Jag känner så med min egen mamma. :/ Känns superjobbigt. Senast igår pratade vi och så sa hon att ja, folk får väl vänta med att träffa barnet. Alla förutom jag såklart. Hahahahaha, skrattade hon sen medan jag satt knäpptyst i luren. Suck!
Vi kommer vara försiktiga när/om vi träffar våra föräldrar, men mest för deras egen skull. Vi bor i Stockholm, inte de, och min pappa är 70+ och riskgrupp. Bebisar kan ju bli riktigt dåliga av RS också så jag tänker att det alltid är bra att man påminner folk innan vi ses att vi skjuter på det om någon är förkyld etc. Och kanske ses utomhus så mycket som möjligt, det passar ju årstiden.
Det blir dock svårt med storebror som går på dagis, vill helst inte hålla honom hemma för han kräver mycket aktivering som jag inte kommer att fixa själv i början när man behöver sova ikapp på dagtid, och innan man man läkt hyfsat. Vi har inte riktigt bestämt hur vi ska göra, det lutar nog åt att han kommer att få vara på förskolan ändå. Men känns det för olustigt tar min man ut semester redan i juni och så håller vi sonen hemma de första 2-3 månaderna. Vi får se. Det skulle isf vara lika mycket för vår egen skull som för bebis, känns som ett så himla jobbigt scenario om vi vuxna skulle åka på typ 3 veckors feber och försöka ta hand om en nyfödd och en superpigg fyraåring samtidigt, utan chans till avlastning...hu!
Idag hade jag sista besöket hos BM! Senaste infon är att snittet med största sannolikhet kommer att bli av, om det nu inte plötsligt blir en kris och enormt personalbortfall, men det känns hoppfullt. I så fall får vi träffa honom om 13 dagar!!! Woop woop! Den tanken gör att det inte ens känns jobbigt att behöva vara ensam på BB längre.
Mitt SF-mått hade dock inte ökat sedan sist, så skall tillbaka om en vecka och har det fortfarande inte ökat blir det UL. Det kan innebära att det finns en risk för att snittet tidigareläggs beroende på vad det visar, och i så fall är det bara nån vecka kvar om det skulle sluta med att han får komma ut i v39 redan. Så konstig tanke! Någon annan vars mått inte hängt med?
På mitt senaste besök hade måttet minskat 1 cm. Men barnmorskan sa inget utan bara att bebisen var supetfixerad därför har magen sjunkit lite.
Min bebis är fixerad sedan 2 veckor tillbaka. Om din mage sjunkit så borde måttet ändras, ja.
Ringde till förlossningen och hon sa att hon kan se att sf-mått gjort ett hopp två veckor innan, att man mätt fel eller liknande. Hon sa att på torsdag om måttet sjunkit ytterligare så kommer bm skicka mig på kontroll.
Legat vaken med förvärkar inatt. Just nu kommer de ganska tätt och känns rätt duktigt, men inte riktigt som förlossningsvärkar. Undrar vad som sker nu, om det fortsätter stegra eller bara klingar av.
Med dottern hade jag kraftiga förvärkar i 2 dygn, men öppnade mig inte ett jota. Blev därför igångsatt och det var en tuff förlossning. Önskar så att få "fixa det själv" denna gång och få en bättre upplevelse.
Mina värkar återkom på kvällen, och vid midnatt åkte vi in. Strax före 04 föddes vår pojke!
så kul att flera i tråden redan är där eller närmar sig!
Då var det min tur nu, i förmiddags kom äntligen våran efterlängtade lillebror, med planerat snitt som slutade med problem vid ryggbedövningen, stack mig så pass mycket att jag blev sövd till slut, lite jobbigt men huvudsaken han kom ut och vi båda mår super bra, en kille på 4180g och 53 lång, född 39+3. Nu till nästa problem, namn hihi.
Häftigt att så många bebisar redan är här! Grattis! Måste varit många i tråden som kommit innan bf? Det är ju inte ens maj ännu 