Frun vill inte ha sex längre :(

Ett mycket bra och nyanserat svar. Jag är själv dålig på att ta initiativ och vill egentligen vara ifred när barnen somnat, men jag har bestämt mig för att helst inte säga nej när mannen tar initiativ till sex. Det är väldigt viktigt för oss som par och för familjen, vi är alltid så kärleksfulla och glada efteråt. Så även om jag själv är urtråkig så försöker jag visa uppskattning för att han tar initiativ, och det ångrar jag aldrig. Håller med om att din fru behöver omprioritera och se sexlivet som ett sätt att hålla ihop relationen och familjen istället för ett måste och ytterligare en hushållssyssla. Ett förändrat tankesätt gör skillnad.

Jag tycker både din och "prioriteringars" inställning är bra och uppenbarligen fungerar för er, men frågan är om hur det funkar att bli tillsagd att "ompriotera, och prioritera sexlivet". Det hela bygger ju på att hon faktiskt blir kåt. Blir hon inte det och ändå har sex kan det få motsatt effekt.

Jag tror man måste komma åt orsaken till varför hon inte vill. Det kanske är som för er, att hon bara måste prioritera. Så är det säkert ganska ofta, men många gånger är det mer än så och lite mer komplicerat. Jag får en känsla att sexet inte varit tillräckligt bra och att de inte står varandra så nära. Det är bara den känsla jag får när jag läser. (Men det kan ju vara fel)

Till viss del kan jag förstå kvinno-hopen som direkt ifrågasätter om man verkligen gjort det man ska där hemma. Min egna bild är art det sällan ser ut sådär längre. Att mannen kommer hem och slänger fötterna på soffbordet och undrar varför hon inte är redo att ligga.

I mitt fall är det likadant, sexlivet dalar. Det är någon gång i månaden, eller varannan, vem räknar?

Jag driver eget företag, tjänar bra med pengar som jag helst lägger på de i min familj. Jag skjutsar och hämtar barn 90% av gångerna. Måste jag jobba över så åker jag hem i vanlig tid och tar barn och hushållssysslor för att sedan dra iväg och köra nattpass. Så fort lillen var stor nog att jag kunde ta nätterna (läs amningsfri osv) så gjorde jag det. Jag har tagit i princip alla nätter och tidiga morgonar sedan dess. Dvs från 1 år till 4 år.

Jag har även förstås pratat om det här med henne utan att lägga någon som helst press. Jag vill inte att hon ska känna att hon måste släppa till utan att vilja en eller två gånger i veckan. Någonstans landar min slutsats i att om man blir såhär servad så är det väldigt lätt att känna efter. Jag känner mig otroligt tagen för givet och har på senare tid sneglat mer och mer mot andra tjejer. Nu tillhör jag inte gruppen som känner att jag måste smyga iväg och vara otrogen. Jag har haft mina chanser om jag velat, vilket inte har varit några som helst problem att tacka nej till. Däremot överväger jag snart att säga att om inte hon är intresserad av att ha en sexliv men ändå vill vara med mig, ja då får hon respektera att jag ändå vill ha ett.

Åh vad jag håller med! Det är så väldigt viktigt för mig, när vi kommer i närheten av varandra att bli berörd. Jag kan heller för mitt liv inte låta bli att smeka honom på armen, i nacken eller var jag kommer åt om han är inom räckhåll.

När han gör det tillbaka är det alltid för att han är kåt och vill ha sex, inte precis just då, men blir det inte av inom de närmaste två dygnen blir han skitsur ^^ Min man förstår helt enkelt inte det där hur många gånger jag än förklarar - vardagsberöring fungerar inte bekräftande om det kommer enbart när du vill ligga. Då har det motsatt effekt. Han tycker bestämt att några timmars uppmärksamhet borde leda till att jag blir supersugen. Att han är supersugen jämt kopplar han inte alls till all bekräftelse han dagligen får från mig, i det att jag inte kan låta bli honom kåt eller ej. Jag har försökt sluta för att se hur det skulle påverka hans lust om all beröring upphör, men jag KAN inte, jag älskar att röra vid honom. Och han vill definitivt ligga med mig i varje givet ögonblick. Han vill bara inte behöva röra vid mig däremellan, tydligen.

Jag skrev inte om varför kvinnor tycker att det är jobbigt med sex "när de inte har lust". Naturligtvis ska ingen tvinga sig till det. Men frågan är varför de inte har lust, vad det är som ger motståndet.

Jag tror inte riktigt på att allt annat måste vara perfekt, att barnen är lagda, att han har vikt tvätten och visat ömhet utan kåthet. Det är något mer, något annat...

Jag tror att kvinnor uppfostras att hålla på sig, att inte ge bort sin sexualitet för lättvindigt, att de inte ska bejaka sin egen lust och kåthet, att inte vara skamlös. (Män uppfostras å andra sidan till att bli sexuellt inkontinenta.)