Hur hantera vänner vid bonussituation

Hej! Ska försöka göra historien förståelig för någon som inte är insatt i den..

Har 1 pojke som är 12 år och en bonuspojke som är 12 år.. Dom kommer överens helt okej när de är ensamma men så fort kompisar kommer i bilden så blir det kaos. Bonussonen bor med sin mamma ca 15 mil bort och går således i en annan skola. Där har han väldigt mycket vänner och vänner är viktigt för honom. Han är hos oss hela vår semester på sommaren vilket är 5 veckor sedan så kommer han sporadiskt emellanåt, på lov och helger. Han har väldigt lätt att knyta kontakter och hans vänner från hans skola och hemstad brukar med jämna mellanrum följa med honom till oss.

Så har vi då min son som är totala motsatsen. Inga nära vänner, svårare att knyta kontakter och behöver stabilitet i alla relationer. Ingen bästis. Är nästan aldrig med vänner men är varken mobbad eller utstött bara det att han inte har intresse för det. Går som i perioder att vara med kompisar sen att vara hemma.

Min vän, inte en nära vän men en vän som jag umgåtts lite med ibland på fester m.m bor ett stenkast från oss. Hon har en pojke på 13 år som går i samma skola som min son. Min son och hennes son umgås mycket på helger och lov och sover över och har även följts åt på diverse resor med oss och den andra familjen. Så har det varit i flera år.

MEN. Varje gång bonussonen är här tar han fullständigt över rätten till den här kompisen. Min son blir som luft. Bonussonen beter sig oerhört illa emot honom och ljuger och undanhåller saker så att min son inte varken kan eller vill umgås med kompisen när bonussonen är här. Han blir inte ens tilltalad. Står kompisen och pratar med min son står bonussonen och manar på honom att dom ska gå. Vid upprepade tillfällen har de ljugit för kompisens mamma när hon undrat om inte min son också ska följa och bada så att det lett till att han lämnats utanför. En gång blev bonussonen påkommen av mig varpå jag ifrågasatte och han blev "galen" av ilska och sa massa fula ord. Han ha också sagt att kompisen får välja mellan dom 2 med hot om vad som händer om han väljer min son. Det kom fram när min son kom gråtandes hem och berättade att bonussonen varit elak. Frågar man honom skrattar han bara och säger att det har han aldrig sagt. Bonussonen har vid upprepade tillfällen pratat illa om min son med kompisen och skrattat åt honom när han bett dem sluta. Min son är såå ledsen för han tycker ju att det är hans kompis OCKSÅ.

Så, hur hanterar man detta? Min man anser att min son ändå träffar honom mest och att det är klart att bonussonen också vill träffa kompisen när han är här. Jag anser att min sons relation till kompisen är inget välgörenhetsfall som funkar till något bättre dyker upp, samt att det knyter sig ordentligt i min mage för jag anser att det gränsar till mobbing om det inte ÄR det. (Bonussonen har en historia av mobbing i sin skola sen förut). Hur gör vi? Hur ska man tänka?

Anonym (Ts) Trådstartaren

Äldre 6 Aug 13:56

#2

Panke skrev 2019-08-06 13:51:29 följande:

Oacceptabelt beteende av både bonussonen och kompisen. Det är helt klart så att allvarliga samtal måste hållas med bonusen om detta, och vägrar hans pappa skulle jag göra det själv i ditt läge. Dessutom skulle jag involvera kompisens mamma i detta. Samt även bonusens mamma om möjligt.

Ett sätt att nå fram till din man kan vara att förklara för honom att detta inte handlar om vem som har rätt till kompisen, utan om att hans son måste lära sig att inte bete sig elakt FÖR SIN EGEN SKULL. Han vill väl att hans son ska växa upp till en schysst och bra människa som har bra relationer?

Har pratat med bonussonen men han slår ifrån sig, säger att det inte är han som vill ha de såhär utan kompisen, att de brukar fråga min son om saker, att han visst får vara med men vill inte, att han inte säger elaka saker. Kort sagt. Han anser inte att han gör något fel. Har också pratat med kompisens mamma som inte verkar förstå situationen utan säger bara att hon ska hålla koll osv. Mannen går inte att prata med för det är han som är anledningen till att bonussonen inte anser sig göra fel någonsin.

Vet inte om det hunnit gå för långt för nu vill sonen inte umgås med dem ens utan säger nån gång på kvällen ibland att det känns skönt när bonusen ska åka för då blir allt som vanligt med kompisen igen.

Anonym (Ts) Trådstartaren

Äldre 6 Aug 13:58

#3

Anonym (Ts) skrev 2019-08-06 13:56:32 följande:

Har pratat med bonussonen men han slår ifrån sig, säger att det inte är han som vill ha de såhär utan kompisen, att de brukar fråga min son om saker, att han visst får vara med men vill inte, att han inte säger elaka saker. Kort sagt. Han anser inte att han gör något fel. Har också pratat med kompisens mamma som inte verkar förstå situationen utan säger bara att hon ska hålla koll osv. Mannen går inte att prata med för det är han som är anledningen till att bonussonen inte anser sig göra fel någonsin.

Vet inte om det hunnit gå för långt för nu vill sonen inte umgås med dem ens utan säger nån gång på kvällen ibland att det känns skönt när bonusen ska åka för då blir allt som vanligt med kompisen igen.

Jag är också så dålig på att formulera mig muntligt och blir osäker och stakar på rösten, känner mig ibland som bonusen påstår att jag bara tar min sons parti men jag KÄNNER att detta inte är bra :( vad säger man till mammorna, pappan, bonusen och kompisen eventuellt?

Anonym (Ts) Trådstartaren

Äldre 7 Aug 19:34

#39

Precis varenda en av era svar o tankar/reflektioner är något jag själv tänkt. Brottas enormt med hur jag ska tänka/känna/göra. Tyvärr så delar inte min man min bild och han är snabb på att ta sitt barns parti vilket gör att jag egentligen känner att jag ska ta mitt barns parti. MEN.. inte på ren pin kiv. Vill att det ska bli rätt. Som endel säger så umgås ju min son med kompisen själv så självklart ska bonusen få umgås med kompisen själv OCKSÅ. Inte för det. Det är bara elakheterna omkring som är problemet. Försöker jag prata med bonusen slår han såklart ifrån sig och det är enormt svårt i det läget att nå fram och föra en vettig diskussion, han anser inte som sagt att han gör fel. Försöker stärka min son i att det inte beror på honom utan att de är bonusen som uppenbart kämpar med sig själv men accepterar inte heller att det blir på bekostnad av mitt barn. Så ja, det är svårt.

Anonym (Ts) Trådstartaren

Äldre 7 Aug 20:05

#41

Ess skrev 2019-08-07 19:56:11 följande:

Gentemot mannen så tycker jag att du kan ta lika starkt parti för din son som han gör för sin!!

Jo jag vet men det kommer inte leda nånvart annat än till osämja där min son kommer känna dåligt om sig själv, förstår du hur jag tänker? Alltså min son kommer bli dubbelbestraffad känns de som oavsett hur jag än vrider. Bonussonen som ÄR den riktiga anledningen till problemet anser inte att han gör fel och därmed inte heller hans pappa. Tror inte hans mamma heller skulle gå på min linje :(

Tar såklart mitt barns parti inför honom och bekräftar honom i hans känslor och försöker hjälpa så gott jag kan genom att hitta på annat roligt m.m men vet inte hur jag ska göra för att få ett stopp på allt. Hur liksom får man ordning utan att skapa kaos? Utan att förvärra situationen ytterligare?

Har till och med funderat på att lämna trots 10 år ihop, hus, äktenskap och allt därtill..

Hur hantera vänner vid bonussituation

INNEHÅLL