• ragdollan

    Svärmor ser bara sin son.

    Detta är egentligen ganska löjligt.. Men jag kan inte låta bli att bli irriterad!

    Min svärmor ser BARA min man i våra barn. Varenda gång vi ses (o det är ofta) nämner hon att dom är ?lika far sin?.

    När dom klättrar i träd, klär ut sig, läser böcker, leker rollekar, sjunger m.m.

    Detta älskade deras pappa att göra som barn förstår ni! .... Grejen är den att gör inte väldigt många barn dessa saker? Jag vet iallafall att jag var som en apa som barn och klättrade i träd, klädde jämt ut mig, läste massor av böcker, lekte gärna rollekar (med alla utklädningskläder), sjöng osv.

    Detta är endast några få exempel!

    Jag förstår inte varför jag blir så störd. Men det känns som att min man bar barnen själv.

    Jag bor 2 timmar ifrån min mor/far o syskon, jag träffar inte jätte ofta min sida av släkten och jag kanske bara saknar dom? Jag ser ju så mycket likhet från min sida också och blir ledsen när min svärmor aldrig nämner något om det.

    Ville faktiskt mest skriva av mig och jag vet att jag borde bara släppa det hela.

    Jag ÄLSKAR min man och är super lycklig över att honom i mitt liv, ville bara tillägga det ????

  • Svar på tråden Svärmor ser bara sin son.
  • Sommarskuggan

    Svärmor är glad över sitt barnbarn och minns med glädje och nostalgi när hennes egna barn växte upp. Hon menar inget illa utan hon låter mest bara glad. Svärmor vet ju inte alls hur du var när du växte upp så hon kan ju inte jämföra på det viset. Kanske du reagerar så starkt på det för att du önskar att du hade haft din egna familj närmare?

  • ragdollan
    Sommarskuggan skrev 2019-08-05 13:32:35 följande:

    Svärmor är glad över sitt barnbarn och minns med glädje och nostalgi när hennes egna barn växte upp. Hon menar inget illa utan hon låter mest bara glad. Svärmor vet ju inte alls hur du var när du växte upp så hon kan ju inte jämföra på det viset. Kanske du reagerar så starkt på det för att du önskar att du hade haft din egna familj närmare?


    Ja hon älskar verkligen sina barnbarn och är en mycket snäll mamma/svärmor/farmor. Jag tycker nog att hon borde veta ganska mycket om min uppväxt, min familj och min mans har umgåtts privat en del och då kommer mycket sånt på tal. Jag skulle nog behöva mer doser av min egna familj, dom skulle säkert vara lika duktiga på att påtala hur lika dom är Mig, haha!
  • BurningDiamond

    Var din svärmor närvarande och delaktig i ditt liv när du var liten, så hon kan dra samma paralleller till dig?

    Det är väl ganska självklart att hon ser sitt eget barn i sina barnbarn när de leker. Om hon aldrig såg dig hänga knäveck så kommer hon ha väldigt svårt att se dig i barnbarnen när de gör det.

  • ragdollan
    BurningDiamond skrev 2019-08-05 13:43:00 följande:

    Var din svärmor närvarande och delaktig i ditt liv när du var liten, så hon kan dra samma paralleller till dig?

    Det är väl ganska självklart att hon ser sitt eget barn i sina barnbarn när de leker. Om hon aldrig såg dig hänga knäveck så kommer hon ha väldigt svårt att se dig i barnbarnen när de gör det.


    Självklart ska hon se sig själv i sina barnbarn.

    Men kanske någon gång kan hon tänka på hur tjatigt det börjar låta att varje gång säga exakt samma saker.

    Det kanske bara är jag som i hennes sits hade tänkt ?Jag kanske ska fråga om xx gjorde så när hon var liten?.

    Vi har ju känt varann i över 10 år och jag tycker nog att hon känner mig väldigt väl.
  • 10oktober

    Min svärmor är precis likadan! Framförallt när det kommer till utseendet. Visst, vår son är lik sin far när han var i samma ålder, men kollar man på kort på mig så ser man likheter där med. Påpekar man det så säger hon bara "det kommer jag aldrig erkänna!"

    Samma är det om han leker med leksaker eller har kläder som han fått av dem, det ska kommenteras flera gånger om. Är det något som han fått av mig eller min sida familjen så är det helt ointressant för henne.

    Suck... jag väljer att ignorera och tänka på något annat.

  • BurningDiamond
    ragdollan skrev 2019-08-05 14:05:45 följande:
    Vi har ju känt varann i över 10 år och jag tycker nog att hon känner mig väldigt väl.
    Fast det handlar inte om att hon känner dig.

    Det handlar om att hon ser minnesbilden av sin son klättra i det där trädet eller vad det nu råkar vara, ovanpå den faktiska bilden av sitt barnbarn. Det är inte något rationellt eller logiskt, utan en djupt känslomässig sinnesbild.

    Eftersom det låter som om ni har en god relation så tror jag att du kan ta upp det för diskussion med henne direkt. Inte argt eller anklagande, utan bara ett konstaterande om att du känner dig sårad när hon alltid bara ser sin son i barnbarnet.
  • Anna60
    ragdollan skrev 2019-08-05 13:26:15 följande:
    Detta är egentligen ganska löjligt.. Men jag kan inte låta bli att bli irriterad!
    Min svärmor ser BARA min man i våra barn. Varenda gång vi ses (o det är ofta) nämner hon att dom är lika far sin.
    När dom klättrar i träd, klär ut sig, läser böcker, leker rollekar, sjunger m.m.
    Detta älskade deras pappa att göra som barn förstår ni! .... Grejen är den att gör inte väldigt många barn dessa saker? Jag vet iallafall att jag var som en apa som barn och klättrade i träd, klädde jämt ut mig, läste massor av böcker, lekte gärna rollekar (med alla utklädningskläder), sjöng osv.
    Detta är endast några få exempel!
    Jag förstår inte varför jag blir så störd. Men det känns som att min man bar barnen själv.
    Jag bor 2 timmar ifrån min mor/far o syskon, jag träffar inte jätte ofta min sida av släkten och jag kanske bara saknar dom? Jag ser ju så mycket likhet från min sida också och blir ledsen när min svärmor aldrig nämner något om det.
    Ville faktiskt mest skriva av mig och jag vet att jag borde bara släppa det hela.
    Jag ÄLSKAR min man och är super lycklig över att honom i mitt liv, ville bara tillägga det ????
    Men hon kände väl inte dig när du var barn. Hon kan ju  bara relatera till sin son? Herregud, så skulle jag också gjort. Jag lärde inte känna min svärdotter förrän hon var vuxen, och självklart skulle jag väl då bara se min son i barnbarnen. Likheten i utseende däremot kan man ju diskutera. Barnbarnen har ju ofta en del av båda. 
  • LinaE80
    ragdollan skrev 2019-08-05 13:26:15 följande:

    Detta är egentligen ganska löjligt.. Men jag kan inte låta bli att bli irriterad!

    Min svärmor ser BARA min man i våra barn. Varenda gång vi ses (o det är ofta) nämner hon att dom är ?lika far sin?.

    När dom klättrar i träd, klär ut sig, läser böcker, leker rollekar, sjunger m.m.

    Detta älskade deras pappa att göra som barn förstår ni! .... Grejen är den att gör inte väldigt många barn dessa saker? Jag vet iallafall att jag var som en apa som barn och klättrade i träd, klädde jämt ut mig, läste massor av böcker, lekte gärna rollekar (med alla utklädningskläder), sjöng osv.

    Detta är endast några få exempel!

    Jag förstår inte varför jag blir så störd. Men det känns som att min man bar barnen själv.

    Jag bor 2 timmar ifrån min mor/far o syskon, jag träffar inte jätte ofta min sida av släkten och jag kanske bara saknar dom? Jag ser ju så mycket likhet från min sida också och blir ledsen när min svärmor aldrig nämner något om det.

    Ville faktiskt mest skriva av mig och jag vet att jag borde bara släppa det hela.

    Jag ÄLSKAR min man och är super lycklig över att honom i mitt liv, ville bara tillägga det ????


    Ha-ha-ha känner igen mig i din situation. Min svärmor tycker också att vår son är superlik sin pappa och allt han gör gjorde pappan också. Det är bara det att vår son är utseendemässigt en kopia av mig och även rätt lik mig personlighetsmässigt. Det är rätt roligt stundtals att hon ser dessa likheter som överhuvudtaget inte finns. Sen tycker hon att dottern är väldigt lik hennes systerdotter när hon var liten. Och där finns absolut inga likheter utseendemässigt då systerdottern är kopia av sin far. Och vår dotter är faktiskt väldigt lik sin pappa. Men det ser hon inte alls. Jag fattar absolut inte var detta kommer ifrån. Ingen annan håller med henne men hon slutar inte. Varenda gång är det samma visa-ha-ha-ha.
  • asta66
    Sommarskuggan skrev 2019-08-05 13:32:35 följande:

    Svärmor är glad över sitt barnbarn och minns med glädje och nostalgi när hennes egna barn växte upp. Hon menar inget illa utan hon låter mest bara glad. Svärmor vet ju inte alls hur du var när du växte upp så hon kan ju inte jämföra på det viset. Kanske du reagerar så starkt på det för att du önskar att du hade haft din egna familj närmare?


    Men det borde inte utesluta lite vanligt takt och ton!
  • erikaABC

    När vårt barn var nyfött tittade min svärmor på sin son (min sambo) och sa halvsurt:
    "han är inte ett dugg lik dig"

    Hade du hellre velat att hon sa så?

  • nnnnnnnn
    ragdollan skrev 2019-08-05 13:26:15 följande:
    Detta är egentligen ganska löjligt.. Men jag kan inte låta bli att bli irriterad!
    Min svärmor ser BARA min man i våra barn. Varenda gång vi ses (o det är ofta) nämner hon att dom är lika far sin.
    När dom klättrar i träd, klär ut sig, läser böcker, leker rollekar, sjunger m.m.
    Detta älskade deras pappa att göra som barn förstår ni! .... Grejen är den att gör inte väldigt många barn dessa saker? Jag vet iallafall att jag var som en apa som barn och klättrade i träd, klädde jämt ut mig, läste massor av böcker, lekte gärna rollekar (med alla utklädningskläder), sjöng osv.
    Detta är endast några få exempel!
    Jag förstår inte varför jag blir så störd. Men det känns som att min man bar barnen själv.
    Jag bor 2 timmar ifrån min mor/far o syskon, jag träffar inte jätte ofta min sida av släkten och jag kanske bara saknar dom? Jag ser ju så mycket likhet från min sida också och blir ledsen när min svärmor aldrig nämner något om det.
    Ville faktiskt mest skriva av mig och jag vet att jag borde bara släppa det hela.
    Jag ÄLSKAR min man och är super lycklig över att honom i mitt liv, ville bara tillägga det ????
    Skriv av dej och bli inte förvånad om du gör exakt samma sak själv när du får barnbarn!
    Man ser ju sina egna drag i sina barn och säkert sina barns drag i sina barnbarn, även om det är saker som alla barn älskar att göra så minns man med nostalgi när "Kalle satt och läste" och eftersom många barn gillar massor av olika saker så kan man se sitt barn i sina barnbarn om och om igen!
    Vi gör gärna så vi människor, binder ihop oss med våra vänner eller släktingar genom att leta efter likheter. Det är väl grupptillhörigheten man letar efter.

    Det är bara för dej att haka på om du vill - när svärmor säger "de älskar att klättra precis som deras pappa" så lägger du till "och mamma" varje gång. Eller bara du ler i smyg och tänker att hon bondar med sina barn och barnbarn vilket är bra.

    Om din släkt bor långt borta så kan man alltid försöka införa en fast tid man ringer med bild tex facetimar eller skypar. Så blir det mer än prat och barnen kan visa teckningar eller vad de nu vill.
    Så kan de bonda lite de med!
  • Fiona M

    Kände svärmor dig som barn så hon kan se dig i barnen då?

    Jag tror du överreagerar, och att det ligger ngt i din fundering att du saknar din familj.

  • Fiona M

    Därmed inte sagt att du är löjlig förresten.

    Känslor är ju inte fel på det sättet, men i land måste man bena ut vad de faktiskt beror på.

  • Körsbärsdalen

    Alltså, mina föräldrar "tjatar" om att mina barn är sååå lika mig och preciiiis som jag var som barn, och min mans föräldrar "tjatar" om att våra barn är sååä lika honom och är preciiiis som honom när han var barn. Ganska självklart i mina ögon, de ser ju faktiskt sina egna barn i barnbarnen - och har ju inte upplevt hur partnern var som barn.

    Kanske ni skulle behöva försöka träffa dina föräldrar lite mer..?

  • Vinterankan

    Det är väl bara att säga att hon fått många saker av båda om du stör dig? Det är väl inte helt otänkbart att man har en viss likhet med sin partner och att en stor del av dragen kan komma från båda föräldrarna men hon har ju som sagt inte träffat dig som barn.

Svar på tråden Svärmor ser bara sin son.