• Frustreradpappa

    Jag vill att min 19-åring flyttar

    Först lite bakgrund?.


     


    Jag har två söner på 16 och snart 19 år. Vi bor tillsammans med min sambo och hennes fyra barn (19, 17, och två på 12) i ett stort hus. Huset har vi planerat så att vi har varsin lägenhet där jag bor på övervåningen med mina söner och hennes barn där nere. Allt för att alla ska kunna ha sitt eget space. Vi har bott tillsammans i snart fyra år. Alla barnen är hos oss varannan vecka och vi har dem samtidigt. 


    Min äldsta son har under senaste året ändrat beteende. Jag har kommit på honom att röka gräs på sitt rum och det efter att jag kommit på honom en gång tidigare och han lovade dyrt och heligt att han inte skulle göra om det. Vid ett senare tillfälle erkände han att han även tagit kokain och extasy när han festat. Han dricker som om det inte var någon morgondag, varje gång. Kommer alltid hem svinfull. Vi har varit på MOA och han har pratat med dom. Han är bara social med sina kompisar. Han vill att allt ska vara på hans villkor, annars blir han sur. Väldigt egencentrerad. Ställer aldrig upp med hushållet utan att man får tvinga honom. Ligger, för det mesta, på sitt rum och glor på film. 


    Blir ganska aggressiv när han blir arg. Skriker och gormar.


    Jag tror att han kan ha någon diagnos men det vägrar han att kolla upp. 


    Har fast jobb och håller på med körkortet.


     


    Det här får min bägare att rinna över:


     


    Häromdagen, när det var hans mammas vecka, var vi bortresta. Han hade då lovat att ställa upp som kattvakt vid ett tillfälle. När jag ringer och kollar hur det går, får jag till svar att han orkar inte bry sig om kattjäveln. Jag säger ju självklart att det är riktigt dålig stil och får akut lösa problemet på annat sätt. Dagen efter, när vi är på väg hem, får jag höra att han ändå åkt hem till mej med sin tjej och är där. (trots att jag löst en annan kattvakt) Jag konfronterar honom och säger att dom får vara hos hans mamma eller hemma hos tjejen i stället. Och detta för att jag är besviken på honom. Han svarar med ?glöm det?. Jag förklarar, på ett vuxet sätt, att det är inte han som avgör om han kan stanna eller inte och jag avslutar med att det här är vad som gäller.


    När vi senare kommer hem så ligger dem i hans säng och glor på film. Jag blir naturligtvis besviken och säger att jag tycker det är respektlöst av honom att inte lyda. Han svarar att ?ni kan dra härifrån?. Sedan kommer en massa taskigheter från honom varpå jag lessnar och tar hans laptop, fäller ihop den och går ner. Han rusar upp och skriker att han ska ?slå sönder mej?. Jag går upp och säger att är det det han vill så varsågod. Han har ett glas i handen och är väldigt hotfull. Jag gör inget alls utan att stå där och väntar på att kanske få mej en smäll eller värre.


    Han går tillbaks till sitt rum och börjar kasta och välta saker. Sparkar sönder grejer. Sedan försvinner han ut.


     


    Jag förstår att han mår dåligt och behöver hjälp. 


     


    Jag vill inte att han ska bo här förens han rett ut sina problem. Han bor nu hos sin mamma senaste veckorna.


    Jag älskar honom och vill att vår vuxna relation ska bli bra. Så länge han bor hos mej så går den neråt i en ond spiral.


     


    Har fler varit i samma sits som jag så kom gärna med synpunkter. 


     


    // Pappa med stor klump i magen :(

  • Svar på tråden Jag vill att min 19-åring flyttar
  • Anonym (...)

    Tyvärr måste du vara stenhård och slänga ut honom, risken är annars att han i framtiden kanske börjar sälja droger för att kunna finansiera sitt missbruk, för en missbrukare vill alltid ha mer mer och mer. Och börjar han sälja droger under ditt tak kommer ni garanterat få påhälsning från farbror blå, och då blir socialen inkopplade med tanke på att ni har minderåriga barn i huset, och det kan bli en väldigt otrevlig historia. Du älskar inte din son mindre bara för att du står på dig och tänker på de andra barnen. Det tror jag du vet innerst inne. Att vara medberoende är bland det svåraste som finns, och grejen är att du faktiskt blir medberoende om du låter det här fortgå. Det finns medberoende samtal du kan söka dig till om du skulle känna att du behöver det. Där får du se att du inte är ensam om dina problem. Vi är många som har varit där <3

  • Anonym (Hasse)
    Frustreradpappa skrev 2019-07-29 23:24:59 följande:

    Först lite bakgrund?.

     

    Jag har två söner på 16 och snart 19 år. Vi bor tillsammans med min sambo och hennes fyra barn (19, 17, och två på 12) i ett stort hus. Huset har vi planerat så att vi har varsin lägenhet där jag bor på övervåningen med mina söner och hennes barn där nere. Allt för att alla ska kunna ha sitt eget space. Vi har bott tillsammans i snart fyra år. Alla barnen är hos oss varannan vecka och vi har dem samtidigt. 

    Min äldsta son har under senaste året ändrat beteende. Jag har kommit på honom att röka gräs på sitt rum och det efter att jag kommit på honom en gång tidigare och han lovade dyrt och heligt att han inte skulle göra om det. Vid ett senare tillfälle erkände han att han även tagit kokain och extasy när han festat. Han dricker som om det inte var någon morgondag, varje gång. Kommer alltid hem svinfull. Vi har varit på MOA och han har pratat med dom. Han är bara social med sina kompisar. Han vill att allt ska vara på hans villkor, annars blir han sur. Väldigt egencentrerad. Ställer aldrig upp med hushållet utan att man får tvinga honom. Ligger, för det mesta, på sitt rum och glor på film. 

    Blir ganska aggressiv när han blir arg. Skriker och gormar.

    Jag tror att han kan ha någon diagnos men det vägrar han att kolla upp. 

    Har fast jobb och håller på med körkortet.

     

    Det här får min bägare att rinna över:

     

    Häromdagen, när det var hans mammas vecka, var vi bortresta. Han hade då lovat att ställa upp som kattvakt vid ett tillfälle. När jag ringer och kollar hur det går, får jag till svar att han orkar inte bry sig om kattjäveln. Jag säger ju självklart att det är riktigt dålig stil och får akut lösa problemet på annat sätt. Dagen efter, när vi är på väg hem, får jag höra att han ändå åkt hem till mej med sin tjej och är där. (trots att jag löst en annan kattvakt) Jag konfronterar honom och säger att dom får vara hos hans mamma eller hemma hos tjejen i stället. Och detta för att jag är besviken på honom. Han svarar med ?glöm det?. Jag förklarar, på ett vuxet sätt, att det är inte han som avgör om han kan stanna eller inte och jag avslutar med att det här är vad som gäller.

    När vi senare kommer hem så ligger dem i hans säng och glor på film. Jag blir naturligtvis besviken och säger att jag tycker det är respektlöst av honom att inte lyda. Han svarar att ?ni kan dra härifrån?. Sedan kommer en massa taskigheter från honom varpå jag lessnar och tar hans laptop, fäller ihop den och går ner. Han rusar upp och skriker att han ska ?slå sönder mej?. Jag går upp och säger att är det det han vill så varsågod. Han har ett glas i handen och är väldigt hotfull. Jag gör inget alls utan att stå där och väntar på att kanske få mej en smäll eller värre.

    Han går tillbaks till sitt rum och börjar kasta och välta saker. Sparkar sönder grejer. Sedan försvinner han ut.

     

    Jag förstår att han mår dåligt och behöver hjälp. 

     

    Jag vill inte att han ska bo här förens han rett ut sina problem. Han bor nu hos sin mamma senaste veckorna.

    Jag älskar honom och vill att vår vuxna relation ska bli bra. Så länge han bor hos mej så går den neråt i en ond spiral.

     

    Har fler varit i samma sits som jag så kom gärna med synpunkter. 

     

    // Pappa med stor klump i magen :(


    Var som en riktig farsa och red ut det med din son istället, det du håller på med är cuck beteende
  • nihka
    Anonym (Anonym 666) skrev 2019-07-30 11:07:15 följande:
    Nä nä så funkar det inte. Oavsett att killen fortfarande bor hemma så kan inte pappan stå med pekpinnar om hur länge han får sova om dagarna, hur mycket han får slöa med filmer osv. Skulle du säga samma sak om han vore 29 och av någon anledning var tvungen att bo hemma en längre period? Han är myndig och har all rätt att bestämma över sitt eget liv. Det betyder inte att han inte ska hjälpa till i hemmet, men det är en helt annan fråga. Sköter han sin del av hushållet (vad pappan nu förväntar sig) så ska övriga skita i vad han gör så länge det inte skadar dem, t ex att röka på där är inte ok.
    Jo, precis så funkar det. Så länge ett barn bor hemma gäller föräldrarnas regler. Och om det inte passar är det bara att masa sig iväg och hitta ett eget boende.
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Misstänkt) skrev 2019-07-30 10:38:51 följande:

    Har du/mamman misstänkt att han skulle kunna ha haft någon diagnos innan droger kom in i bilden och detta temperament framkom ? Eller har misstanke om diagnos kommit nu?

    Min sambo har ADD och röker cannabis. Han röker någon gång under dagen för att det hjälper honom mot hans ADD. Blir han frustrerad eller stöter på problem har han lätt till att brusa upp och bli arg men efter ett tag så lägger det sig. Han röker inte när han blir frustrerad och arg utan han kanske tar nåt bloss på morgon och sen på eftermiddagen.

    Nu förespråkar jag inte cannabis !! Det är olagligt och fel och jag menar inte att det är ok att din son använder det, men om han skulle ha en diagnos som adhd / ADD så blir det ett lugn i deras kropp. Din son verkar bara vara aggressiv. I flera länder där cannabis är lagligt så används det som medicin vid dessa diagnoser istället för Ritalin eller andra amfetamin preparat som vi har i Sverige. Att han sen tar tyngre droger också verkar mer vara ett tecken på att han har tappat kontrollen helt och behöver hjälp. Gör en LVU så han kan få hjälp innan det går för långt.

    Tråkigt när han ändå sköter jobb och håller på med körkort. Är han likadan hos mamman eller är det bara hos dig?


    Konstigt att din sambo hävdar att det hjälper mott ADD, en bluff. Anledningen till att han tror att det hjälper är för att han fastnat för drogen och får olika symtom när han inte tar den. Hade han aldrig börjat med drogen hade han endast haft ADD utan abstinenssymtom av drogen. Nu har han ADD + kroppsliga krav eftdr drogen, drogen skapar oro och rastlöshet och han mildrar det genom att inta drogen och kommer på så vis aldrig åt att lösa problemen. Cannabis är ingen down-drog ingen lugnande drog likt opium utan Cannabis en psykadelisk drog likt LSD. Bidrar till passitivitet eftersom det är svårt att fungera i verkligheten under påverkan av en psykadelisk drog där verklighetsuppfattningen förvrängs.
  • Anonym (621)

    Följer och kommer med tips, tankar och råd senare under dagen.

  • Anonym (Misstänkt)
    Anonym (Anonym) skrev 2019-07-30 12:37:51 följande:

    Konstigt att din sambo hävdar att det hjälper mott ADD, en bluff. Anledningen till att han tror att det hjälper är för att han fastnat för drogen och får olika symtom när han inte tar den. Hade han aldrig börjat med drogen hade han endast haft ADD utan abstinenssymtom av drogen. Nu har han ADD + kroppsliga krav eftdr drogen, drogen skapar oro och rastlöshet och han mildrar det genom att inta drogen och kommer på så vis aldrig åt att lösa problemen. Cannabis är ingen down-drog ingen lugnande drog likt opium utan Cannabis en psykadelisk drog likt LSD. Bidrar till passitivitet eftersom det är svårt att fungera i verkligheten under påverkan av en psykadelisk drog där verklighetsuppfattningen förvrängs.


    Han hävdar inte att det hjälper, utan han själv märker av att det hjälper honom. Han går inte och förespråkar att det är en mirakel medicin och att folk ska använda detta preparat istället för en laglig medicin som ges i Sverige.

    Han har haft diagnosen ADD sedan barnsben och blev behandlad med amfetamin preparat i Sverige. När han slutade skolan så flyttade han till Tyskland (dubbelt medborgarskap) och en läkare där skrev ut CBD med THC mot hans ADD istället för han mådde inte bra utav den medicin han fick i Sverige. Han reagerade mycket bättre på CBD än vad han någonsin gjort på den svenska medicinen .

    När han sen valde att flytta tillbaka till Sverige så kunde han inte längre få CBD med THC i Sverige. Han kan välja att åka till Tyskland för att hämta nytt recept för det går igenom svenska tullen, men för ett år sedan så gör han istället på detta sätt och det har samma verkan.

    Så att han har fastnat för en drog på ett sätt som du tror är fel. Man kan heller inte bli beroende utav cannabis. Ett sig för själva ruset kan du få, absolut! Men det är inte beroende framkallande eller ger ett absintens besvär.

    Har du källa till att det skulle likna en psykadelisk drog? Jag har själv aldrig läst det och skulle finna det givande att läsa.

    Har du själv brukat cannabis?

    Precis som vid alkohol och andra droger så reagerar människor olika på substanser men till skillnad från de andra så är som sagt cannabis inte beroendeframkallande, bortsett från att du som sagt kan falla för ruset och har du då svagt psyke så kommer man väl antagligen att ge efter pch missbruka den.

    Men att påstå att man inte kan fungera i vardagen är inte sant. I sådana fall så skulle inte cannabis fortsätta att avkriminaliseras eller legaliseras i andra länder.

    Och som jag skrev tidigare så uppmuntrar jag inte till cannabis då det är olagligt i Sverige.-

    Det här kunde jag hitta gällande att jämföra cannabis med LSD men det stämmer inte överens med vad du menar. Om du har källa så länka gärna, skulle som sagt vara intressant att läsa om

    www.google.se/amp/s/potguide.com/pot-guide-marijuana-news/amp/554685/is-cannabis-a-psychedelic-drug/
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Misstänkt) skrev 2019-07-30 14:42:13 följande:

    Han hävdar inte att det hjälper, utan han själv märker av att det hjälper honom. Han går inte och förespråkar att det är en mirakel medicin och att folk ska använda detta preparat istället för en laglig medicin som ges i Sverige.

    Han har haft diagnosen ADD sedan barnsben och blev behandlad med amfetamin preparat i Sverige. När han slutade skolan så flyttade han till Tyskland (dubbelt medborgarskap) och en läkare där skrev ut CBD med THC mot hans ADD istället för han mådde inte bra utav den medicin han fick i Sverige. Han reagerade mycket bättre på CBD än vad han någonsin gjort på den svenska medicinen .

    När han sen valde att flytta tillbaka till Sverige så kunde han inte längre få CBD med THC i Sverige. Han kan välja att åka till Tyskland för att hämta nytt recept för det går igenom svenska tullen, men för ett år sedan så gör han istället på detta sätt och det har samma verkan.

    Så att han har fastnat för en drog på ett sätt som du tror är fel. Man kan heller inte bli beroende utav cannabis. Ett sig för själva ruset kan du få, absolut! Men det är inte beroende framkallande eller ger ett absintens besvär.

    Har du källa till att det skulle likna en psykadelisk drog? Jag har själv aldrig läst det och skulle finna det givande att läsa.

    Har du själv brukat cannabis?

    Precis som vid alkohol och andra droger så reagerar människor olika på substanser men till skillnad från de andra så är som sagt cannabis inte beroendeframkallande, bortsett från att du som sagt kan falla för ruset och har du då svagt psyke så kommer man väl antagligen att ge efter pch missbruka den.

    Men att påstå att man inte kan fungera i vardagen är inte sant. I sådana fall så skulle inte cannabis fortsätta att avkriminaliseras eller legaliseras i andra länder.

    Och som jag skrev tidigare så uppmuntrar jag inte till cannabis då det är olagligt i Sverige.-

    Det här kunde jag hitta gällande att jämföra cannabis med LSD men det stämmer inte överens med vad du menar. Om du har källa så länka gärna, skulle som sagt vara intressant att läsa om

    www.google.se/amp/s/potguide.com/pot-guide-marijuana-news/amp/554685/is-cannabis-a-psychedelic-drug/


    Som vilken missbrukare som helst lurar han sig själv. Och dig. Gör som ni vill. Det är ju inte mitt problem. Inte ditt heller.
  • Frustreradpappa
    Anonym (Hasse) skrev 2019-07-30 11:36:56 följande:
    Var som en riktig farsa och red ut det med din son istället, det du håller på med är cuck beteende
    Tack Hasse! Stor hjälp där! 
  • Anonym (Misstänkt)
    Anonym (Anonym) skrev 2019-07-30 15:35:17 följande:

    Som vilken missbrukare som helst lurar han sig själv. Och dig. Gör som ni vill. Det är ju inte mitt problem. Inte ditt heller.


    Tack för omtanken.

    Men om du fortfarande sitter på den fakta som du påstår så får du fortfarande väldigt gärna länka.
  • Anonym (Barnet)

    Ditt barn har tydligt visar att han nu är sin egna människa, tar sina egna beslut, och beter sig som han vill. Då ska han oxå bli behandlad som en egen människa, och du hålla honom ansvarig som vilken vuxen människa som helst. Han praktiskt taget b e r om att bli utslängd. Han är vuxen med jobb, om han vill bete sig på det vi set får han flytta ut. Det går inte att äta kakan o ha den kvar. Släng ut honom.

Svar på tråden Jag vill att min 19-åring flyttar