• Thu 1 Aug 2019 07:44
    1072 visningar
    6 svar
    6
    1072

    Är jag för egoistisk?

    Är arg och besviken på min man och vill skriva av mig lite.

    Lite bakgrundsfakta:
    Jag var ensamstående med en flicka på 4 år när jag träffade min nuvarande man.
    Så småningom flyttade vi in hos honom, i hans hus.
    Han hade då ett jobb där han jobbade utomlands mycket. Kunde vara borta ett par veckor i sträck för att sedan vara hemma bara på helgerna.
    Jag såg inga problem med detta.

    Sedan vill min man ha barn(han har inga barn sen tidigare).
    Vi var överrens om att då behöver han byta jobb med färre resdagar utomlands.
    Vi gifter oss och han skaffar ett nytt jobb. Vi får barn. Han började resa i jobbet redan när hon var 3 veckor, då är han borta varje vecka och hemma på helgerna, ibland blev det kanske någon kortare vecka (mån-ons).
    Han tog ut föräldraledigt på fredag så småningom,då var vi hemma tillsammans alla.
    Efter föräldraledigheten som varade i 2 år började jag studera i ett år, fick nytt jobb som innebar lite kvällstid. Efter mycket om och men så kom vi fram till att han skulle jobba utomlands varannan vecka och den veckan han var hemma jobbade jag bara kväll. Höll på så i ca 1½ år sedan skaffade vi barnvakt genom företag så jag skulle kunna jobba både dag och kväll på samma vecka när han är bortrest, för att på så sätt kunna ses när han jobbar hemma på kontoret på hans hemmavecka.
    Nu har jag skaffat mig ett bättre jobb, endast dagtid med flextider och lite bättre lön.

    Nu till problemet...Avdelningen på företaget där min man jobbar ska avvecklas och han blir utan jobb. Då har han tänkt starta eget inom samma branch med sin kollega. Jag vet vad eget innebär, väldigt mycket jobb och han tänker jobba utomlands mån-fre VARJE vecka och bara komma hem på helgerna!
    Jag har sagt att jag inte accepterar detta, då kallar han mig egoist.
    Att han minsann tänker på barnen och att detta kommer bli så bra för barnens framtid. Jag blir så besviken. Hans dotter är 6 år och saknar redan honom när han är borta varannan vecka. Min dotter sen tidigare bor hos oss på heltid och är 13 år.

    Är det jag som är helt låst vid mina negativa tankar?
    Hade ni andra accepterat detta,
    Att dra hela "vardagslasset" själv?

    Någon som varit i samma situation?
    Hur gick det i såfall?

    Usch, är så arg/besviken nu.

    Hoppas någon orkar läsa detta och ge mig lite råd

  • Svar på tråden Är jag för egoistisk?
  • Anonym (Sara)
    Thu 1 Aug 2019 08:00
    #1
    +1

    Nej, du är inte egoist. Ni har bara olika syn på vad föräldraskap och relationer innebär. Jag skulle personligen inte fortsätta att vara tillsammans med en man som prioriterade bort sitt barn på det sättet. Dessutom tycker jag att en viktig del med ett parförhållande med barn är att man också delar vardagen med vad allt den innebar. Om han gjorde denna prioriteting (som jag utgår från jnte är tillfällig) skulle jag personligen ha svårt att se poängen med en fortsatt relation.

    Nåt råd gar jag ju inte att ge direkt. Rent praktiskt så kan du ju inte göra så mycket mer än att förklara din ståndpunkt. Väljer han så som han säger kommer du ju få huvudansvar för barnen oavsett om ni separerar eller ej. Och så får du väl fundera på vilken varuant som är bäst för dig.

  • Thu 1 Aug 2019 08:34
    #2
    +2

    Han tycker säkert att det är det ekonomiska som är bra för barnen, och visst är det schysst att växa upp med god ekonomi, men närvaron är viktigare. Han kommer missa så mycket som han aldrig kommer att få igen, och barnen har i princip en helgpappa.

    Han borde kanske lyssna på, och ta till sig, låten Cats in the cradle. Snart kommer inte barnen vilja umgås längre, och sen är dom utflugna!

  • Thu 1 Aug 2019 08:47
    #3

    Hur ska han kunna finnas där för barnen när det är tuffa strider hemma? Han kan ju inte direkt uppfostra barn och sätta gränser via ett mail....

    Jag tänker mest praktiska saker här som faktiskt inte går att lösa med halva jordklotet mellan sig. Och som inte går att vänta med till en lördag. Hur tänker han kring sånt? Saker händer i huset, vem fixar det? Underskrifter, blanketter, bankmöten, bilreparationer, akuta möten i skolan, barnen eller du blir sjuk, anhöriga blir sjuka etc etc etc... Ni vet allt det där som är vardagens liv, hur tänker han fixa sånt?

  • Anonym (Gubbe­n 56)
    Thu 1 Aug 2019 12:48
    #4

    Tala bara om för honom vem som bestämmer så ordnar det sig. Att du flyttar ut om han starta eget. Sen är det problemet löst.

  • Anonym (Göran­.)
    Thu 1 Aug 2019 13:02
    #5
    +1

    Det är inte en svår fråga. Du ska inte acceptera detta. Familjen är viktig och TIDEN med familjen är viktigare än pengar.

    Det är säkert så att han kan få ett annat arbete som har bättre arbetstider. Att vara vara borta så mycket fungerar inte om man har familj.

    Några dagar är väl ok att vara borta varje vecka om man är hemma övriga dagar och verkligen ägnar all tid åt familjen.

    Du lever nästan som om du vore singel redan nu.

  • Thu 1 Aug 2019 20:28
    #6

    TS, du är redan ensamstående på ca 30-50%. Är det inte enklare att vara 100% ensamstående än att vara 70-80% ensamstående med allt det innebär i sorg och irritation och krossade förhoppningar?

Svar på tråden Är jag för egoistisk?