BF MAJ 2020

Är det så?

Ja man skall väl inte klaga på att man inte har några symtom egentlihen, men det känns typ inte på riktigt alls, haha! Har bara lite ömma bröst på yttersidorna och lite mitt på men annars typ inget mer. Det kan dra lite ibland när jag reser mig upp också. Annars känns allt som vanligt förutom att jag blir så trött på eftermiddagen. :)

Hur ställer ni er till KUB testet? Ska ni göra det eller strunta i det? Och varför??

Vi är så veliga! Själva kubtestet bryr vi oss egentligen inte om. Att göra abort för att det visade dåligt tror jag inte vi kommer göra vilket fall.. inte när man jobbar på en skola med särskolebarn.. och inte när man kämpat i flera år för denna bebis.

MEN vi får inget ultraljud förrän vecka 20 annars.. :( och det tycker vi är jobbigt! Försökt fråga om man kan få det tidigare men dom är stenhårda :( och privat vill vi inte besöka då vi får åka långt..

Hur hade ni gjort??

Har någon av er börjat fundera på namn?

Jag har ett flicknamn som jag undrar vad ni skulle tycka om det namnet:. Rytal?

Hej var på inskrivning och provtagning idag. V 11 +3 och kub är nästa fredag på min födelsedag (snacka om bästa presenten någonsin om allt ser bra ut). Längtar för mkt som alla andra här. Dagarna är långa.

Min undran är hur tänker ni kring berätta för chef och kollegor innan kub? Saken är den att jag jobbar 2 jobbhelger på raken nu och pmöte 2 dagar innan kub. Jag vet inte hur min kropp ska orka de då jag e ohälsosamt trött och jag vill bara säga de så det vet varför. Orkar inte med bortförklaringar eller ljuga. Eller ska man bara bita ihop efter kub :(

Vilken vecka är ni i som känner av bebisen?

Senaste veckan har jag känt som att något petar lite svagt där livmodern är, men är ju omöjligt att veta om det är bebis eller gas som lurar en! Är bara i vecka 16 så lite tidigt än kanske...

Ja, jag tror också det kommer gå snabbt efter nyår. Då är man plötsligt inne på året man ska få sin bäbis. Vi får passa på att njuta innan eventuell foglossning och andra krämpor smyger på.

Fan alltså, hade ju tänkt att allt skulle vara färdigt nu med beviljat kejsarsnitt. Men fick inte alls komma direkt till läkare utan hade ett terapisamtal med en bm som inte hjälpte något alls. Det enda hon sa om kejsarsnitt var i princip för att skrämma upp mig och prata om hur man är fastspänd, förlamad och helt utan kontroll. Fick tjata till mig att hon ändå skulle boka in mig till läkare, men det dröjer tills långt in i januari. Vill bara ha allt klart och veta NU!!!!!

Ja det som gör mig så himla frustrerad är att min bm sade uttryckligen att hon bokade in mig direkt till läkare för att prata, och att jag inte behövde gå genom aurora. Jag har mina skäl för snitt, och de är så grava att jag egentligen tänkt att jag inte skall ha barn pga att jag inte vill föda. Det ger mig dessutom redan sådan ångest att jag känner att det påverkan anknytan till barnet, och det känns tråkigt att inte kunna tycka att graviditeten känns kul utan endast skrämmande.

Eftersom jag tycker så starkt så är jag också sedan mycket länge fullt påläst om båda alternativen och kan fördelar, nackdelar och förlopp i detalj. Ett ks är ju rent fysiskt ett större ingrepp och inget som är "enkelt", däremot "enklare" psykiskt för mig. Och det var just sånt jag ville prata om idag. Känns inte minst som ett rejält slöseri av resurser att de vill spendera 3 tillfällen nu för att planera en förlossningsplan med alternativ som jag från början inte känner mig trygg med, utan hon pratade bara utifrån att jag skulle bli nekad snitt. Vilket i sig känns ännu mer ångestfyllt och frustrerande iom att min bm var noga med att säga att "ingen blir tvingad till något som inte känns bra".

Fan alltså, ångrar typ allting just nu och allt känns bara helt skit ju mer jag landar i detta.......