Rädd för sorgen

Tänkte precis säga det, låter som att du har skuldkänslor! Fundera på vad det är som ger dig känslan, prova skriv ner reflektionerna för att gå igenom det  sakta så du inte missar automatiska tankar. Man har ju massa föreställningar och tankar som knappt är tankar som ger oss känslor och förnimmelser och magkänslor varje dag, de tankar vi aktivt tänker är ju bara en bråkdel, så ta reda på vad det är som försegår. 

Det låter i mina öron som en otrygg ambivalent anknytning du har. Jag skulle rekommendera en paus från mamma kontakt i två veckor då du bara är dig själv. Alla impulser att vilja kontakta mamma behöver inte vara en rädsla att hon ska dö, utan snarare en rädsla hos dig att bli lämnad. 

Och nej, du ska inte känna så, inte nu. Du är för beroende av din mamma och du behöver sätta gränser för dig själv för hur du vill ha din relation med henne. Att du älskar henne förändras ju inte bara för att ni hörs en gång i veckan istället för varje dag? kram

Hade din dotter varit sådan hade du precis som min mamma skickat henne till psykolog, när egentligen, det tragiskt  nog är mamman som skulle till psykologen.  Tyvärr är narcissistiska mammor inte den självanalyserande sorten. Jag skulle läsa boken "du är inte knäpp... det är din mamma!" eller någon annan bok om narcissism  och medberoende. 

MVH 
en tjej med en narcissistisk mamma