IVF hösten 2019

Hej alla fina <3 

Vet inte hur många gånger jag hoppat med i en tråd här och sen hoppat ur för att det skitit sig... Men nu hoppas vi på det bästa åter igen- det KÄNNS bra i alla  fall!

Min story är denna:

Startade utredning i augusti 2018, kom fram till att vi behövde testa IVF pga manlig faktor (för få spermier per laddning helt enkelt).

ET i oktober 2018. Fäste, men missfall i v8
FET i december, fäste inte
FET i februari, fäste inte
ET i april. Fäste, men MA i v9

...och nu det senaste försöket, FET nu i augusti, har ganska precis plussat på tre test- två i lördags och ett idag på testdagen (tjuvstartade lite under helgen, kunde inte hålla mig )

Så nu känns det ju som tredje graviditeten gillt, så att säga. Låång väntan till den magiska vecka 12, som vi aldrig tidigare nått.... Men magkänslan är bra. Borde vara 5+0 idag.

Håller alla tummar för er andra också <3 

Jag hade ont första dagen (alltså samma dag som ÄP), men sen kändes det lugnt, och då gjorde det ändå svinont denna gång jämfört med första. Det enda jag undvek första veckan var bad och sex, men kunde annars leva som vanligt. Men det är väl olika för alla, jag fick bara ut 6 ägg så ingen risk för överstimulering i alla fall. Hoppas det går bra allting <3 Jättebra med så många ägg!

Någon mer som plussat och är konstant orolig?
Med två missfall i historiken känns det så oerhört hjärtskärande att veta att det kan hända igen. Magkänslan är bra men jag vet ju hur det var de andra två gångerna- allt kändes bra fram till ca vecka 7 då det började bli blodspotting/rosa i "lutinuskladdet" och sen gick det bara åt helvete från den punkten.

Nu är jag i vecka 5+4 och det känns ju att det händer saker (ilande känsla i livmodern då och då, ömma bröst, extrem trötthet) men har aldrig haft mer symptom än så och blev aldrig något illamående eller dylikt de andra gångerna heller. Vill bara få ett tydligt tecken på att allt går åt rätt håll- ÖNSKAR att jag kunde vakna med extremt illamående så jag får ett tecken på att denna gång vill det lilla krypet minsann stanna.

Hur ska man stå ut till vecka 12 när man kan börja slappna av? Har som längst kommit till vecka 10 innan, men då hade fostret dött redan i v7 (MA)....

Vet att det inte finns några svar på detta, vill bara skriva av mig.

Ha en fin dag allihopa <3

Åh då är vi i precis samma sits- mitt första var ett MF och mitt andra var ett MA (senaste i slutet av maj).
Man vill ju bara kunna slappna av, man vet att det är bättre att ta det lugnt osv oron finns där hela tiden.
Statistiken säger väl ändå på något vis att det är större chans att det går bra för varje gång som går, känns som att det inte KAN gå fel varje gång. Men samtidigt litar man inte på sin egen kropp efter alla misslyckade vändor.
 
Håller alla tummar för dig att det går bra på ditt VUL <3 <3 <3 Jag har mitt den 30/9.

Nej men gud jag fattar precis!!!
Blev samma som sist, total lycka vid plus men sen kommer känslorna tillbaka och man minns hur det slutade förra gången.
Allra första gången kändes det så himla bra (jag var naiv och tänkte, varför skulle det INTE gå?), andra gången var jag redan lite skadad och var mer försiktig med att ta ut lyckan i förskott, men föll ändå i samma fällor efter nån vecka...Typ skaffa alla roliga appar, gå med i roliga FB-grupper, berätta för alldeles för många vänner och så vidare....

Denna gång har jag inte ens berättat för mina föräldrar (inte ens att jag gjort återförande)- har bara berättat för min allra närmaste kollega på jobbet  som täcker upp för mig i receptionen när jag går till kliniken- hon vet att jag plussat, och även en kompis till som vet hela min resa och som frågade mig härom dagen hur det gått (kunde inte hålla mig då). Men annars tänker jag hålla mig med att berätta ens för de närmaste förrän jag förhoppningsvis går in i vecka 12.

Som du säger, varje dag känns som en evighet......

Åh jag önskar jag också mådde illa haha....  vet att det låter konstigt men du förstår hur jag menar. 

Då det alltid varit lite sämre nyheter på våra tidiga VUL (inga hjärtljud, embryot borde vara större i mm än vad det är och så vidare) så känns det så långt borta att det ska kunna vara något annat och att det ska ha utvecklats på rätt sätt. Man blir knäpp.

Håller tummarna för dig den 1/10.... Det känns jättelångt bort jag vet (mitt VUL är en dag innan ditt) men det kommer säkert gå jättebra <3

Och GRATTIS till första plusset, glömde skriva det! Magisk känsla <3

Aryzza nu råkade jag svara på mitt istället för ditt och FL är så dumt att man inte kan radera eller redigera inlägg, men du ser säkert att det var till dig jag ville svara haha...

Åh herre gud vad hemskt....Så lättad för din skull att det var tur i oturen och ändå gick "bra". Att  den inte dog alltså... <3 Kan inte ens föreställa mig smärtan.
Håller alla tummar för dig!!!

Är nu i vecka 6+4 och dagarna bara sniglar sig fram.... Det längsta vi kommit tidigare är v9 så ungefär två veckor till den gränsen är passerad.
Har VUL nästa måndag den 30e och jag är redan nu sjukligt nervös och kan inte låta bli att känna lite "varför skulle det gå denna gång?". De två tidigare gångarna fanns inget hjärtljud..Första gången blev det MF ganska direkt efter VUL, och andra gången hade bara fostret slutat växa och jag fick bara vänta till det kom ut (MA).

Men det som känns positivt är att jag KÄNNER mig mer gravid denna gång. Brösten och bröstvårtorna gör så ont att jag inte ens kan gå utan BH för att de då nuddar tröjtyget....Haha.. Har ganska små bröst och behöver *egentligen* inte BH vanligtvis men nu måste jag ha det hela tiden pga att det är så obehagligt.
Mådde även lite illa i morse när jag skulle göra frukost. Inte så mycket att det blev jobbigt, men vanligtvis mår jag aldrig någonsin illa om jag inte är magsjuk eller jättebakis.

Hoppas så innerligt!!!

Åh ja exakt! Håller alla tummar för dig <3 <3 <3 Har du några symptom? 

OMG jag mår SÅ illa nu...Vilket är ett jättebra tecken på att krabaten kommer vilja stanna denna gång. Hade inget illamående ö.h.t. de två tidigare gångerna (som slutade i MF/MA) men sedan i fredags har jag känt lite illamående utspritt över dagen, och i morse kunde jag  knappt äta frukost. Jag är en sådan som ALDRIG mår illa om jag inte är magsjuk eller tokbakis, så det är ingen tvekan vad det beror på.. Så glad. Känns liiiiite mer optimistiskt p.g.a. detta  

Grattis vad kul <3 Jag känner igen det där med ångesten redan från dag 1 att det ska gå åt skogen igen.... Är så svårt att tänka positivt när man har ett eller flera missfall i bagaget.. Men jag håller alla tummar för dig! <3 <3 

Stort grattis <3 <3 En så fantastisk känsla!

Har inte skrivit i denna tråd på någon vecka men är FORTFARANDE gravid (nu 10+3) <3

Jag hade ju nästan förlorat hoppet efter ett MF och ett MA och flera FET utöver det som inte fäst. Nu verkar det ha blivit helt annorlunda denna gång då jag har massvis med symptom som jag inte sett röken av de tidigare gångerna (trötthet, sover 9+h varje natt, har mått illa i över tre veckor), och vi har sett krabatens hjärta picka fint två ggr- i v7+4 på fertilitetskliniken och nyss i v10+0 på Spec-MVC efter att jag haft en liten blödning och oroade mig fördärvad. Så allt KAN gå bra till sist Kan ju förstås inte slappna av helt än men nästan... Så lycklig. Krabaten paddlade med armarna och rörde sig så livligt. <3

Skönt med symptom! Har känt mig knäpp som ba "YES, JAG ÄR SPYFÄRDIG!!!", hahah... Men hade inga symptom över huvudtaget de gånger det gick åt skogen, så jag tror det är den stora skillnaden som gjorde mig ganska lugn redan innan jag fick se pyret första gången. Jag håller alla tummar för dig <3<3 Stort grattis!

Åhhh vad kul, stort grattis!!! <3 <3

Ja gud ja det är verkligen sjukt olika för alla, vissa känner ju inget alls. För mig var det mer att personligen förknippade jag noll symptom med att något är fel, efter tidigare erfarenheter.

Förstår att du längtar till nästa ultraljud, det är ju verkligen en helt magisk upplevelse!

Så kan det absolut vara! Har kompisar som fått foglossning redan innan de kunnat veta om att de var gravida