Rädd för sorgen

Jag är otroligt rädd för att förlora min mamma (som är fullt frisk och förmodligen inte kommer gå bort på väldigt länge). Ibland kan jag till och med känna att jag redan sörjer henne... Att jag sitter och "tänker tillbaka på tiden hon levde", då hon log och skrattade, fanns där för mig, ringde mig (hon ringer mig varje dag). Hon är 53 och jag 25 så hon har långt kvar... Jag träffar henne ofta, tar mycket bilder på henne, och försöker minnas alla stunder, och vill egentligen inte ens bråka eller ha diskussioner- men måste ändå kunna få uttrycka mig osv.
Men alltså att jag ska känna såhär nu?! Är tacksam för att jag är noga med att ta tillvara på tiden... men är som hon är gammal och grå, fast egentligen inte alls /hon är ju i mitten av livet)?! Gråter mig tills sömns ofta, får skuldkänslor för att jag vill träffa min kille istället för att bo hemma hos henne (helt sjukt med tanke på att jag är 25), är jätteorolig, skriver långa sms. Vill ju visa min kärlek men det har nästan gått överstyr och det påverkar mitt liv så mycket... ska precis börja mitt jobb efter examen som trainee och sen vill jag utomlands och jobba. Jag är väldigt karriärsinriktad men är nästan som att jag inte en vågar eller vill satsa för iaf "det sker då"  älskar henne så mycket

Men jag har inte hjärta att göra det, jag är hela hennes värld för henne... Jag är jäkligt självständig men får sånna skuldkänslor