V. 11 här. Jag mår förhållandevis bra, illamåendet är sällsynt och brösten ömmar inte så mycket längre. Blir nästan glad när det kommer lite illamåendevågor för då känner jag mig fortfarande gravid... Har inte varit på något UL än så vågar inte tro på bebis än...
Magen är däremot jäkligt långsam och inte alls glad och harmonisk... Och jag vaknar många gånger per natt så tröttheten är ständigt närvarande.
Jag drar mig lite för att berätta, tycker det är mysigt att det är min och sambons lilla hemlighet. När vi har berättat kommer det kännas som jag och min mage blir allmängods i släkten på nåt sätt, att det blir allas angelägenhet. (Det är ett (med stor sannolikhet väldigt efterlängtat) första barnbarn...) Gillar inte uppmärksamhet så mycket men antar jag måste vänja mig!
Jag har gått ner nåt kilo i vikt, men var/är väldigt överviktig från början och då är det visst vanligt. Har också ätit bättre och rört mig mer än vanligt så jag ser det inte som något märkligt.
Nu har precis jag sett min lilla på ultraljud! Det var för kubtestet. Den levde och hjärtat slog, och så sprattlade den till och med. Otroligt att den bor i mig.
Kub-värdena var utom risk, men hon ville inte säga exakta siffror, bara att det låt utanför spannet för risker.
Nu ska jag börja tro på det här, att det kommer att bli någon, en liten bebis.
Har inte börjat med varken inköp eller inköpslista än, vågar inte ifall nåt skulle hända.. Efter jul tänkte jag börja. Men vi hat sparat en klumpsumma som bör täcka typ alla stora inköp som måste göras. <3
Samma här...! Berättade för kollegorna i förrgår och kändes lite som om jag hittade på eftersom det känns så overkligt...
Var också på rutinultraljud idag och allt såg fint ut till navelsträngen skulle kollas och det upptäcktes att det bara var en artär där det ska vara två ('sua'). Så ska till en läkare på måndag för extra kontroll. Viss ökad risk för prematur, missbildade organ et c... Så jag är både lättad över att barnet mådde bra NU men oroad över framtiden.
Tack @Frikardellen, jag ska försöka hålla mig lugn till läkarbesöket på måndag och hoppas på tydligare besked då. Av det jag kan läsa mig till kan det mycket väl gå bra/helt som vanligt också.
Det var en stressad barsk senior bm som kom in på slutet och bara konstaterade SUA utan mycket mer förklaring... Vi fick bara en ny tid. Bm:n som inledde rulen var dock pedagogisk och jättebra i sitt bemötande.
Annan fråga, tycker ni också att ultraljudet gör ont? Alltså staven, när de trycker.. Försöker slappna av med det känns rejält..
Osäker på vaccinet, kommer troligen ta det. Men har en annan fråga, första barnet-oerfaren: hur ofta träffar ni er barnmorska? Enligt den plan jag fick ska nästa träff inte ske förrän vecka 25. Förra var vecka 10 liksom. Har bara träffat ul-bm sedan dess och de har ju bara fokus på fostret. Det står jämt "fråga din barnmorska om järntabletter, prata med din barnmorska om ditten och datten.." Men det är ju så långt till jag får träffa henne! Jag förstår att man kan boka extra besök om man har några särskilda problem, men känns dumt att boka tid bara för att få dryfta lite allmänna frågor.
Hur täta besök har ni haft nu före vecka 25?
Roligt att få höra vad ni andra har inhandlar och planerat att inhandla!
Idag fick jag lätt panik, det var blod på papperet när jag torkade mig. Väldigt lite, men ändå. Jag väntade några timmar för att se om det skulle gå över, men icke. Ringde förlossningen (som man enligt 1177.se skulle göra vid blödning efter v. 22) och fick möjlighet att komma in direkt. De var supertrevliga, pedagogiska och tog min oro på allvar och gjorde alla undersökningar för att utesluta att det skulle vara någon "farlig" blödning. Bara ytliga blodkärl på livmodertappen som blöder vilket händer ibland. Tackolov.
Känner mig nu lite lugnare inför själva förlossningen när jag sett vilka proffs som jobbar där (alltså rent patientbemötandemässigt, kan ju inte uttala mig om deras medicinska kunskaper direkt men... Patientbemötandet är nog så viktigt, särskild om man är rädd för dylikt, som jag ????).
Ville bara dela med mig. Hoppas allt går bra för er andra.
Grattis Tusse92!! ????
Grattis till er alla som fått träffa era små! <3
38±5 för mig men förlossningen känns ännu långt borta...
@malinmyra Så länge ni håller avstånd till andra människor är det nog lugnt? Utomhus är det ju liten risk för smitta, sägs det. Undvik personer som ser ut att vilja titta på bebisen.. Typ gamla tanter? *fördomsfull* :)
Själv är jag i situationen att min sambo blivit sjuk, med hög feber och hosta (hej Corona eller bara helt vanlig influensa) så han får inte följa med till förlossningen... Han är förstås jätteledsen och jag orolig eftersom han var och är mitt stöd, jag har alltid varit rädd för förlossningen men tänkt att jag klarat det med hans hjälp. Nu måste jag hitta någon annan som kan följa med och som jag kan känna mig trygg med. Inte det lättaste. :(
@glitterhitta Finner inga ord till tröst. Så orätt på alla sätt. Jag sörjer med dig och skickar värme och styrka.
Jag födde en son den 28 efter igångsättning. Förlossningen var inget jag vill göra om men jag är så tacksam för det jag fått och att jag vågade.
Hoppas allting bra den här gången och att ni fått njuta av en liten bebis i jul <3
Jag vet inte om någon som varit här ens är aktiv längre men jag kan meddela att jag mår helt okej idag, jag saknar min älskade dotter precis lika mycket än idag såklart och det är ett stort tomrum efter henne. Det kommer aldrig att försvinna. Det är konstigt att leva vidare utan en del av mig men jag är glad över den tiden jag fick med henne, hon gav oss alla mycket glädje under den korta stunden vi fick ha henne!
Nu är jag gravid, igen. En liten regnbåge är alldeles snart färdig och redo för världen utanför. Eftersom att klockan nu är efter midnatt så är jag 36 fulla veckor och kommer bli igångsatt om ungefär två ynka veckor. Jag är nervös men längtar så oerhört mycket efter att få träffa den här lilla människan. Vi bekostade NIPT själva då det inte är någonting som erbjuds i denna Region och fick då låg risk och sedan vid RUL hittades inga konstigheter så det är en frisk bebis vilket har underlättat den här tiden, tusen andra saker kan såklart hända men då vår dotter mest troligt dog pga DS så är det kromosomfel vi mest varit oroliga över.
Så! Äntligen är vi snart i mål, igen.
Jag vet inte om någon som varit här ens är aktiv längre men jag kan meddela att jag mår helt okej idag, jag saknar min älskade dotter precis lika mycket än idag såklart och det är ett stort tomrum efter henne. Det kommer aldrig att försvinna. Det är konstigt att leva vidare utan en del av mig men jag är glad över den tiden jag fick med henne, hon gav oss alla mycket glädje under den korta stunden vi fick ha henne!
Nu är jag gravid, igen. En liten regnbåge är alldeles snart färdig och redo för världen utanför. Eftersom att klockan nu är efter midnatt så är jag 36 fulla veckor och kommer bli igångsatt om ungefär två ynka veckor. Jag är nervös men längtar så oerhört mycket efter att få träffa den här lilla människan. Vi bekostade NIPT själva då det inte är någonting som erbjuds i denna Region och fick då låg risk och sedan vid RUL hittades inga konstigheter så det är en frisk bebis vilket har underlättat den här tiden, tusen andra saker kan såklart hända men då vår dotter mest troligt dog pga DS så är det kromosomfel vi mest varit oroliga över.
Så! Äntligen är vi snart i mål, igen.