Hur accepterar man att den man älskar inte älskar en på samma sätt längre och velar dag till dag om att lämna eller inte. Jag håller på att kollapsa. Jag har försökt klamra mig fast honom nu en längre tid och bett och bönat för att han ska känna som jag.
Hjälp!! Jag kan skriva en del av historien om de behövs och såfort orken kommer för en stund, men tillsvidare, hur accepterar man det här och släpper taget
Skulle du vilja att nån "tvingade" kvar dig i en relation du inte ville vara i? Är svaret nej så får du tänka så. Man kan inte styra över känslor, finns dom inte där så gör dom inte. Det är bara att dra ut på lidandet genom att böna och be om att någon ska stanna och tvinga fram känslor man inte känner.
Hur accepterar man att den man älskar inte älskar en på samma sätt längre och velar dag till dag om att lämna eller inte. Jag håller på att kollapsa. Jag har försökt klamra mig fast honom nu en längre tid och bett och bönat för att han ska känna som jag.
Hjälp!! Jag kan skriva en del av historien om de behövs och såfort orken kommer för en stund, men tillsvidare, hur accepterar man det här och släpper taget
Instämmer med övriga. Släpp taget och låt honom flytta. Antingen saknar han dig och kommer tillbaka eller så är det verkligen slut på riktigt och då vet ni det och kan gå vidare.
Jag blir så ledsen. Jag är separerad från mitt barns pappa, som var en kamp att acceptera. Och nu igen, när man trodde på det här och involverade min dotter i relationen.
Vi Hr vart tillsammans ca 4 år, och vi träffades i samband med min separation. Alltså var vår start inte den bästa då jag inte hade läkt mitt hjärta än, och sörjde fortfarande många delar.
Men jag älskar honom. vi har planerat barn och allting.
Dock går inte han och min dotter ihop, hon är nio.
Han är väldigt på mig om min barnuppfostran, och det tär för det ända jag verkligen vet att jag vart bra på är att vara mamma!
Hon är trygg med honom och därför vågar hon också bli arg på honom. Men eftersom han inte har barn så tror jag han inte förstår att man inte kan ta alla strider som finns, alltid fe kritik och aldrig uppmuntran. Effekten blir där efter.
Nu i en vecka har jag kämpat och gråtit för att han har sagt att han inte tror han kan älska mig på det sättet jag vill. Och när han bart sur senaste halvåret har han sagt massa nedvärderande saker om mig. Jag normaliserade det tills jag började anteckna och insåg att det här inte var normalt.
Jag förbiser det här hela tiden för att jag älskar honom o vill trots allt inte vara utan honom. Jag har tappat all självrespekt och jag är så vilse.
Tanken att vakna på morgonen utan honom, alla fina stunder, att ingen kommer innanför dörren efter jobbet igen för mig spyfärdig.
Att behöva berätta för mitt barn att vi ska separera och hon igen får gå igenom en sep.
Jag är 29 år och gick min dotter när jag bar 19.
Alltså trodde jag i denna ålder att detta var mannen jag skulle skaffa barn med o syskon till mitt barn.
Varje dag velar han, en sekund säger han att han vill oss, en timme går och han säger bestämt att han vill verkligen inte mer... och sådär fortsätter han, jag hänger bara på.
Han vill ha sex med mig hela tiden och jag gör allt även fast ja ibland inte vill för jag tänker: om jag gör så, eller si så kanske han börjar älska mig igen.
Jag bara kan inte acceptera ock våga säga okej när han väl vill gå
Det är inte helt lätt att svara utan något att utgå ifrån. Jag vet ju inte om du t.ex varit otrogen eller gjort honom illa på något annat vis.
Hursomhelst...
Killar (och tjejer med för den delen) attraheras inte av klängiga utan starka självständiga tjejer. Skulle du bli attraherad av någon som ber och bönar att du ska älska honom? Det du gör är kontraproduktivt, och orsakar bara att han tappar mer attraktion till dig. Vill du för den delen vara tillsammans med någon som inte älskar dig?
Jag håller med alla ovanstående inlägg. Du måste våga släppa taget och se tiden ann. Om han har känslor för dig kommer han tillbaka (det är den enda möjligheten om du vill ha en chans).
Han låter som en skitstövel. Elak, känslokall, egocentrerad. Du kan få barn i tio år till, satsa på en snäll och fin man istället.
Jag blir så ledsen. Jag är separerad från mitt barns pappa, som var en kamp att acceptera. Och nu igen, när man trodde på det här och involverade min dotter i relationen.
Vi Hr vart tillsammans ca 4 år, och vi träffades i samband med min separation. Alltså var vår start inte den bästa då jag inte hade läkt mitt hjärta än, och sörjde fortfarande många delar.
Men jag älskar honom. vi har planerat barn och allting.
Dock går inte han och min dotter ihop, hon är nio.
Han är väldigt på mig om min barnuppfostran, och det tär för det ända jag verkligen vet att jag vart bra på är att vara mamma!
Hon är trygg med honom och därför vågar hon också bli arg på honom. Men eftersom han inte har barn så tror jag han inte förstår att man inte kan ta alla strider som finns, alltid fe kritik och aldrig uppmuntran. Effekten blir där efter.
Nu i en vecka har jag kämpat och gråtit för att han har sagt att han inte tror han kan älska mig på det sättet jag vill. Och när han bart sur senaste halvåret har han sagt massa nedvärderande saker om mig. Jag normaliserade det tills jag började anteckna och insåg att det här inte var normalt.
Jag förbiser det här hela tiden för att jag älskar honom o vill trots allt inte vara utan honom. Jag har tappat all självrespekt och jag är så vilse.
Tanken att vakna på morgonen utan honom, alla fina stunder, att ingen kommer innanför dörren efter jobbet igen för mig spyfärdig.
Att behöva berätta för mitt barn att vi ska separera och hon igen får gå igenom en sep.
Jag är 29 år och gick min dotter när jag bar 19.
Alltså trodde jag i denna ålder att detta var mannen jag skulle skaffa barn med o syskon till mitt barn.
Varje dag velar han, en sekund säger han att han vill oss, en timme går och han säger bestämt att han vill verkligen inte mer... och sådär fortsätter han, jag hänger bara på.
Han vill ha sex med mig hela tiden och jag gör allt även fast ja ibland inte vill för jag tänker: om jag gör så, eller si så kanske han börjar älska mig igen.
Jag bara kan inte acceptera ock våga säga okej när han väl vill gå
Svarade under tiden, så hann inte se ditt inlägg.
Nu blir mitt svar annorlunda. För att skydda dig själv och må bra bör du lämna den killen. Att du inte har självrespekt är för att ert förhållande är destruktivt.
Du är värd så mycket bättre.
Tack jag behöver verkligen höra allt det här.. är så tacksam för era svar.
Satt precis och kolla på honom i soffan och jag hittar inte modet någonstans att säga att jag inte klarar av det här längre. Han är så fin och allt jag ser är allt det bra.
Men jag vet att allt inte är bra och han inte älskar mig på samma sätt.. är så rädd för ensamheten efter. Och tänker på vad jag hade kunnat göra annorlunda.
Nu är det lugnt men minsta lilla som kommer så kommer han titta på mig och säga Jag vill inte mer på riktigt.
Jag vet inte vart jag ska hitta kraft och mod. Kan en människa förändras ?
Jag har inte vart otrogen eller liknande. Han är fast i gammalt att jag sörjde lite o de påverkade mig ibörjan av vår relation att ja saknade å grät efter min dotter varannan v. Så han har sedan dess trott att jag fortfarande saknar mitt ex! Helt sjukt egentligen.
Ja vet varken ut eller in
Han säger även att han inte respekterar mig
Tack jag behöver verkligen höra allt det här.. är så tacksam för era svar.
Satt precis och kolla på honom i soffan och jag hittar inte modet någonstans att säga att jag inte klarar av det här längre. Han är så fin och allt jag ser är allt det bra.
Men jag vet att allt inte är bra och han inte älskar mig på samma sätt.. är så rädd för ensamheten efter. Och tänker på vad jag hade kunnat göra annorlunda.
Nu är det lugnt men minsta lilla som kommer så kommer han titta på mig och säga Jag vill inte mer på riktigt.
Jag vet inte vart jag ska hitta kraft och mod. Kan en människa förändras ?
Jag har inte vart otrogen eller liknande. Han är fast i gammalt att jag sörjde lite o de påverkade mig ibörjan av vår relation att ja saknade å grät efter min dotter varannan v. Så han har sedan dess trott att jag fortfarande saknar mitt ex! Helt sjukt egentligen.
Ja vet varken ut eller in