Oj, många majbebisar på gång!
Själv har jag bim 28/5 2020, är i vecka 7, alltså väldigt tidigt än!
Hur går det för alla?
Har ni massa symptom, eller finns det fler som mig som har ca noll?
Antingen tänker jag inte alls på det, eller så tänker jag svinnmycket på det, vad jag kan och inte kan äta osv! Mycket att tänka på känns det som...
Ringde och har första möte på Bm nu denna veckan, så det känns bra!
Ang symptomen känner jag nog en stor oro kring det... Var gravid för ca 10 år sen, upptäckte ganska tidigt att det var mf, men jag blödde liksom inte, så det tänker jag ganska mycket på, om det är likadant denna gången.
Hur tänker du kring avsaknaden av symtom? Lättad? Oro?
Är i v 9+1 och vaknade idag med en fruktansvärt dålig känsla i kroppen... var på VUL förra torsdagen och kunde se ett tickande hjärta. Men allt kan ju hända..
Är det möjligt att känna av ett MF?
Hade MF förra cykeln (V5), vet inte hur mkt det spökar..
Arbetsdag 9 efter moderkaksprovet och jag väntar på DNA-svar. Det kan ta cirka 15 dagar innan svar. De ska ringa och ge svar oavsett och jag är helt manisk att kolla telefonen och blir livrädd när det ringer. Jag håller på att förgås! Jag sover knappt om nätterna och det är svårt att tänka positivt med 25% risk att det är ett sjukt barn.
Håller på att förbereda mig för det värsta - att behöva göra en abort kring v15-16. Googlar på hur det går till och om det går att begrava honom bredvid min son i familjegraven... att göra sig mentalt beredd. Samtidigt känner jag rörelser från honom flera gånger om dagen och magen blir allt svårare att dölja. I nästa stund fantiserar jag 6 månader framåt kring förlossning och amning.
I min kalender är det ett stort svart streck den 11 november. Då har det gått 15 arbetsdagar. Kommer jag ha en abort inplanerad ett par dagar efter, vara sjukskriven?....Eller kommer jag åka iväg som vanligt på en jobbmässa.
Så svårt att förhålla sig till min kropp och pojken jag väntar, när jag vet att det inom ett par dagar bara kan ryckas ifrån mig med ett telefonsamtal.
Jag är inte så aktiv här. Ska på kubultraljud den 12 nov och är då i v 12+4. Jag har kommit till kub-ultraljud förut och fått veta att fostret dött några veckor tidigare. Har haft alla symptom kvar och inte en droppe blod då. Nu är det bara ångest kring detta. Då såg vi hjärtslag v 7 men det gick ändå galet. Nu såg vi hjärtslag i v 8 och jag har symptom men dum som jag är började jag leta hjärtslag med doppler hemma för en v sedan . I v 10+2. Med mina fullgångna graviditeter har jag hört i denna vecka men nu hörs inget. Är säkerligen inställd på att fostret dött. Väntan känns så hemsk. Det blev inget positivt inlägg från mig men hoppas våga hänga lite mer här om det ändå går bra.
Grattis till alla små bebisar. Så härligt att det sett fint ut för många. För er som väntar på moderkaksprovets resultat håller jag mina tummar så hårt att ni får positiva besked <3
Tack <3 Nej, det är väldigt dumt att pröva så här tidigt men svårt att låta bli när man har en och jag hört tidigare graviditeter. Jag skulle helt enkelt aldrig köpt den : /. Det är en billig variant. En anglesound. Jag pratade med min bm om ett vul men hon menade att de har blivit så hårda med det nu här. Jag vågar inte berätta att jag lyssnar med min egen doppler heller och att det skapat än mer oro. Tills för någon vecka sedan kändes det som att det här nog skulle gå vägen men nu är känslan det motsatta.
Var på KUB i förrgår. Allt såg bra ut med bebisen som röjde rundor. Däremot såg BM en s k uppklarning i ena delen av livmodern. Det såg ut som en separat säck utan något synligt innehåll, däremot med cirkulation (man kunde se mkt rött/blått när hon satte igång den funktionen på maskinen). Hon undrade om jag väntade tvillingar men något sådant hade inte upptäckts vid VUL. De ska så klart analysera det mera men man kan ju inte låta bli att börja fundera på vad det är. Suck...
Vad underligt. Sa de vad det kunde vara? Bra att det såg bra ut som bäbisen iaf.
Har nu fått svar efter konstigheten som upptäcktes vid KUB. Jag har lyckats få ett myom, muskelknuta i livmodern. Överläkaren kom med lugnande ord men man kan ju inte bara bortse från det. Risk för att det växer, rubbar cirkulationen i övrigt, blödningar, missfall.... ja bara positivt laddade ord i mitt huvud nu som ni märker.
Får inte i mig alkoholfria viner för de smakar vidrigt, men det finns riktigt bra alkoholfri öl som inte är söt. Gå till systemet så får du hjälp för de i mataffären är ofta inga höjdare :)
27/4 Daphodil, pojke
29/4 viljaa, flicka
30/4 - SweetCa, pojke
2/5 - EmmaAF, pojke
3/5 - Lillfina, Blivande3barnsmamma- pojke
1/5 - Heilena, pojke, Gabby
5/5 - jevana, pojke
6/5 -
8/5 - Trostar, pojke, Humlan89, flicka
10/5 - HejsanJenny
14/5 - LinneaWookie, flickan89
15/5 - Stenbocken93
17/5 - MouS
20/5 - fladdriga svansen
22/5 - Andreaaaa, Nextchapter
23/5 millemupp
24/5 - Charlieellerså, pojke
25/5 - m94
Då fick man reda på att man har graviditetsdiabetes :(
Någon med erfarenhet?
Gjorde tillväxtultraljud idag, kommer bli en liten bebis denna gången också.
Hej! Här är en med tänkt BF 23/5 som fick förlösas med akut kejsarsnitt i förrgår.
Har varit en orolig graviditet. Först upptäcktes ett myom (som de ett tag trodde var en cysta), när den försvann upptäcktes en avvikelse i tillväxt (-18 från medelkurvan). I måndags vid sista TUL låg tillväxten t o m på plus, men då upptäckte de en tredje sak: vätska i buken. Fick köra ner till specialister i Lund på direkten för mer undersökningar. Där såg de att njurarna var förstorade, och efter första beskedet att jag skulle ligga inne för observation (och jag därför fått skicka hem mannen som snällt fått vänta utanför sjukhuset) fick jag nytt besked om att snittas typ direkt. Mannen fick vända tillbaka och invänta bebis på neo medan jag snittades och låg på post op. Fick inte ens hålla bebisen innan de rusade iväg med honom.
Så nu har bebis undersökts flera gånger och mer undersökningar väntas. Det har visat sig finnas blodpropp i artären vid njurarna. Tydligen väääldigt ovanligt. Flera veckor med undersökningar/medicinering väntar. Och än så länge vågar jag inte riktigt andas ut heller..
Har inte skrivit mycket i den här tråden eftersom allt blev så kaosartat.. men vill nu skriva av mig lite och sammanfatta vår resa.
Graviditeten har kantats av olika bekymmer. Först misstänkt myom vid placentan. När den försvann upptäcktes en minskad tillväxt. När tillväxten var normal upptäcktes vätska i buken. Skickades till sjukhus direkt. Vid nytt UL samma dag sågs förstorad njure. Akut kejsarsnitt samma kväll. Pojken föddes i v 36.
Visade sig vara proppar som stoppat upp flödet som lett till skada i njurar. Första levnadsveckan verkade allt osäkert, t o m dialys diskuterades bland läkarna. Det händer uppenbarligen nästan aldrig att ett barn får proppar så tidigt.
Från början medicinering och olika prover och undersökningar dagligen. Fick även behandla mot gulsot som inte gav med sig så lätt. Ett tag var han uppkopplad mot flera olika slangar så man knappt vågade röra honom (sockerlösning, sond, elektroder, pulsmätare..) Förflyttades efter en vecka, och då kunde man glesa ut en del kontroller och låta oss åka hem på nattpermis. Andra kontroller gjordes också. Hjärt-UL visade på nån typ av öppning (öppen ductus och nånting till jag glömt benämning på). Detta visade sig senare inte vara någon fara. Hjärn-UL visade likadant på nån typ av avvikelse som senare rättade till sig. Avvikelse på hörsel som också rättade till sig. Vi har alltså haft hjärtat i halsgropen en hel del.
Prover m m har visat sig vara bra hittills, så om vi har riktig tur läker skadan i njurarna ut.
Har sedan tidigare ett barn med cp-skada och ett annat barn som hade en plexusskada samt torticollis i början. Det var väl inte så att jag trodde allt skulle gå smidigt till men hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så här...
Vilken oerhört omtumlande och jobbig tid det måste ha varit. Skönt att det verkar gå bättre och hoppas att ni kan få njuta av bäbistiden härifrån.
<3 vad kämpigt, skönt att det känns som det börjar vända. Hoppas att allt går bra!
Vad tufft för er. Hoppas det bara blir bättre och bättre från och med nu <3
:( det måste varit väldigt jobbigt för er . Tack för att du tog dig tid och uppdatera oss här på forumet . Det känns som att vi är som en liten familj :). Så glad att det börjar vända för er . Det kan bara bli bättre . Blicka framåt bara !
Angående sovtiden det varierar . Han sover Max 1 - 1/5 timma åt gången. Han är vaken 1 till 2 timmar men senaste tiden har han gnällt och gråtit varenda gång han ska sova på dagen . Det känns hela tiden som att man tajmar fel :(. Han gallskriker verkligen .
Jag gissar på att din bebis är bara lugn och vill sova längre stunder. Inget konstigt med det . Njut så länge det varar. Om hans nattsömn inte störs av att han sover längre även på dagarna så har du inget att oroa dig för .
Hur söver ni på dagtid? Vi kämpar fortfarande på med sjalen så jag skulle behöva lite alternativ...
Idag testade jag sittdelen på vagnen. Så väldigt skönt med en nöjd pojke istället för tvärsur, som han är i liggdelen när han inte ska sova. Vi har inte bytt till sittdel permanent, men kommer fortsätta använda den om vi ska på promenad när han är nyvaken.
Nu börjar skorven komma... nån som har nåt bra sätt att få bort det? Provat nån salva med syskonet som jag inte tyckte fungerade, men jag kanske var för otålig?
Är lite bekymrad över huvudomfånget också.. inför nästa BVC-besök (med 1 mån mellan) har jag mätt hemma och på den tiden har det inte växt. Är det vanligt? Hade 34 när han föddes och är uppe på 40,5 nu.