BF MAJ 2020

Hoppar in här, har BF 7/5. Väntar en liten flicka. Andra barnet.

Är så himla ledsen idag. Har känt barnet mindre sen i lördags och idag träffade jag barnmorskan som ringde till förlossningen och frågade om de tyckte jag skulle kolla upp det. De bokade in en tid direkt och jag åkte dit. Jag vet att barnet lever för jag känner det ibland och vi lyssnade på hjärtat på MVC, men jag vet inte varför den inte sparkar lika mkt som förut. Jag var inte spec orolig men det är väl mitt ansvar att känna efter så barnet rör sig antar jag? Och Det är vårdens egna rekommendationer att man ska söka ganska direkt om man märker skillnad.

När jag fick träffa en barnmorska på specialistmödravården så frågar hon om jag inte känner barnet alls. Då sa jag att jag har känt det, fast mindre. Då hånar hon mig! Fnyser/skrattar och säger ?hur mkt kan man känna i vecka 25?? Jag blev så arg och kände för att gå på en gång. Jag frågade henne när hon tycker man ska kolla upp det annars. ?När du inte känner någonting alls? svarade hon. Hon gjorde ett ultraljud på 2 min och sa att allt såg bra ut. Jag såg bara barnet rycka lite där inne... Sen va jag så arg så jag började gråta och skällde ut henne. Blir så trött på att inte bli tagen på allvar.

Har inte känt barnet sparka mer ikväll heller... någon som vet om det räcker med en kort UL undersökning eller borde de mätt med CTG? Hon sa också att om jag känt såhär i tre dagar nu så är det säkert ingen fara...

Tack för era svar, när man hör att andra upplever liknande så förstår man att det inte är en själv det är fel på, så som den där BM ville få det att låta.

Idag har jag känt mer rörelser, är glad för det, vill verkligen inte behöva gå och kolla upp det igen.

Slänger iväg en annan fråga: jobbar ni heltid och hur långt innan BF vill ni gå på ledigt? Jag tänkte jobba heltid till påsk, då är det ca 3 veckor kvar, men känner mig väldigt trött redan nu, kommer man orka...

Vattenavgång på jobbet, hjälp! Haha. Jag vågar inte jobba till sista dagen just ifall barnet skulle komma tidigare. Jobbar också på kontor men har upplevt den här graviditeten värre än förra, och känner mig så trött på eftermiddagarna. 

Förra graviditeten jobbade jag inte alls och fick vila hur mycket som helst, mådde jättebra. Den här gången har jag mått illa och kräkts nästan dagligen i ca 3 månader, haft konstant huvudvärk och trött som aldrig förr. Till råga på det så blev jag sjuk i 8 veckor med bihåleinflammation och förkylningar som aldrig gick över, men jag jobbade på ändå samt att jag har en tvååring att hantera nu också.

Haha, precis! Jag vågar inte chansa på kortare tid innan BF, tror det kommer bli bra med 3 veckor för mig, ska bara sova så mycket jag kan 

Haha, Om det är till någon tröst så kan jag säga att det ändå inte är någon som reser sig upp på tunnelbanan även om man ser ut att vara i 8e månaden som jag ser ut att vara ibland när magen är helt spänd.

Grattis, så häftigt att de kan komma redan nu och vara sånna kämpar!

Min son låg i säte, jag gjorde ett vändningsförsök men det lyckades inte. De erbjöd ett till men jag tyckte de kämpade på så bra på första försöket så det kändes inte som det skulle gå på andra heller, så jag valde KS istället. Jag tyckte inte vändningsförsöket va så hemskt som många beskriver, läkarna var väldigt duktiga och jag kände att jag hade rätt att stoppa när som helst. Om jag behövde och fick så skulle jag göra det igen, tyckte iaf att det var värt ett försök. Kändes inte viktigast hur barnet kom ut, bara den kom ut säkert, och det kändes inte alls tryggt att försöka föda i säte.

Blir spännande att se hur det blir för mig den här gången, skulle va häftigt att få prova på en vanlig förlossning också, även fast det känns lite läskigt :)

V. 30, bf 7/5. Viktuppgång 9 kg. Känner av foglossning när jag suttit en längre stund, är så trött... jobbar heltid och har en tvååring som bara vill leka, springa och dansa hela kvällarna. Magen är konstant spänd, började tro det var normalt, men en morgon vaknade jag och tyckte magen ?försvunnit? men insåg då att det var så den egentligen skall vara, minns det från förra graviditeten, då var jag aldrig såhär spänd. Fick lämna prov för UVI så får se om det är det eller bara tröttheten. Ska jobba drygt 6 veckor till, känns som en evighet.

Håller med om att det känns som lång tid kvar, speciellt nu när jag jobbar och pendlar varje dag i Stockholm och börjar oroa mig för coronaviruset också. Vill bara bli ledig och hålla mig hemma och vila. Blev ju sjuk i 8 veckor efter en vanlig förkylning så hur ska det bli om jag drabbas av det där viruset... sen finns det så lite information om Corona och gravida så jag vet inte hur man ska tänka.

Svettas (sover med öppet fönster) ont mellan benen, andfådd, sover sämre och kräks ibland på morgonen. Dessutom en bebis som vill ligga på tvären och töja vilket gör såå ont! Så är läget för mig just nu.

Hur går det för alla? Vem i tråden är närmast BF nu? Jag blir bara mer och mer orolig för att det inte ska vara säkert att föda nu pga trycket på vården. Redan innan Corona så va det högt tryck. Finns någon här som vet mer om hur det ser ut på förlossningsavdelningarna?

Såg att en gravid hade fått lungproblem och fött ett barn som sen hade Corona, men de vet inte om den smittades före eller efter förlossningen... sen läste jag att mamman inte alls mådde bra och vårdas separat. Undrar om hon va frisk från början eller hade ngn annan underliggande sjukdom.