Inlägg från: snöblask |Visa alla inlägg
  • snöblask

    Är det för sent för mig att byta program?

    Hej! Jag tycker att du ska plugga färdigt till socionom. Du har så kort tid kvar och man ångrar aldrig en utbildning. Är du sedan om några år helt på det klara med att bli jurist så kommer det vara en enorm fördel i arbetslivet att du har en hel utbildning i bagaget och ev arbetslivserfarenhet. Jag är själv lärare i botten och kände lite som dig att jag ville bli jurist. Kom inte in i Stockholm och hoppade därför min drömutbildning. Utbildade mig till lärare men arbetade eg aldrig som det men hade inte fått de arbeten jag haft om inte utbildningen varit klar. Med mitt intresse i juridiken har jag bland annat arbetat med skoljuridik i olika former ex tillsyn över skolor etc. Jag har läst kurser i juridik och fått de arbeten jag velat. Nu känner jag mig för gammal för juristlinjen men allt blev bra en då. Det finns många lagar inom socialtjänsten och som socionom med intresse för juridik och ev juridikutbildning alt kurser kommer det ta dig dit du vill. Är du intresserad av att arbeta som chef för olika typer av verksamheter ex LSS är socionom värdefullt. Vill du arbeta med affärsutveckling för ett företag med LSS och äldreboende etc är socionom också en bra grund att stå på. Min poäng är att gå färdigt, testa olika jobb, läs kurser inom yrket (kompetensutveckling på arbetstid :) eller börja med juristpr när du är klar och jobbat ett tag. Jurister har en tuff arbetsmarknad och för att landa de populäraste jobben är det bra med något som sticker ut och det gör din socionomexamen.

  • snöblask
    Sinv skrev 2019-07-18 19:02:53 följande:

    Enhetschef inom verksamheterna för ex LSS är riktigt intressant, och jag ångrar att jag inte valde praktikplats inom det. Jag valde socialsekreterare på barn och ungdom, eftersom alla VFU-lärare tyckte jag var för ung för att ha praktik som enhetschef. 

    Juristprogrammet handlar inte främst om varken lön eller arbetsuppgifterna.. största anledningen är att jag aldrig känt att mina släktingar varit stolta över mig och alla är jättebesvikna att jag som hade högst betyg av alla i släkt valde socionomprogrammet. Jag är den enda med betyg att komma in på juristprogrammet, så det skulle mest varit skönt med prestigen att ''vinna'', att bli den släktingarna är stolt över. Mina mor och far-föräldrar tycker att socionom är likvärdigt med städerska, brevbärare etc. De tycker att mina släktingar som går kandidatprogram inom ekonomi respektive affärsjuridik är bättre människor och några att vara stolta över, medan mig pratar man inte om till någon eftersom jag ''bara'' är socionom, och de som pratar så är de som själva saknar eftergymnasial utbildning helt och hållet så tycker inte de är rätt personer att döma egentligen. Men det hade varit så skönt vara den som fick den finaste utbildningen med högst status eftersom jag haft helt andra förutsättningar, mina kusiner har växt upp i familj med rikedom och deras liv har gått fläckfritt i princip. Jag har gått igenom könskorrigering, växa upp i fattigdom med missbruksproblematik inom familjen, 12 år av mobbning, sexuella övergrepp, destruktiva relationer där jag blivit misshandlad både psykiskt och fysiskt, lite milt bipolär (dock inte tillräckligt för diagnos, men får depressiva episoder i skov så symptomen är lika men får inga maniska perioder, mina bra perioder är jag bara som en vanlig person psykiskt), har överlevt självmordsförsök osv. Mina kusiner har inte gått igenom en enda jobbig grej i sitt liv, så att jag med mina förutsättningar skulle komma och springa om dem skulle kännas sjukt bra, vilket jag i mina släktingars ögon aldrig ens kan komma nära att komma ikapp som socionom.


    Efter det här svaret tycker jag än mer att du ska gå i klart socionom. Du ska vara stolt över dig själv. Du måste arbeta på din självkänsla och inte lägga ditt värde i andra människors tyckande. Är det som du skriver kommer du förmodligen ändå aldrig att räcka till utan någon annan är alltid bättre. Nä sträckbänken dig var stolt över dig själv. Fundera vad du vill med ditt liv. Ingen annan ska leva det. Klart att det är bra att ha erfarenhet innan man blir enhetschef men låt ingen få dig att tro att det hänger på siffror på ett papper. Jag var 28 när jag blev chef över 60 medarbetare. Bestäm riktning över ditt liv själv.
  • snöblask
    Sinv skrev 2019-07-19 06:05:16 följande:

    Det går ju i och för sig att ta studieuppehåll 1 år för att börja praktiken nästa höst istället, om jag vill ha plats som enhetschef. Det är enda sättet tyvärr, vi får inte under några omständigheter byta praktikplats efter att valet har gjorts i April. Däremot är det ju konkurrens om många platser, och det finns ju även om jag tar studieuppehåll ingen 100% garanti att jag får plats som enhetschef nästa år, även om enhetschefsplatserna detta året var bland de mindre populära.


    Men du är väldigt ung. Du kommer ha fördel av att jobbat som ex socialsekreterare när du söker enhetschefsjobb. Väldigt lite hänger på praktiken. Bli klar, gör ett bra jobb, få fina referenser och klättra på karriärsstegen. Det är inte ofta man börjar högst upp. Du verkar vilja ta revansch här och nu och att du ska vara klar, men livet blir aldrig klart. Livet och karriären pendlar upp och ner, höger och vänster. Och det är tjusningen. Revansch har du fått den dagen du mår bra oavsett vad du arbetar med.
Svar på tråden Är det för sent för mig att byta program?