Tyckte ni det var jobbigt med besök efter förlossningen?

Men stopp! Bara stopp! Du är nyförlöst och inget ställe där folk kan droppa in för att de känner för det. Du ska absolut inte springa runt på det där sättet utan ta det lugnt och vara med bebis, så länge du känner för det.

Säg nej! Nej tack just nu passar det inte, hör gärna av er ett par timmar i förväg nästa gång. Nej tack vi tar inte emot besök den här veckan för det har varit väldigt tufft med sömnen. Vad rart att ni vill komma hit, men då får ni ta att det är ostädat och själv går jag i amningsvänliga kläder utan smink.

Det är okej att tacka nej till besök. Är det många som vill besöka kan du försöka lägga besöken på en och samma dag så du bara behöver göra i ordning allt en gång

Du ska inte behöva ha väckarklocka för att du väntar besök. Be dem komma senare under dagen isåfall och förklara att bebisen inte sover så mycket att du är utvilad tidigt på morgonen.

Det är en stor omställning att få barn och man behöver all vila och allt soffhäng man kan få, detta utan krav från omgivningen. Grattis till bebisen!

Ja jag tyckte det var jättejobbigt, vågade inte säga ifrån heller. Upplevde det som jättestressande när släkten tog för givet att det bara var att komma förbi. Med andra barnet hade jag fått skinn på näsan och sa helt enkelt att vi behövde få tid att landa och att vi själva skulle höra av oss när vi orkade ses. De flesta tog det bra och förstod. En släkting blev lite sur men sånt får man ta. Bebistiden med tvåan blev lugnare och jag önskar att jag vågat säga hur jag ville ha det redan med första barnet, folk är ju inga tankeläsare.

När vi precis fått barn vart det tyst som i döden. Ingen hörde av sig alls om att komma på besök. Ville att folk skulle komma, men fick bjuda in folk istället. Ingen ville störa. Sen blev sonen allvarligt sjuk, då plötsligt ville alla komma.

Säg nej om ni inte vill ha besök. Ingen kommer ta illa upp.

Det finns inga rätt eller fel här. Du ska göra precis det som känns rätt för dig och bebisen.

Som ovan föreslog så kan du säga/smsa: Vad kul! Vi vill gärna ses men det har varit kämpiga nätter så jag orkar inte just idag men jag hör av mig snart/ kan ni på söndag? Osv.

Det är även helt ok att säga att det ser ut som ett bombnedslag hemma, att du bara orkar ses en halvtimme, att de får ta med sig fikat osv. Folk förstår.

Ja det var jobbigt. Därför sa vi NEJ till besök dom första 3-4 veckorna. Dom enda som fick komma innan var mina föräldrar.

Nej, jag hade inte några problem med besök efteråt. Jag hade gärna tagit emot besök samma dag som vi kom hem. Min sambo önskade däremot några dagar bara vi och restriktivt med besök efter det och jag respekterade så klart hans önskan.

Ditt största problem är att du inte vågar sätta gränser. Vill/orkar du inte så svarar du bara "nej, jag orkar inte. Jag återkommer när jag orkar, så ses vi då istället" och tar ingen diskussion om det.

Ditt näst största problem är att du tvunget måste visa upp en perfekt yta. Alla vet att första tiden med liten bebis så hinner man inte skita ifred, än mindre torka sig i röven efteråt. Att du lägger så stora krav på dig själv är inte bra för vare sig dig eller din bebis, och definitivt inte för ert sociala nätverk.

Hade en morbror som jag inte träffade särskilt ofta och som ej visat intresse för mig, plötsligt när jag fick barn skulle han och hans sambo komma direkt och skrev en miljon meddelanden. Även ringt på dörren(öppnade ej). Sen hade de köpt mängder med kläder till bebisen, minst tio bodysar, byxor och 20 pjamasar. Det kändes helt sjukt. Inte var det fina kläder heller.

Detta gör nästan att jag inte vill skaffa ett barn till då jag inte orkar med detta. Det slutade med att min mamma fick ta emot kläderna istället.