Vem bör barnen bo hos?

Det var en lite invecklad situation. Min första spontana tanke är hur ni som föräldrar resonerar i fråga om era respektive köp av hus. Jag själv (jag ligger just nu i skilsmässa med barn inblandade) skulle aldrig ens tänka tanken att flytta flera mil från den andre föräldern. Har man skaffat barn så får man helt enkelt sätta dem i första rummet. Det är inte deras fel att föräldrarna inte vill leva tillsammans längre och därför ska de inte behöva genomlida mer problem än nödvändigt. Ett stort avstånd mellan föräldrarna och där det blir tal om byten av skolor osv är ju en jättestor omställning för dem.

Sen är det såklart olika från fall till fall. Min vän har barn med en man som inte är närvarande mer än ett par gånger per år. Då anser jag att hon är mer fri att flytta längre bort om hon vill. Men i ert fall har ni ju varannan vecka, vilket inte längre är genomförbart efter din flytt. Hur gamla är barnen? Och varför måste du flytta just dit du har som mål att flytta? Du kan inte köpa hus i den stad du bor i nu?

Ingen av er har ju superargument för boende. För barnen blir det bäst om ni bor i närheten av varandra och barnen fortsätter50/50.

Om mannen flyttar till platsen där hans nya är uppväxt, var ligger det i förhållande till allt annat?

Jag skulle säga att ni måste utgå ifrån att barnen fortfarande skall bo varannan vecka och ni föräldrar får köra längre sträckor, mötas på halva vägen osv.

Både pappan och du har bra argument för boende heltid. För dig verkar det självklart att dina argument är bäst, men är du säker på det? Kanske det är lugnare att bo med en ny bebis än med äldre bonussyskon? Kommer de bra överens?

Vad säger barnen? 6åringar är ganska kloka, de kanske har en egen idé. Sen kan de inte få bestämma, men lyssna kan man.

Håller med alla andra som har skrivit.

Och som A säger - är du säker på att ditt argument är bäst? Hur vet ni att det kommer bli lyckat för att barn att bo under samma tak? Vissa bonussyskon kommer inte alltid överens så pappans poäng om att barnen får det lugnare hos honom väger ju också upp.

Svår sitts, här gäller det att ni som föräldrar inte tänker ur eget själviskt perspektiv utan vad som kan bli bäst för barnen

De har ju redan tänkt ur själviska perspektiv eftersom de båda valt att flytta flera mil från varandra, först pappan, nu mamman. Mammans val att flytta nu innebär i praktiken att barnen förlorar sin ena förälder. Det är jäkligt själviskt.

Jag har inte nämnt något om flytten - jag pratar om nu när barnen ska få 1 boende och träffa den andra föräldern varannan helg eller hur dom lägger upp det.

Ni bör inte flytta så långt bort och om ni ändå ska det så bör ni se till att det fortsätter bli varannan vecka ändå. Det är ni som väljer avståndet och då väljer ni även att hämta/lämna alla dessa mil bort kan jag tycka då jag anser att barnen har rätt till lika mycket tid med båda er föräldrar. Om ni nu tänker fortsätta vara så pass själviska att ni nekar era barn så mycket tid med en av er föräldrar så bör de få bo hos pappan eftersom det är du som valt att flytta så pass att varannan vecka inte längre fungerar. Du kan inte bara flytta och ta barnen med dig och se till att pappan hädanefter bara får se sina barn varannan helg - det är du som får ta det slaget då det är du som gör att varannan vecka inte längre funkar.

Men pappan har ju löst det genom att köra fram och tillbaka. Barnen har inte behövt förlora tid med en förälder. Ts vill flytta men vill inte köra barnen. Då kommer hennes beslut påverka barnen mkt negativt då dom förlorat tid med en förälder.

Hur kan man inte välja boendeort utifrån vad som är möjligt för barnen?