Downs syndrom och abort
Ja.
Av helt egoistiska skäl såklart.
Skulle aldrig medvetet sätta mig i en situation där jag skulle få dö orolig för hur samhället efter min bortgång skulle värna om mitt älskade barn.
Ja.
Av helt egoistiska skäl såklart.
Skulle aldrig medvetet sätta mig i en situation där jag skulle få dö orolig för hur samhället efter min bortgång skulle värna om mitt älskade barn.
Ja, det skulle jag. Jag önskar ett så normalt liv som möjligt för mitt barn. Det är inget fel på de som föds med downs men jag vill att mitt barn ska ha det lättare.
Nej, för det får inget liv alls. Precis som alla andra foster som blir aborterade av olika skäl.
Men vad är det med dig? Jobbar du själv med personer med bla downs? För det gör jag och JO vissa kam flytta till egen lägenhet och betala räkningar utan stöd. Varför är det så svårt att förstå? Även fast dom flesta med down behöver visst stöd så gäller det inte alla nej. Är som alla andra med någon form av begåvningshandikapp. Vissa har grövre svårigheter andra så mild att man knappt märker det när man för ett samtal med personen i fråga. Jag arbetar med detta dagligen. Har gjort i många år.
Köper det inte. Visst många kan lära sig massa saker. Arbetsuppgifter, sköta ett hem, betala räkningar. Men aldrig att de klarar sig utan insatser från samhället. Jobbet har de knappast fått på öppna arbetsmarknaden och god man eller förvaltare är det sällsynt att de är utan. Inte minst är de utsatta för att bli utnyttjade om det inte finns nåt slags säkerhetssystem omkring dem.
Fu får köpa vad fan du vill. Men jo vissa med down har i stoet sett normalbegåvning vad gäller iq. Ligger på nedre spannet men jo klarar sig helt själva. Utan insatser av samhället. Men att du är trångsynt och en besserwisser visste jag redan så inte förvånad. Men jag som jobbar med dessa människor dagligen och har gjort i många år vet såklart ingenting om detta. Haha
[quote=79832697][quote-nick]Anonym (Japp) skrev 2019-08-15 07:48:26 följande:[/quote-nick]För att jag jobbar med dom när dom går i skolan. För tro det eller ej men även ungdomar och barn med downs går i skolan dagligen. Grundskola samt gymnasium. Och ja man går alltid i särskola även med lindrig utvecklingsstörning. Oavsett down eller inte. Men vissa särklassen läser ämnen som alla andra elever i "vanlig" skola och får betyg. Men du kanske trodde dom satt hemma och dreglade med 24/7 personal. Och nej alla jag jobbar med kommer inte vara helt självständiga men i vår klass har vi 2 pers som kommer kunna ha vanliga fast lite enklare jobb. En av dom har down syndrom. Den andra en annan form av utvecklingsförsening. Tycker du ska läsa på
lite innan du uttalar dig för du framstår inte själv som speciellt smart.[/quote
Fantastiskt attt du efter att skoltiden är slut för dina elever har fortsatt kontakt och insyn över hur resten av deras liv ser ut. Vilket engagemang.
Att desss elever sedan har kapacitet att läsa platsannonser, göra jobbansökningar och gå på intervjuer i konkurrens med andra arbetslösa och ha ett helt vanligt jobb utan vare sig lönebidrag eller anpassningar.
Det visste jag faktiskt inte...
Att be om ursäkt innan man förolämpar folks tankar gör det inte mer rätt.
Jag noterar att du ingenstans motsäger mitt påstående om att personer med downs syndrom tillför världen kärlek i större omfattning än andra.
Om vi t.ex. tittar på några av de saker du nämner: "Låg intelligens", "Bli mobbad för sitt utseende" och "mindre möjligheter att skaffa ett partner" så är detta nackdelar som följer utifrån hur andra människor ser på downs syndrom. Det blir ungefär som att man ska välja bort homosexuella barn för att de riskerar att möta omgivningens förakt. I min värld ska man inte välja bort ett barn för att det är annorlunda och bryter mot normen av skäl att andra är fördomsfulla. De problemen ska man istället jobba med genom information, mänskliga möten och debatter för att få ett mänskligare och varmare samhälle. Jag tycker t.ex. inte att homosexuella ska utrotas utan att de som är homofoba ska ändra inställning.
Det finns alltid barn som kommer mobba andra. Det problemet försvinner inte, eller minskar i omfattning, för att man väljer bort barn med vissa karaktäristiska drag eller utvecklingsstörning.
Att prata om den kärlek och glädje personer med downs syndrom kan ge är uppenbarligen fel enligt dig, eftersom det är förskönande. Istället är du pigg på att prata om alla de ev. problem som uppkommer med sådana barn. Det skulle jag i så fall kalla ett demoniserande. Det är minst lika illa.
Med tanke på hur många i tråden som talar illa om de här barnen, tycker jag faktiskt att några mothugg väl kan vara på sin plats. Att tala om de negativa aspekterna enbart ger en väldigt falsk bild, och det vill inte jag vara med att bidra till.
Personer med DS sätter vår empati och fördomsfullhet på prov med sin sårbarhet. De är nästan jämnt glada och har hjärtat med sig i allt de gör. De är inte fördomsfulla mot andra, de visar stor värme och tillit till andra människor och gör inte en fluga förnär. Jag säger att du har MYCKET att lära från dem.
Funktionshinder, funktionsvariation. Vi vill inte ha ett barn med de svårigheterna.
Jag vet inte till 100% att barnet inte är funktionshindrat såklart. Vi gjorde KUB för några månader sen och hade redan då bestämt oss för att om det är något fel så gör vi abort. Nu fick vi de bästa resultaten som går att få så det känns tryggt.
Kloka tankar från dig, och jag håller med. Visst är de individer med individuella karakteristika.
Men jag skulle ändå säga att de har gemensamma drag av att visa och ge kärlek i högre utsträckning än andra. Och visst kan man säga att de har utmaningar att tampas med, men jag tycker ändå att de tillför oss i samhället något viktigt och att de förtjänar att få leva.
Så om ditt barn drabbas av cancer så tvekar du inte att sätta en kula i pannan på hen? Det är en GIGANTISK skillnad på att utrota och att bota.
Människans allra allra sämsta egenskap visas i den här tråden. De flesta människor är berädda att utrota de få för att gynna de många. Speciellt när det räcker att trycka på knappen men man inte själv behöver hålla i kniven. Vidrigt.
Alla har rätt att få födas friska; och alla vill födas och leva friska om de får chans att välja. Varje sund förälder vill självklart kunna ge sitt barn det bästa i livet, och det börjar med en god start. Man kan aldrig bygga ett stabilt, vackert, bestående och tryggt hus på en trasig grund! Och, att då låta en graviditet fortgå, där man redan innan vet att barnet är sjukt, har allvarliga DNA -skador eller kromosom-fel etc, är egoistiskt och ansvarslöst och borde kunna likställas med långtgående och utstuderad misshandel, där den nya människan aldrig under hela sitt kommande liv kommer att bli frisk och, än mindre, kommer att kunna leva ett normalt och utvecklande liv! Och, livet är nog besvärligt ändå, så att medvetet utsätta en försvarslös människa för än mer svårigheter, hela livet igenom, är vettlöst, genuint elakt och som ett övergrepp på livet självt. Som blivande förälder är man skyldig att hjälpa hjälpa liv, och i detta fall göra abort. I detta läge är det absolut det mest logiska, självklara och humana, så att barnet slipper att gå igenom ett sas. 'förlorat liv', utan ist kan ges en ny och bättre chans. (Men, ett saknat finger t.ex. är inte anledning till att göra abort.) ... Med vänlig hälsning, Pentra
Man kan vända på det att de barn som är sjuka har rätt att födas sjuka. Det är inte djur vi pratar om utan människor. Att få leva trots handikapp det borde vara en självklarhet. Bort med kubtester sådan skit. Det är skrämmande att så många väljer abort. Men att mörda handikappade foster är så okej är fruktansvärt. Oavsett hur livet blir för den handikappade så har denne rätt till att få leva.
Nej jag skulle inte göra, abort av många anledningar
Ett barn ett barn och ska inte kastas bort bara för hen har dv alla gör sina egna val Men jag skulle aldrig göra abort om mitt barn hade dv
En fråga om ni bara kunde få barn med dv skulle ni välja då att inte skaffa barn fast eran barn längtan är så stor?
Ja, eftersom allt liv faller inom Universums lag för reinkarnationen, så, ja, det är absolut och mest för barnets skull som man gör abort; och även för samhällets. Man gör aborten för kärleken till det blivande livet och för att man vill barnet det bästa av världar! För att ge dem möjligheten att uppleva, vara, känna besvarad kärlek, umgås med människor och djur, ha kul på nöjesfält eller vad det än månde vara som vill läras, utbildas till, göras och upplevas. Genom att göra abort så ökar man således barnets chans att få födas friskt, dock med några veckors eller några månaders förskjutning, men det har ingen som helst negativ betydelse, eftersom det viktigaste är att barnet föds friskt; speciellt i de tider som råder nu! ... Det är så man kan spy åt att människor hela tiden ser kretsloppen omkring, men ändå aldrig förstår eller inser att dessa kretslopp går ner till allra finaste energi-nivå och även, helt logiskt och självklart, innefattar livet självt! Så, ja, det är sannerligen som att man kan spy! ... Och, det skall du ha klart för dig; jag tror inte; jag vet! Och jag är på långa vägar inte ensam om att veta! ... ... Salome, Pentra
Ja, eftersom allt liv faller inom Universums lag för reinkarnationen, så, ja, det är absolut och mest för barnets skull som man gör abort; och även för samhällets. Man gör aborten för kärleken till det blivande livet och för att man vill barnet det bästa av världar! För att ge dem möjligheten att uppleva, vara, känna besvarad kärlek, umgås med människor och djur, ha kul på nöjesfält eller vad det än månde vara som vill läras, utbildas till, göras och upplevas. Genom att göra abort så ökar man således barnets chans att få födas friskt, dock med några veckors eller några månaders förskjutning, men det har ingen som helst negativ betydelse, eftersom det viktigaste är att barnet föds friskt; speciellt i de tider som råder nu! ... Det är så man kan spy åt att människor hela tiden ser kretsloppen omkring, men ändå aldrig förstår eller inser att dessa kretslopp går ner till allra finaste energi-nivå och även, helt logiskt och självklart, innefattar livet självt! Så, ja, det är sannerligen som att man kan spy! ... Och, det skall du ha klart för dig; jag tror inte; jag vet! Och jag är på långa vägar inte ensam om att veta! ... ... Salome, Pentra
Det blir ju en stor fråga om man tänker i ett vidare perspektiv.
Samhället har förändrats väldigt mycket de senaste åren och en del blivit mycket sämre.
En stor fråga många måste ställa sig är ju vad som händer när föräldrarna dör.
Med alla nedskärningarna som har blivit vågar man ju inte tänka på hur det kommer se ut om 20-30 år.
Alla minns väl chocken när det visades hur barn med gunktionshinder behandlades i Rumänien.
I många år har samhällets syn på personer med Downs syndrom varit ganska bra. Visst har det alltid funnits korkade människor som skrattat och pekat finger åt allt som inte är "normalt" men det har kanske berott på låg begåvning hos dem som pekat.
När jag var barn var det sällsynt att föräldrar behöll barn med DS, sen följde många år med stöd och resurser för dessa barn, men nu sparas det in på mer och mer.
Det är nog detta som gör att föräldrar är rädda att de inte skulle orka med ett barn med DS utan avlastning och inte att bara helt perfekta barn ska få föddas.
Jag förstår inte hur man kan älska ett barn med DS.