Hittar aldrig någon partner

Träffade min man när han var 29 år. Han hade aldrig haft någon tjej tidigare då. Inom 5 år hade vi gått från att inte känna varandra till att vara gifta, köpt hus, fått barn etc. Lovar, det finns tjejer och killar precis som du som bara väntar. Kämpa på! Mitt tips är gemensamma bekanta.

Kanske prova en annan dejtingapp/sajt som inte kräver att man "gillar" som första steg?

Du kommer säkert träffa flera partners genom livet, men man vet ju aldrig var.

Kan ju vara på en resa, på ny arbetsplats.

Det viktiga är att du inte sitter och väntar. Ut och lev livet.

Ut och lev livet. Internetdejtingen funkar ju inte så lägg ner och försök aktivera dig bland människor i riktiga livet, socialisera mer, gör aktiviteter med folk, utöka umgänget. Så att du har chans att träffa någon på riktigt.

Funkar inte internet för dig bör du nog ta en paus därifrån.

Har du en aktiv, social fritid där du träffar folk och umgås? Om inte börja där. Kanske någon hobby, intresseorganisation. Där du träffar och umgås med människor. Häng sen med på olika aktiviteter som kurser, resor, tävlingar eller utflykter. Bygg ett socialt nätverk med vänner, bekanta mm. Bjud hem folk mm.

Vad har du gjort på semestern?

Jag träffade mitt ex när han va 30 och då hade han aldrig haft ett riktigt förhållande.

Det råd jag kan ge är att inte vara så selektiv. Ju fler gilla du skickar i väg desto större chans att du går ett tillbaka. För att slippa besvikelsen när du inte får något tillbaka skulle jag rekommendera dig att läsa deras profil efter du fått ett gilla tillbaka. Då kommer du inte ihåg alla du gillat.

Se över din egna profil både text och bild. Hur man skriver sin presentation kan påverka. Dejtingsidor är ju tjejernas marknad så vi kan vara väldigt kräsna. Som att du skrev ända i din text ovan när det ska vara enda hade jag stört mig på. Finns det fler såna småfel i texten så hade du nog rykt om du inte skulle ha ett utseende eller ett intresse som lockar. Alla tjejer är nog inte så petiga och det finns dem som är petigare. Jag har nog aldrig gillat någon som i presentationen skriver att du inte dricker men hade det kommit upp i ett senare samtal så hade det inte varit en big deal. Men första intrycket det ger mig är att personen inte skulle passa in i mitt liv om han inte kan släppa loss. Bara för att man inte dricker betyder det inte att man släpper loss men antingen så framstår deras presentation som stel och tråkig eller så vill de att man ska vara nykterist själv.

Du kan även testa en ny hobby och träffa tjejer där igenom.

Skulle rekommendera dig att gå en buggkurs! Ja, det låter kanske töntigt men det är verkligen jätteroligt. Man lär känna massor med folk, det är oftast nyktert ute på dessa danserna och det är massor med yngre killar och tjejer som dansar. Det är inte bara pensionärer. Man kan dessutom åka själv utan problem, man är inte lika "ensam" som på krogen på dessa ställen, dessutom är alla där för att dansa. Blir du riktigt biten kan du åka och dansa nästan varenda dag nånstans om du vill, speciellt under sommaren. 

Vad har du för intressen? Vad brinner du för? Vad drömmer du om? Gå upp i det du älskar att göra så kommer du nog hitta någon på vägen. Och berätta för 17 för dina kompisar att du önskar att du skulle träffa någon.

Flera tänkvärda idéer.

Jag har inte mycket till socialt umgänge längre. Skulle vilja ändra på det men min kommun är öde och ingenting händer här längre. Ända som finns är en pub å där trivs jag inte, tar gärna en öl till god mat men att gå ut för att dricka skulle jag bara göra i sällskap å det har jag som sagt inget. Så det är svårt att finna saker att göra. (Därför jag vände mig till nätdejting till att börja med).

Som person är jag lugn och tillbakalutad och mest teoretiskt lagd, tycker om fysiska aktivitet i form av träning men är ingen sport människa. Bor i en liten kommun med 9000 invånare, i princip alla mina vänner i min ålder har flyttat här ifrån eller skaffat familj så dem har varken lust eller tid att umgås längre.

Detta är första veckan av semestern, ska ta grönt golf kort i år är målet. Tänkte att det vore nyttigt att komma ut lite och kanske får träffa fler folk där igenom. I sporten tävlar man ju mot sig själv i första hand så det passar mig bra.

Jag jobbar som mjukvarudesigner åt ett företag som säljer maskiner runt om i hela världen och får åka utomlands på arbete för att köra i gång maskinerna på plats, en tredjedel av året är man bortrest. Så mitt största intresse är teknik och det får jag gott om på arbetet.

Försöker kolla på annat man kan göra med folk men har inte funnit något som fångat intresset, dans har jag starkt funderat på men känner mig ganska klumpig så vet inte om jag vågar det. Är lite blyg när det kommer till saker långt utanför min komfort zon.

Största problem med det sociala är som sagt vart jag bor och det begränsade utbud som finns här samt att jag i regel har mer än 40 h arbete i veckan. Man kan åka till staden intill med då bara för aktiviteter som man gör en gång i veckan, mer engagemang har jag inte tid med just nu. Så aktiviteter jag gör måste vara flexibla, får inte kännas som "måsten".

Bli kriminell, då kommer det stå brudar i kö för att ligga med dig. Gör några styckmord och du kommet att ha massor med beundrarinnor som vill gifta sig med dig.

Fråga Peter Madsen...

Tyvärr så skulle det funka, men som ett mer seriöst tips, åk utomlands.

Finns många länder där du som skandinav kommer att stå högt i kurs hos tjejerna (pratar INTE om prostituerade nu). Skaffa dig lite erfarenhet och självförtroende, för det underlättar något ofantligt för dig när det gäller att ha framgång på dejtingmarknaden hemma.

Eller så träffar du kärleken utomlands, se dock upp för golddiggers som bara ser det som en fribiljett till Europa.

Överväg att flytta närmare dina vänner kanske? Vad håller dig kvar i Byhåla? I övrigt: golf låter som en bra ide, även dans. Har en väninna som började dansa Jitterbugg just för att träffa någon och hon lyckades!

Mitt största tips, precis som alla andra skrivit, är att ju mindre man tänker på det desto bättre.

Själv var jag 19 när jag träffade min flickvän. Redan runt 16/17 hade jag dåligt självförtroende då jag var missnöjd med mitt utseende och väldigt introvert. Var nästan säker på att jag skulle få leva livet ensam länge. Därför slutade jag grubbla, började ta hand om mitt yttre, inte genom att bli body builder men träna lite och vårda hårer etc.

Efter gymnasiet började jag jobba. Var en arbetsplats med fler kvinnor än män vilket var annorlunda mot vad jag var van vid. Var framför allt en tjej som jag hade ett extra öga för men det fanns inte på kartan att jag skulle ta någon kontakt med henne. Som sagt jag tänkte att jag inte hade en chans oavsett.

När jag sa upp mig några månader senare för att börja plugga fick jag ett sms från nämnd tjej vilket var starten på första förhållandet.

Sammanfattningen är att, jag förstår att man tänker mycket men försök tänka positivt och se ditt liv som en disneyfilm där ödet kommer leda din väg. Det betyder dock inte att du ska sluta leva. Golf är ett bra sätt att skaffa nätverk. Hobbys kurser allt du kan tänka dig att vara intresserad av. Prova på nya saker. :)

Det finns mängder med olika nischade dejtingsajter. Kanske testa nån sån? Är du akademiker kanske tex Elitsinglar kan vara en idé att regga dig på? Eller tex nån som vänder sig till speciella åldrar? Googla dejtingsajter så ser du att det finns mycket du aldrig testat.

När det gäller profiltext sen så måste du våga bjuda på dig själv. Jag finns själv på Mötesplatsen och det jag ser där är många killar och män som skriver opersonligt och nästan oengagerad och ser mest trist ut. Trots att de förmodligen inte alls är så som person.

Om du har få intressen, mest jobbar och är lite trött på din hemort så syns det i din presentation/profil. Det blir oengagerat och trist och även om du ser bra ut blir det inget resultat.

De flesta av oss, även du själv, vill ju ha nån som ändå har ett liv med lite fart i, lite intressen och nån form av "driv" och då måste man också kunna presentera det.

Så ut och börja leva ditt liv på olika sätt. Även om det så bara är skogspromenader en gång i veckan eller fota naturen.

Det är inte balett vi pratar om här!

Just bugg är en rätt tacksam dans, för som man så behöver du inte vara smidig och graciös alls. Ditt jobb är att stå och gunga i takt till musiken (och det kan du ju) och föra tjejen i olika snurrar. Gå en termin och avgör sen. Vad har du att förlora?

Jag har gått 2 terminer och många män (och kvinnor) som är på kurs har definitivt fått kliva utanför sin Comfort zone, men vi har det så roligt! Och alla klarar av det! Det har förgyllt min sommar på så många sätt. Jag har lärt känna nya människor, vi har åkt ut på olika dansbanor och bara haft kul. Ibland har jag åkt själv, men det funkar det med, man känner sig inte ensam.

Som sagt, vad har du att förlora??

Jag har börjat dansa fast jag är synskadad och det går hur bra som helst.

Har du aldrig sett dansgolvet på en kryssningsfärja? Folk i alla varianter som dansar järnet. Alla som anmäler sig till en danskurs har just samma utgångspunkt, att de inte kan dansa. Så vad har du att förlora?

Funderat på att flytta till någon större stad med fler liksinnade?

Har du begränsat med tid för aktiviterer och kan bara åka till staden en gång per vecka blir det svårt att få till ett förhållande som inte bor på din ort.

Bra idé med grönt kort. Försök engagera dig i golfklubben, tävlingar, arbetsgrupper och andra aktiviteter.

Är snart 40 och är i samma situation typ. I runt 98 % av livet har jag varit singel. Mitt råd är nog att du måste våga göra nåt nytt. Om du nu gillar att dricka dig salongsberusad gå ut och dansa, gör det. Du behöver väl inte dina nykterist-vänner till det? Du kommer säkert att träffa någon där...

Och nätdejting är bara skit för såna som oss. Vi kan lägga ner hur mycket jobb som helst utan resultat. Samtidigt som "talespersonerna" kan hitta tre dejter på en vecka. Det är ju oss eviga kunder som de tjänar pengar på. Hade alla hittat nån inom en månad så hade ju de gått i konkurs typ.

Som sagt. Pröva nåt nytt, ut och träffa folk. Res utomlands/sätt dig i en obekant miljö där du tvingas vara social för att ta dig fram. Vi är nästan för trygga i sverige. Man kan i princip leva hur länge som helst utan social kontakt...