Min man talar illa om mig.Vad göra?

Ska stå illaprat bland vårat enda barns kompisars föräldrar.

Tyvärr blir det ett standardsvar: säg åt honom att skärpa sig eller så lämnar du honom.

Lämna är svårt då vi älskar våran gemensamma bostadsrätt och vill ej svika vårat

enda barn som går i mellanstadiet med sina kompisar och har mkt bra på prov osv. Lätt för sig.

Tycker respekten oss emellan är helt borta och vårat barns kompisar föräldrar börjar väll undra varför vi håller ihop ifall de märker att kärleken är borta.

Varför gör han det?

Så du ska ge upp dina rättigheter som människa, dvs vanlig grundrespekt... och dessutom möjligheten att bli lycklig på riktigt... för en lägenhet..? Och samtidigt visa barnet att det är ok att pappa trampar på mamma som en dörrmatta..? Vad tror du att ni utgör för förebilder för ert barn på det sättet? Om det är en son lär han sig vara ett svin mot kvinnor, om det är en dotter lär hon sig att det är ok att bli nedsatt på det där viset, oavsett blir det en ohälsosam syn på relationer.

Som att det är hans hämnd när vi tjafsar.

Har han sagt det eller är det din tolkning?

Tjafsar ni väldigt mycket? Jag skulle kalla det mer än tjafs om han hämnas på ett sätt som påverkar så många av dina relationer.
Vill ni lösa det tror jag det är familjeterapi som gäller.

Tror han är så för att jag slussar över ansvar i form av kontakter till honom.

Ändå han som hämtar och lämnar hos kompisar till vår flicka då han ej vill låna ut sin bil till mig.

Jag som tog totalansvaret hämtning och lämning när vår flicka gick på förskola i 5 år.

Ville ha kortare dagar för henne.

Han är även irriterad på att jag ej har kontakt med släkt på min suga förutom mitt enda syskon som bor i HongKong.

Han är snål och vill aldrig resa så jag får sköta allt det själv och reser själv med vår dotter dit ibland. Män som är charmerande mot mig men kan ju ändå ej flytta till Asien nu då vår flicka har 7 år kvar i skolan. Sorgligt.

Bromsklossar i mitt liv.

Tyvärr kan jag säga att om du inte är beredd att ge upp ditt barn är du fast i Sverige tills hon är myndig. Jag tolkar det som att ni är gifta, i och med det har ni gemensam vårdnad och mannen kan neka dig att flytta ens till en annan stad inom Sverige.

Ja det här är så sorgligt.

Känns som ett gummiband/bromskloss i mitt liv.

Jag kan nog tala för oss båda som svarat i tråden att vi känner med dig... Men du kan faktiskt göra något åt din situation! Skilj dig och flytta till något eget. Du och ditt barn kommer båda att må bättre i längden.

Tro mig, ditt barn känner av stämningen mellan dig och din man.

Kan ni inte bli särbo? Eller är det så att "man inte skiljer sig".

Sitt ner och prata med honom i lugn och ro. Viktigt att ni båda är lugna. Gå i familjeterapi.

Min man och jag håller fortfarande ihop. Kärleken finns där i botten. Vi ställer upp för varandra. Alla går igenom prövningar.

Bestäm dig för vad du vill göra. Men för mig hade det inte varit ok om min partner pratat illa om mig.

Det är inte samma sak att prata illa om någon eller att berätta för någon att man har bråkat med sin partner. Pratar du aldrig med kompisar om sånt för att få råd eller stöd?
Sedan kan det förstås bli fel eller för mycket, eller av fel anledning (dvs. mer för att jävlas än för att prata ut med någon). 

Det finns inget ord som heter illaprat. Jag säger det enbart för att det väldigt lätt att känna igen dina trådar när du använder det ordet i alla (och ingen annan). Tänkte bara ifall du inte vill bli igenkänd i framtida trådar ...