Ensam 13-årig dotter som ”ingen tycker om”

Tack för alla svar.

Det blev att vi bytte skola då de sa rakt ut till henne att de tänkte mobba henne och snacka skit om henne tills hon byter skola eller tills alla i skolan hatar henne. Jag fick noll respons från skolan angående detta, noll återkoppling, noll förståelse. Noll åtgärd. Men det är en annan historia.

Tyvärr blev det dåligt på en gång i nya skolan. Hon hann inte mer än kliva innanför dörrarna förrän någon ?cool? tjej sa ?Vem är det, vad ful hon är?. Och sen var det kört. Ingen pratade med henne, bara viskade bakom hennes rygg och hon vägrar gå dit. Vi har inget val än att byta igen, men jag är orolig för hur mkt hon klarar av. När hoppet krossas så totalt. Hur ska man då orka vara ny, framåt, positiv, vänlig och öppen så att man får chansen att få vänner? När man blivit så sparkad på? Det finns bara plats på skolor med över en timmes resväg (i ytterområdena) vilket inte heller känns så kul. Men vi har inget val. Blir det inte bra nästa gång vet jag inte vad jag gör.

På Kunskapsskolan där mina barn gick hade de nolltolerans mot mobbning och dåligt beteende . Och det var verkligen så. Kunskapsskolorna har en egen arkitekt och alla deras skolor är utformade så att det inte finns utrymmen som är dolda, där man kan mobba och utsätta andra barn. Hela skolan är ljus och öppen. 

Alla lärare var engagerade i alla barn på skolan. Minsta lilla grej tog man allvarligt på, rektor involverades, alla lärare engagerades, man tog kontakt med alla föräldrar och redde ut saker. 

Kurator och specialpedagog var aktiva och syntes på raster mm, satt inte instängda i något rum.
När man kommer in i skolan finns en stor öppen yta med sociala sittgrupper och en reception, i receptionen finns en Allt i allo person, som fixar det mesta administrativt och som man som förälder kan prata med om olika praktiska saker. Denna allt i allo blir då också en närvarande vuxen på raster.