Ensam 13-årig dotter som ”ingen tycker om”

Jag har tyvärr inte något lösningsförslag att komma med, men vill gärna berätta att din berättelse berörde mig starkt. Utan att ha varit mobbad själv så kan jag känna igen mig i vissa situationer, jag förstår att det ni går igenom tär på er.

En tanke som slår mig är gymnasieskolor i "stan" brukar ha elever som är lite mer toleranta, progressiva och inkluderande.

Utan att alls veta vad jag skulle ta mig till nu på kort sikt så skulle jag försöka förbereda för att se till att din dotter går gymnasiet inne i stan när det är dags (ca 2-3 år som jag förstår). Om inte inne i Stockholm så centrala Uppsala etc. 

Annan ovetenskaplig högstadie-logik jag kan erinra mig själv: när killarna blir 13-14 och börjar intressera sig för tjejerna så söker de sig gärna först till tjejer som är lite töntiga (inte lika läskigt). Att bygga en god relation med klassens killar kan vara en ingångstaktik för underlätta hela det sociala livet.