Hjälp, vi så ja till ett utredningshem! Gjorde vi fel?
Jag har bott på ett sånt hem ett tag med mitt barn. Jag anser att det var totalt meningslöst. Personalen var väldigt trevliga och huset vi bodde i var jättefint. Hade terapi 2 ggr per vecka och typ praktik ett par timmar per dag. Någon i personalen kom alltid till vårt hem på kvällen och sa godnatt. På fredagar åkte vi tillsammans med övriga boende och storhandlade mat.
Förutom detta levde vi helt själva. Mitt barn gick i skola och sedan åkte vi till "stan" och shoppade, träffade vänner, gick på bio m.m.
Personalen hittade inga fel och det framkom tydligt i våra 2 möten med soc under denna tid. Jag ledsnade och ville flytta hem men fick nej hela tiden. En morgon möter jag föreståndaren utanför mitt hus som säger att jag måste packa snabbt för nu skulle vi plötsligt hem. Packade, hämtade mitt barn från skolan och fick skjuts hem. Vi hade ett hembesök av soc nån vecka efter hemkomsten och det var allt. Det kostar typ 1-2000 per dygn, så detta var sjukt onödig utgift för kommunen. Jag fick dessutom betala en hel del själv + min hyra och räkningar för mitt riktiga boende.
Hur gammal är ert barn? Stället vi var placerad på tror jag var ett av de bättre. Blev vän med en kvinna som hade bott på hemmet i 2 år med sina 3 barn och sedan flyttat till ett hus i området. Hennes äldsta och mitt barn gick i samma klass. Hon var en f.d narkoman och hade garanterat förlorat alla barnen om hon inte gått med på detta. Där behövdes hjälpen, hon tog emot den och har inte förlorat sina barn. För min egen del kändes det bara så fel men jag tänkte som du, bättre att säga ja och bevisa hur jag är som förälder än att förlora mitt barn. Man har inget val, soc utpressar en när de ger detta som alternativ så ja, ni gjorde rätt. Alternativet är att förlora barnet, nåt annat alternativ finns inte!