• mariagejan

    RMC Malmö höst 2019

    Hej Snurre,

    Jag och min man är i samma fas.

    Hans spermier är få och dåliga, jag hade bra med ägg och verkade ok.

    Vi fick beskedet slutet av juli och direkt efter en vecka fick min man remiss till rmc Malmö för utredning av androlog.

    Han lämnade ett nytt spermaprov i tisdags för nedfrysning och ska lämna nästa 3 sept.

    Vet dock ej när vi får träffa androlog.

    Hur är er process?

    Jag blir så otålig, 3 mån är en evighet. Jag vill nästan boka ivf privat direkt utan androlog men vet det är dumt.

    Jag kan inte tänka på NÅGOT annat än detta försöker men det går inte.

    Hur mår du?

  • mariagejan
    Snurre skrev 2019-08-16 15:36:50 följande:
    Okej, hur länge har ni "hållt på" innan ni förstod att något kunde vara tokigt, har ni fått prova något annat eller är detta första stoppet? 

    Vår process känns som den varat i evigheter, blev gravid på naturlig väg 2016 men som slutade i utomkveds, jag fick operera bort höger äggledare. Efter det var jag både rädd och inte redo för en ny graviditet så vi tog det lungt ett par månader. Sökte hjälp i mars ifjol varpå jag blev diagnostiserad med PCOS, sökte mig vidare till privat klinik varpå detta bekräftades och jag fick Provera för att få igång en jämn mens, senare fick jag Letrozol som jag nu gått på i sju månader utan en graviditet i sikte, men bekräftad ÄL. Gällande killen så fick han lämna spermaprov precis innan jag började på Letrozol, minns inga exakta siffror men han hade många spermier men få som simmade bra och var av god kvalitet. Hade tid hos min privata gyn igår, var bombsäker på att han skulle ordinera Gonal-F, att jag då skulle få ta sprutorna hemma och komma in för undersökningar och sedan en ÄL-spruta och sex hemma. Så blev det inte, han var tydlig med att det inte var någon större idé så jag fick remiss till provtagning för att kolla upp sköldkörtel nivåer, sist hade jag 2,8 men jag behöver ner till 2,5 för att få göra IVF? Trodde att jag hade kammat hela nätet men detta hade jag ingen koll på alls. Tog prover igår så får svar nästa vecka på sköldkörteln, därefter får jag antingen medicinera ner nivåerna eller om de är bra så skickar min gyn en remiss direkt. 

    Så hur jag mår...skit, jag är så arg på min kropp, jag är jämt arg känns det som, på minsta lilla och på allt möjligt. Jag vet att ilska är min "närmaste" känsla, och fungerar väl antagligen som mitt försvar. Och precis som du skriver så kan jag inte heller tänka på annat, det känns som alla mina stolpar också suddas ut. På något konstigt sätt så har jag om sommaren tänk, att då är jag gravid, vi var på bröllop i början av augusti - men då kommer jag vara gravid, på midsommar, då är jag säkert gravid. Jag är arg för att jag aldrig blir det och jag är arg för hur jag tänker. 

    Hur mår du? Pratar du med de i din närhet om er situation? 

    Vi hade bara försökt i 8 månader, så jag vet att det r väldigt kort tid. Ska jag vara ärlig tänkte vi vi gör en utredning för att utesluta att det är något fel. Det blev som en käftsmäll när de ska "ni kommer inte kunna få barn naturligt, ni måste göra ivf". 
    Vi gick till Limhamnskvinnoklinik och efter 1 mån hade de utrett oss och i slutet av juli skickade de remiss till rmc. 

    Jag känner verkligen med dig, ni har kämpat länge och håll ut. Ni kämpar för det finaste man kan få och som så många tar för givet. Vad konstigt de inte kollat sköldkörteln tidigare? De kollade det direkt på mig. 


    Jag tänker att vi ska utreda på rmc och så fort min man blivit utredd av androlog ska vi prova privat på ivf nordic, de har inga köer alls under tiden vi väntar på statlig. 

    Jag känner sådan ödmjukhet och känner så för dig och alla som kämpar/kämpat under så lång tid. Jag förstår inte hur ni orkar hålla modet uppe. 
    Jag drömmer mardrömmar, jag är ledsen arg och avundsjuk. Jag känner inte igen mig själv och är besatt. Precis som du tänker jag på resor och saker som man tänker då är jag gravid men icke, trodde jag skulle vara det nu. Jag pratar bara med min man och en tjejkompis vet ingen annan. 
    Min man vill inte vi berättar för någon annan, jag vet inte hur jag känner. Orkar inte heller prata om det och vill inte så många ska veta att vi planerar barn. 
    Vem har ni berättat för? Kan ni prata om det bra tillsammans, hur agerar din man?

  • mariagejan

    [quote=79836331][quote-nick]Aryzza skrev 2019-08-16 18:20:58 följande:[/quote-nick]Vi är mitt i vår första behandling på RMC i Malmö.

    Oförklarligt barnlösa, också utredda av limhamns kvinnoklinik.

    Från det att vi fick remissen skickad gick det ca två månader tills vi fick komma på startmöte och få info om sprutor osv. Efter det får de neka en två ggr vilket vi blev. Tredje gången är man garanterad plats.

    Har vart otroligt nöjd med RMC. All personal är fantastisk!

    Jag hade en period förra hösten/vintern där jag mådde väldigt väldigt dåligt över barnlösheten och kan känna igen mig i det ni skriver. Jag gick till en terapeut på min vårdcentral ett antal gånger. Hon hade själv kämpat med barnlöshet och hjälpte mig jättemycket, vill verkligen rekommendera att man pratar med någon för det är väldigt svårt att komma tillrätta med själv. Det är en kris man går igenom och man får en krisreaktion och kan behöva mer stöd än man tror.

    Vi berättade nästan inte för någon först, bara någon enstaka nära vän men nu har vi släppt på det och berättat för typ alla vi umgås med. Om inte annat för att folk ska förstå varför man mår dåligt/inte orkar osv. Är också många fler än man tror som kämpar med samma sak.[/

    Fick ni också gå till androlog? Hur länge tog det från remiss till er första behandling?

    Jag har försökt få reda på hur köerna ser ut men de säger det tar 3 mån tills vi får träffa androlog och sen ytterligare 3 mån innan första läkarbesök inför behandling.

    Ja jag tror du har rätt. Försöker vara stark men det slår till hela tiden, något någon säger, en låt som går på radio, jag bär det med överallt. Min man vill inte vi berättar, eftersom det är hans spermier är det känsligt och han vill inte folk ska veta så vi är inte helt överens. Men tänker att det får lägga sig lite och med tiden kanske vi känner annorlunda.

  • mariagejan

    Tack Aryzza, bara att få familjeliv läsa och stötta varandra är fantastiskt stöd.

    Var i behandlingen är ni nu? Hoppas så det är er tid nu ??

    Ja precis som du säger drar han på sig skuld. Sen är han så mycket mer positiv och försöker träna, äta nyttigt och tror att det kommer göra att det går naturligt. Det är så fint och jag önskar jag kunde se det så. Bara väntan gör mig galen, har ringt RMC tio ggr och skrivit på 1177 bara för att försöka gå reda på hur lång tid det kommer ta haha, får ju inte mer info av det!

  • mariagejan

    Åh så spännande! Hur har du mått under behandlingen?

    Håller så tummarna för er och ser framemot att följa!

    Jag vet de säger att man ska se första som testförsök men känns ju omöjligt att inte hoppas ändå!

    Hur länge försökte ni innan ni sökte hjälp?

    Hur lång tid tog er utredning? Vi hade Pia på limhamns kvinnoklinik hon var bra och snabb tyckte vi. Men allt efter beskedet är som ett töcken kommer inte ihåg någonting så vi har ingen aning om hur dåliga spermierna var haha. Men vet inte om man behöver veta det summan var ju att det kommer inte gå naturlig väg!

    Håller alla tummar för er! Försök njuta av helgen och varandra!

  • mariagejan

    Ja vi ljög också, helt sjukt man ska behöva ljuga men tur det!

    Har ni funderat på privat klinik? Jag tänker vi sparar tre mån väntetid genom att besöka ivf nordic men det är så dyrt tror ett försök är 35000.

    Men jag mår så dåligt av väntan så känner det är värt att bara försöka få behandling så fort som möjligt!

  • mariagejan
    Snurre skrev 2019-08-17 13:31:28 följande:
    Ja, det är verkligen en käftsmäll. När vi fick höra kändes det som rullgardinen bara drogs ner. Åå men då bor ni Malmö eller? Vi bor i blekinge, är lite orolig över hur det kommer funka när ivf väl är igång, jag kan liksom inte gå ifrån jobbet lite snabbt på gynundersökning, de dagarna behöver jag vara ledig en hel dag, för resan till Malmö då. Och precis som du så orkar jag inte prata om det och jag vill inte heller. Men jag börjar känna mig lite tvingad, ett par vi har umgåtts ganska tätt med har precis fått bebis, och så klart pratar de väldigt mycket om förlossning, graviditet och barn - vilket jag tycker är jätte roligt för dem men jätte jobbigt att lyssna på. Känner att min lust att träffa de två har minskat ordentligt sen den lilla kom, just för att det är för jobbigt..kanske hade det varit bättre och lättare om de visste..äh jag vet inte, min egen mamma vet liksom inte ens. Min kille är inte heller öppen och speciellt sugen på att dela med sig. Precis som du skriver...man känner inte igen sig själv. I stunder kan jag nästan bli panikslagen.
    Ja vi bor i Malmö, ja jag förstår, även om jag kan smita iväg snabbt måste jag ha en ursäkt. Jag vill verkligen inte säga till kollegor eller chef. Precis som du har jag inte ens berättat för min mamma. Jag vet inte hur lång tid detta kommer ta och känner att min chef absolut inte behöver veta, tar det 3 år kommer ju de tänka äh hon planerar ändå barn och hindra min karriär plus att det kommer sprida sig på jobbet.

    Jag tänker säga att jag har problem med magen och har mycket kramper och behöver göra utredning, kanske kan vara en metod för dig med?
    Sen i efterhand kommer jag berätta. Jag vet att min chef kommer ha förståelse hon har själv adopterat men jag vill verkligen inte prata om det.

    Vår hälsa kommer först och det är ett jobb detta gäller våra liv så vi får helt enkelt bara se det som att vi efteråt förhoppningsvis snart :) kan förklara vår frånvaro. 

    Du kan ju sjukanmäla dig på morgonen och låtsas inte veta att du ska vara borta. Folk med migrän och liknande gör det hela tiden. 

    Gällande vänner med barn förstår jag helt. Jag har en vän nu som berättade att hon var gravid och dagen efter fick vi vårt besked. Samma där tänker jag ta avstånd för jag orkar inte och måste lyssna på mig själv. I efterhand kan vi förklara varför vi tagit avstånd. Dina vänner kommer förstå och de har fullt upp med sitt och när du sen är gravid (snart hoppas hoppas) kan du förklara och söka att du var tvungen att göra vad som fick dig må bra! <3 Det är okej!

    igårkväll och idag fick jag sånna anfall och bara grät och grät, behövde bara få skrika och få ur ilskan och besvikelsen. Jävla skit detta! Men jag ska försöka träna och bli stark och göra allt för att hitta en balans men det kommer skölja över en hela tiden. 
  • mariagejan
    Aryzza skrev 2019-08-20 15:21:51 följande:

    7 ägg plockades igår och det var inte skönt direkt men inte alls så jobbigt som jag trodde :)

    Idag fick vi meddelande att fem stycken har blivit befruktade och fått preliminär återföringstid på lördag. Så himla lättad och glad!!


    Wow så kul, grattis!! håller verkligen tummarna! Blir det på lördag definitivt nu? :)
  • mariagejan
    Snurre skrev 2019-08-20 19:24:20 följande:
    Okej, smidigt ändå!! :) hur lång tid tog det från att remissen var skickad då tills det syntes på 1177? Usch, känner att du får vara mitt uppslagsverk här
    Vi har inte kunnat se någon remiss på 1177 men har skrivit till rmc där de svarat via 1177 och sagt att remiss är skickad och mottagen. Så kanske olika beroende på, fast nu är detta remiss till androlog och ni har till påbörjas av behandling så kanske är olika :)

    Så spännande det närmar sig nu för er!
  • mariagejan
    Aryzza skrev 2019-08-24 11:55:57 följande:

    En femdagars blastocyst återförd helt odramatiskt och utan något ont. 3 stycken som klarat sig och som hamnar i frysen och 1 som inte klarat sig. Känns som bra utfall:) testdag den 5/9 så ungefär 100 år dit...


    Wow så spännande! Hur mår du känns det på något sätt?

    Ja fattar det känns som en evighet även om det är så snart helt galet! :)
Svar på tråden RMC Malmö höst 2019