Vad gjorde att du tappade intresse för sex med din partner?

Det låter fruktansvärt att gå omkring och riskera fysisk o psykisk misshandel, det måste vara avskyvärt. Attt ha någon lust kan jag inte inte föreställa mig.

Skönt att höra flera som känner igen sig.

Jag hade alltid haft mycket lust. Men efter första barnet hände nåt. Jag gick till gynekolog också jag trodde det var något medicinskt fel med mig. Vi försökte med filmer och spel men det blev svårare och svårare att ha sex. Till slut var jag tvungen att behärska mig för att inte häftigt dra mig undan bara han nuddade mig. Jag stod inte ut med att ha honom nära. En gång fick jag plötsligt som em panikattack när vi var i sängen och kände det som att jag blev våldtagen nästan - men det hela var mer som att jag kände djupt inne att det var fruktansvärt fel som att en bror var med en i sängen och inte ens man. 

När jag efter flera år av en händelse blev berörd av någon, tänkte lite på denne man och började fundera på hur sex med denna andra person skulle vara upptäckte jag att det fanns sexuella känslor i mig. Jag hade fortfarande förmågan att bli kåt och jag slogs av hur lätt det var plötsligt. 

Det här funderade jag på massor och gör än idag. Varför dog min lust ?

Man kan hålla på att läxa upp folk som inte har lust men man borde ta och titta på bakomliggande faktorer. Vi är inga maskiner. Jag kom fram till några teorier jag tror på vad gäller mitt eget fall:

1. PRESS OCH BRIST PÅ UTRYMME FÖR KÄRLEK - barn i kombination med höga stressnivån (förlorat jobb, sjukdom, tvungen att bo ifrån mitt barn pga problem med boende) gjorde en svår situation svårare och felra års stress i kombo med att sköta hus hem jobb etc lämnade för lite utrymme för lek och lust och ett ställe att låta känslor gro för partnern.

2. UPPTÄCKT AV VEM ENS PARTNER ÄR I VISSA LÄGEN - den man skaffar barn med har man oftast inte innan provat i särkilt svåra lägen innan och man vet inte om alla sidor hos sin partner. Men saker ställs på em spets när man skaffar familj. Vem står pall och drar ut i strid för barnet och familjen när det behövs? Det visade sig vara bara jag och det gjorde att jag inte såg upp till min partner som helst gömde sig. Mina känslor för mannen fick en törn. Var han verkligen en vuxen man Som kan stå upp för sig själv och sin familj? Varför var jag ensam i den rollen som ansvarig?

Att tappa lusten var inte roligt och det blev inte bättre av gliringen  ?du vill ju aldrig ha sex?. Det var en tragedi för oss båda och jag kunde bokstavligen inte göra något för att förändra situationen själv. Jag har ett sexliv nu som är så fantastiskt att jag inte fattar att jag trodde jag var skadad för livet och aldrig mer skulle kunna ha sex. Jag tror någon av 1:an och 2:an här ovan är inblandade i många såna här historier för kvinnor. Gäller det kanske också vissa män?

Att bli ratad är fruktansvärt. Det är så lätt att känna sig oönskad till och med av en liten gest. Att veta om det och ändå hela tiden neka sin partner gav mig så dåligt samvete. Det var att göra våld på sig själv eller krossa någon annan - inga bra val. Det var så hårt att ta beslutet och tog tid men att sära på sig var ju det enda riktiga. Man kan inte fortsätta att bryta ned varandra för det gör till slut  även om man känner ömhet mot och värnar varann.

Det är svårt att ta steget mem se till att inte hela ditt liv spills i ett sånt här dysfunktionellt förhållande, ge er båda en chans till. Utan varandra.