BF MAJ 2020

Imorgon är min flicka sex veckor. Jag tittar fortfarande på henne varenda dag och blir gråtig av lycka att vi äntligen fick vår bebis. Vilken fin tråd detta var i nio månader <3 Hejja alla oss. Hoppas alla mår bra och njuter av sommaren!

Så himla avis på alla som har så mycket mjölk att de kan pumpa ut hela flaskor. Min flicka kämpade ju med vikten, och när hon vid en månad fortfarande inte att hade kommit upp i sin födelsevikt så var vi inne en vända på sjukhuset då vi kände oss oroliga. Jag har ammat sedan dag ett men det var ju tydligen inte nog så vi fick börja komplettera med ersättning efter varje amning. Självklart är det viktigaste att hon är nöjd och glad och framför allt mätt, vilket vi upplever att hon nu är - hon väger äntligen över fyra kilo! - men jag känner en sådan sorg i mitt mammahjärta för nu har hon vant sig vid att få flaskan med ersättning, hon vet att det kommer efter jag ammat henne. Long gone är dagarna av långa mysiga amningsstunder. Nu hetsar hon igenom amningen och tar endast bröstet en kort kort stund för att sedan nöjt slurpa i sig flaskan. Vilket har lett till att min mjölkproduktion inte alls flödar som den gjorde tidigare. Pumpar jag får jag ut typ 10, max 20 ml. Så himla trist och önskar att det jag har att erbjuda var nog att mätta mitt barn. :(

Är det någon som vill dela med sig vad det blev för namn på era små? Hos oss blev det en liten Cornelia. <3

Jag delammar sedan många veckor och hade förväntat mig att få tillbaka mensen snabbt men inget har kommit. Förra veckan hade jag extrem huvudvärk några dagar i rad och då fick jag panik, det var första (och enda) tecknet förra sommaren på att jag var gravid, haha.

Jag har samma inställning! Dock var jag på en picknick nyligen och gick ifrån några meter för att sätta mig på en bänk för att amma (istället för i gräset) och inom tio minuter hade hela sällskapet liksom....flyttat sig till och runt bänken jag satt på, det tyckte jag kändes lite jobbigt. Det satt och stod liksom tio personer runt omkring bänken där jag satt och försökte mata min bebis (som blev sjukt stressad och distraherad av alla människor).

Min bebis är galen. Igår gick vi upp vid nio, hon sov i ungefär tjugo minuter vid tolv på soffan medan jag åt lunch. Sen var nästa sömn i ytterligare tjugo minuter vid fyra tiden i bärselet när vi var ute och gick. Sov en kort kort stund vid tjugo-tiden medan jag och en vän gick en promenad. Sen somnade hon för natten vid midnatt. Då tänkte jag, pust vad skönt, nu kommer hon sova djupt i natt. Nä. Värsta natten på länge - vaknat varannan timme hela natten till och med nu. Hon vägrar liksom sova!? Det här är fjärde dagen av att hon tar små powernaps som ger henne kraft att hålla sig vaken i ytterligare typ, sex timmar. Vad f-n gör man?

Tillägg: hon ÄR ju trött. Det är trötta skriket och ögonen rullar och hon gäspar. Men hon kämpar emot med hela kroppen för att inte somna.

Jag delammar fortfarande 50/50 och idag - bebisen är 11 veckor och en dag - kom mensen tillbaka!

Min tjej försöker verkligen! Senaste veckan har hon vägrat ligga stilla på rygg. Hon vippar och gungar fram och tillbaka tills hon hamnar på sidan (blir nio av tio gånger åt vänster) och sen försöker hon komma vidare. Låter henne kämpa och försöka så länge hon är glad och vid gott mod, men slutar mest med att hon blir arg och frustrerade och börjar pipa när hon inte kommer mycket längre.

Här kämpar vi också med amningen. Har delammat länge och det har känts okej då jag fortfarande fått till några två, tre amningar per dygn men sedan tre dagar tillbaka tokvägrar hon. Alltså, hon skriker som att hon har blivit slagen och spänner hela kroppen utav ilska, ända ner i tårna tar hon i och skriker som en toka. Tycker det är så så så så så så jobbigt. Vill så gärna amma. Känner mig så himla ledsen.