Falsk socanmälan

Ja. Många inom socialtjänsten är säkert kompetenta men långt ifrån alla. Vi hade tyvärr otur och blev utsatta för två av de inkompetenta med tvivelaktig moral. 

De orsakade mig ptsd som jag än idag kan få en släng av vid vissa tillfällen. De ljög, hittade på, gick till grova personangrepp och massa mer. Det blev så illa så att jag och mina barn fick fly utomlands under en period medan sambon stannade kvar här och med hjälp av vår bvc-sköterska så fick vi dem sedan sparkade, eller omplacerad som det så fint heter. Tack och lov så hade vi en underbar och kompetent Bvc-sköterska utan henne så hade det kunnat gå riktigt illa för vår familj. 

Jag försöker att tänka att det ändå förde något gott med sig. Vi räddade antagligen många familjer och barn från två individer som hade kunnat orsaka så otroligt mycket skada för så otroligt många familjer. Men de stal mycket tid från mina barn och från oss föräldrar som vi hellre hade lagt på att njuta av våra barn under småbarnsåren. Under nästan ett års tid så bestod vår äldstes kvällsrutin av att jag satt bredvid hans säng och gav honom nappflaskan och berättade för honom att han var bäst med tårarna rinnande ned för kinderna. 

Hade jag kunnat det så hade jag väl gjort det eller hur? Jag är förälder men jag är också en människa.

Är du en sådan som känner sig kränkt så fort någon inte höjer socialtjänsten och den fantastiska kompetensen till skyarna? Eller känner du bara ett allmänt behov att vara elak mot andra?

Vänta lite nu, skulle det vara fel att visa sina känslor för ett barn? Vi föräldrar är också människor och vi alla har känslor! Jag har sett MÅNGA som gråtit med sina barn i famnen t ex och det har även jag gjort. Oerhört fjantig kommentar! :/ hon har varit med om någon hemskt som omskakande hela hennes liv och familj, ska hon då inte kunna få gråta i närheten av sitt barn? Det är en annan femma om man t ex är hysteriskt ledsen när man har ett barn i famnen men man har rätt att gråta och rätt att visa känslor, för vi alla är människor och vi alla har känslor som vi måste få ur oss ibland för att inte gå sönder inombords!

Jag får lite känslan av att du själv jobbar inom socialtjänsten och blir kränkt å dina kollegors vägnar för att någon vågar kritisera erat viktiga arbete, kompetens och moral. Notera gärna att jag aldrig skrivit att alla inom socialtjänsten är som de två vår familj blev utsatta för. 

Du har redan bestämt dig för att göra ditt bästa för att försöka få mig att framstå som något helt annat än den jag är. 

Du använder formuleringar som hysterisk, böla, "jag har en känsla av att det var en befogad anmälan" osv. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om vad din känsla säger om mitt inlägg, den kanske till och med säger mer om dig än om mig. Oavsett så känner inte jag att jag har någon möjlighet att förändra din känsla med några inlägg på ett forum ens om jag velat.

Så för att förtydliga. Det var inget hysteriskt bölande, för att välja din formulering, utan tysta tårar som rann ner för mina kinder medan jag strök hans kind och berättade för honom att jag älskade honom och tyckte han var bäst.  Han går nu i skolan och pratar om att han vill läsa på matematik Universitetet och verkar både psykiskt och fysiskt stabil så den skada han i ditt tycke borde ha fått pga mina tårar har vi inte sett skymten av.

Du verkar också vilja få det att framstå som att jag vore någon slags instabil människa redan innan de dök upp. Lite kort kan sägas att PTSD kan drabba vem som helst som blir utsatt för en traumatisk händelse där man känner att man är hjälplös och står inför en stor fara som man inte har någon möjlighet att fly ifrån.  Vill du ha mer information om PTSD så får du leta fram det själv. 

Så pass många år nu har gått så att alla papper har raderats nu, så säger regelverket så det får jag trotts allt hoppas på att socialtjänsten efterlever, så nu har vi börjat känna oss trygga igen. Vi har fått ytterligare ett nytillskott i familjen och kommer numera att ägna oss åt att vara lyckliga tillsammans. Därför kommer detta att bli mitt sista inlägg i tråden. Jag vill inte riva upp några sår som vi nästan har lyckats läka.