktingar om vi gifter oss. Vi var inte bjudna på deras bröllop(en av hans bröders) och dom kommer aldrig självmant och hälsar på trots många tillfällen och att vi bor i samma stad. Så känns inte som bryr dom sig inte i övrigt varför ska dom få kosta pengar på vår dag? Då lägger jag hellre dom pengarna på gäster som bryr sig och uppskattar oss och våra barn på riktigt. 

Jag gissar på att i och med att brudens släkt bor nära så är umgänget med dem ganska ofta. Jag tycker inte ni ska det personligt utan numera är det vanligt bland yngre att bjuda in de som de träffar relativt ofta och skapat en närmare relation med. Tiderna är förbi när man tvunget fick bjuda mostrar/ morbröder, fastrar, kusiner som man knappt träffar annars. Din brorsson har förmodligen skapat en närmre relation med dem än sin egen släkt.

Själv skulle jag inte känna igen mina kusiner idag men våra föräldrar umgicks några gånger om året när jag var yngre och då träffades vi också förståss. De bodde en bra bit från oss. Hade jag gift mig idag så hade jag definitivt inte bjudit dem då det finns många andra som står mig närmre.

Så ta det inte personligt. Det har nog inget att göra med att de tar avstånd.

Men då är det nog så att hennes släktingar har blivit vänner till de båda eftersom de kan umgås till vardags. Brudgummen släkt blir inte lika nära eftersom ni inte kan umgås lika enkelt. Det blir ju så beroende på omständigheter och inte beroende på er som personer.

Personligen så tycker jag att det känns ganska meningslöst att kämpa för att hålla liv i relationer som ändå blir väldigt ytliga av naturen. Träffas man bara nån gång om året blir relationen inte nära hur mycket blodsband man än har.

Jag förstår att relationen blir kall efter det.

I vårt fall har svärföräldrarna gratulerat barnbarnen men gått inte på bröllopen . De har gjort markering kring detta om man bjuder så bjuder man alla. De vill inte vara där och känna sig ensamma i fall någon frågar från andra sidan av släkt.

Relationen är konstig mellan syskon nu. Vid jul och påsk undviker den delen av familjen besök hos svärföräldrar när alla är där , de väljer en annan dag för besök. Tråkigt och synd!

Uppenbarligen är inte er sida av släkten så viktig för brudparet. Och gissningsvis visste svågern mer än vad den sa, för vilken förälder har så dålig koll på sitt barns bröllop? Men för husfridens skull låter det bäst att säga så.

Jag tror också att kvinnor kan vara mer styrande i det här läget (om mannen värnar mer om husfriden än om sin egen släkt).

Jag var med om något liknande när min morbror fyllde jämna år. Då blev inte vi syskonbarn bjudna medan fruns syskonbarn fick gå. Jag hade förstått det om det var fruns födelsedag men inte min morbrors. Den dagen förstod jag att han hade varit mycket viktigare för mig än vad jag var för honom. Och det gjorde riktigt riktigt ont och jag kände en stor sorg en lång period (trots att jag är vuxen och har en egen familj). För det jag trodde fanns var bara ensidigt. Dessutom hade det pratats om att det skulle firas med mina syskon eftersom de träffas oftare (har landställe nära varandra och umgås mycket på somrarna).

Så ja, det gör ont att bli bortvald och inse att man inte är tillräckligt underhållande för att få vara med.

oj vad snarstuckna vissa är. Jag avstod bröllopsfest delvis för att jag inte orkar med dyligt drama. Vi gifte oss i hemlighet med bara barnen närvarande. Min mamma blev visserligen arg och stött ändå. Men hon är snarstucken så hon hade nog blivit ledsen och kränkt över något annat om vi hade haft ett traditionellt bröllop. 

Jag förväntar mig verkligen ingen hjälp av mina farbröder och mostrar eller någon annan jag inte står nära. Jag bygger inte mina relationer på att jag kanske kommer behöva hjälp av den eller den i framtiden. De som passar mina barn oftast är mina närmaste vänner, vi hjälper varandra. Farfar har passat två gånger i ett par timmar på sju år och mormor en gång i en timme. 

Du tar det visst personligt. Du har skrivit flera gånger nu att du är sårad, ledsen, inte längre kommer försöka ha kontakt med brorsonen, att ni känner er exkluderade osv.

Samtidigt undviker du att svara på när du sist träffade brorsonen trots att flera frågat. Tror du har svaret där faktiskt.

Obalans i relationen. Tror inte att de uppfattar det som att ni står varandra nära. Ni är långt ut i periferin för dem.

Vi valde att göra ungefär samma sak. Vi bjöd ett par fastrar, sådana som vi ändå kände att vi hade en relation med och riktiga samtal. Avstod från att bjuda dem som vi inte kände att vi hade en relation med, som lika gärna skulle kunna vara någon i kassan på Ica som man kallpratar lite med. Vet dock att andra i den släkten anser att vi är så nära i släkten. Vet inte om det beror på att de har mindre umgänge i övrigt eller uppfattar relationen annorlunda av någon annan anledning. Hade jag skickat inbjudan till dem hade det känts lika knasigt som att skicka till killen i kassan på Ica. Honom ser jag ju ändå någon gång i veckan istället för ett par gånger om året. Kan på rak arm komma på minst 100 pers som står mig närmare faktiskt.

Känner igen detta. Det är så himla svårt när man bort långt bort ifrån varandra. Det tar tid. Jag har släkt andra sidan av jordklotet från båda håll. Två länder.

Jag märker att du är sårad och fundersam över detta. Kan inte du värdesätta på andra släktingar istället? ( så lätt för mig och säga) jag har själv ältat om min ena bror som jag har stått närmast. Jag gillar inte hans fru men hon på ngt sätt får honom och inte träffa mig när jag pratar med honom låter han inte styras på nått sätt låter det som just då per telefon. Jag älskar min bror o h vill gärna träffa honom oftare vi bor nära varandra.

Jag vid nga tillfällen har försökt umgås med hans fru på normala förhållanden det går inte. Så fort andra är i närheten skiter hon i fullständigt i mig och pratar med min syster och syskonbarn och ikte involverar mig i samtal. Jag har lärt mig idag skita i henne hon är gäng år äldre än mig har känt henne, sen barnsben. Hon har inte tyckt om mig från början. Jag var rätt störigt och kort i temperament. Jämfört idag så är det inte alls så. Har klarat mig bra.

Kan du inte prata om det vad du tycker och så? JG tror att du behöver det. För komma vidare. Det finns inte ta vid rätt tillfälle ( det gör det nog,) gör det så fort som möjligt.

Du tar det visst personligt. Du har skrivit flera gånger nu att du är sårad, ledsen, inte längre kommer försöka ha kontakt med brorsonen, att ni känner er exkluderade osv.

Samtidigt undviker du att svara på när du sist träffade brorsonen trots att flera frågat. Tror du har svaret där faktiskt.

Har du frågat brorsonen personligen eller sagt det sådär allmänt till hans pappa?

Menar du att brorsonen inte brukar delta på släktträffarna? Då har ni alltså inte umgåtts alls..?

Hur kan du då tycka ni är så nära att ni borde blivit bjudna?