BF MAJ 2020

Hoppar in här. Hade BIM idag och har plussat svagt sedan i fredags. Orolig att pyret inte vill stanna så jag tänkte vänta med en BF grupp, men tänker att ni säkert känner samma sak så vi kan peppa varandra istället!

BF 23/5 enligt appar...25/5 enligt min egen beräkning.

Nu har jag följt tråden ett tag utan att känna mig redo att skriva själv, men nu är det dags. Jag tog ut min hormonspiral 8/8 och fick en liten blödning precis efter, men jag vet inte om det räknas som mens eller inte. Jag tror att jag hade ägglossning i mitten av augusti, och fick positivt graviditetstest 31/8. Blev så förvånad eftersom det tidigare har tagit betydligt längre tid för mig att bli gravid (fick först ett missfall, och sedan en son som nu är två år). Eftersom jag inte hade något säkert datum för sista mensen är det svårt att beräkna graviditetslängd, men jag trodde att jag precis hade gått in i vecka 7.

De senaste dagarna har jag varit väldigt orolig för att få missfall. Det grundar sig egentligen bara i att jag inte tycker att mina graviditetstest har varit tillräckligt starka, och att clearblue veckoindikator visat för få veckor enligt min beräkning. Idag har jag inte kunnat fokusera ordentligt på något annat på hela dagen. Jag kände att jag skulle bli tokig om jag skulle vänta flera veckor utan att veta om graviditeten avstannat. Så jag lyckades hitta en tid för privat ul idag på eftermiddagen och var helt inställd på att åka därifrån gråtandes, eller kanske ännu värre utan att kunna få något besked. Men, jag fick se ett hjärta som slog! Barnmorskan sa att det var för tidigt för att mäta och avgöra graviditetslängd, men uppskattade att jag var i vecka 5-6 och tyckte att det stämde helt med de uppgifter jag gett. Jag hoppas att hon har rätt, och väljer nu att lita på det tills något annat visar sig. Har även bestämt mig för att inte ta några fler graviditestest. Nu lever hoppet om att vi ska få en bebis i mitten av maj, och jag är så glad och tacksam över att ha två tickande hjärtan i min kropp. Jag ska försöka att inte oroa mig, utan njuta av att jag nu är gravid.

Ursäkta att jag skrev en roman, men jag kände att jag behövde dela med mig av min historia efter att ha smygläst vad ni skrivit i flera veckor. Håller tummarna för att det ska gå bra för oss alla!

Härligt :)

Vilken vecka är du i? :)

Nu har jag följt tråden ett tag utan att känna mig redo att skriva själv, men nu är det dags. Jag tog ut min hormonspiral 8/8 och fick en liten blödning precis efter, men jag vet inte om det räknas som mens eller inte. Jag tror att jag hade ägglossning i mitten av augusti, och fick positivt graviditetstest 31/8. Blev så förvånad eftersom det tidigare har tagit betydligt längre tid för mig att bli gravid (fick först ett missfall, och sedan en son som nu är två år). Eftersom jag inte hade något säkert datum för sista mensen är det svårt att beräkna graviditetslängd, men jag trodde att jag precis hade gått in i vecka 7.

De senaste dagarna har jag varit väldigt orolig för att få missfall. Det grundar sig egentligen bara i att jag inte tycker att mina graviditetstest har varit tillräckligt starka, och att clearblue veckoindikator visat för få veckor enligt min beräkning. Idag har jag inte kunnat fokusera ordentligt på något annat på hela dagen. Jag kände att jag skulle bli tokig om jag skulle vänta flera veckor utan att veta om graviditeten avstannat. Så jag lyckades hitta en tid för privat ul idag på eftermiddagen och var helt inställd på att åka därifrån gråtandes, eller kanske ännu värre utan att kunna få något besked. Men, jag fick se ett hjärta som slog! Barnmorskan sa att det var för tidigt för att mäta och avgöra graviditetslängd, men uppskattade att jag var i vecka 5-6 och tyckte att det stämde helt med de uppgifter jag gett. Jag hoppas att hon har rätt, och väljer nu att lita på det tills något annat visar sig. Har även bestämt mig för att inte ta några fler graviditestest. Nu lever hoppet om att vi ska få en bebis i mitten av maj, och jag är så glad och tacksam över att ha två tickande hjärtan i min kropp. Jag ska försöka att inte oroa mig, utan njuta av att jag nu är gravid.

Ursäkta att jag skrev en roman, men jag kände att jag behövde dela med mig av min historia efter att ha smygläst vad ni skrivit i flera veckor. Håller tummarna för att det ska gå bra för oss alla!

Awee jag ryser när jag läser ditt inlägg, så fint. Att ett barn kan vara så efterlängtat sen första stund <3

Alla vi lever nu i en bubbla med oro och tvivel, så du är inte ensam. Men jag hoppas att vi alla får omfamna våra små i maj <3

Välkommen hit :)

Tack! Det känns skönt att inte vara ensam i tvivlet :)

Tack till dig också Kattunge15!

Måste bara hoppa in här!

Har försökt bli gravida sen februari 2018. I april i år fick vi så ett pluss och glädjen va enorm i några dagar. Tyvärr slutade det i tidigt missfall. I augusti bestämde vi oss r att starta en fertilitetsutredning som vi väntar svar på i slutet på veckan. Och så plussade vi idag! Är otroligt glad men samtidigt vågar jag inte riktigt ge mig hän det eftersom hag varit här förrut och det sket sig....

Ingen utom jag och min man vet ens att vi har försökt och vi sa inget om vårt tidigare pluss. Nu har vi bestämt att berätta allt för våra föräldrar...

Åh, ville bara skriva av mig!

Ps! Bf sista veckan i maj :)