• Wed 21 Aug 2019 20:18
    503 visningar
    12 svar
    12
    503

    försökt 1 år, ingen äl & endometrios

    Hej!


    Jag behöver verkligen skriva av mig och har vill hemskt gärna ha någon form av återkoppling från någon som går igenom eller har gått igenom samma sak som jag gör just nu.


    Jag tog mig till gyn januari 2017 på grund av olika smärtor och blödningar och endometrios konstaterades till slut. I augusti 2018 slutade jag med p-piller i hopp om att kunna skaffa ett första barn.


    N har ett år gått och ägglossningen är inte vad den borde vara. Jag har gått två doser på Letrozol men får så otroligt ont i magen efter de och de höjer östrogenvärdena knappt nämnvärt.


    Jag är såklart medveten om att 1 år inte är särskilt lång tid och att det finns otaliga vägar att gå och att det finns par som kämpar år efter år.


    Men man blir så himla nedslagen när mensen kommer månad efter månad när jag VET att det finns ett medicinskt fel på mig. Det är så otroligt frustrerande.


    Min mamma engagerar sig inte alls i frågan trots att jag försökt lyfta ämnet. "Alla andra" blir gravida och jag kan inte förmå mig själv att känna glädje med de. Såklart missunnar jag de inte, och det är ju såklart inte så att jag inte är glad för deras skull - jag är ledsen för min egen skull.


    I alla år har man fått höra att man ska skydda sig så man inte råkar bli gravid - och ja, såklart ska man det! Men aldrig var det någon vuxen som lärde en att det kan vara en lång process och utdraget och svårt. Jag känner mig så himla snuvad på så mycket. Inte alls psykiskt förberedd på att jag, 29 år gammal och fullt frisk med ett sunt leverne, skulle ha svårt att få barn.


    Man läser på nätet om att ta ägglossningsstickor, träna mer, dricka mindre kaffe, inte tänka på det, äta bättre och vad vet jag. Jag dricker inte, röker inte och dricker 2 koppar kaffe som dagen sedan många år tillbaka. Jag går mina 15000 steg om dagen i ett aktivt jobb och stressar aldrig (jo, över detta mentalt). Men någonstans måste jag väl bara kunna få leva mitt liv på ett normalt sätt och dricka en extra kopp kaffe om jag vill? Sova lite mindre om jag vill, dricka vin om jag vill osv. Ska man behöva ge upp allt annat? Det kommer ju stiga en åt huvudet mer än vad det redan gjort.


    Ni andra som gått igenom det där med utebliven ägglossning, endometrios, letrozol och allt annat..snälla, skriva en rad eller två.


    / Ensam.

  • Svar på tråden försökt 1 år, ingen äl & endometrios
  • Wed 21 Aug 2019 21:17
    #1

    Förstår precis frustrationen! Tog många år innan vi fick barn. Provade allt de åren, men insåg till sist att levernet ytterst sällan påverkar om man lever nåt så när normalt. Så mitt råd är- lägg ner alla "goda" råd, sök hjälp igen, fundera på IVF. IVF är i regel bästa vägen till barn. Kan krävas längre nedreglering eftersom du har endo., men det kan det ju vara värt. Ge inte upp!  {#emotions_dlg.flower}

  • Wed 21 Aug 2019 21:24
    #2

    Tack för ditt svar Hjärta


    Får jag fråga dig hur du lyckades orka igenom månad efter måndag? Hittade du något tankesätt som gjorde att du kunde hålla huvudet högt? Sysselsatte du dig med annat?


    Hamnade du i acceptans någonstans att du kanske aldrig kommer få barn?


    Hur gick ni till slut till väga när du äntligen blev gravid? Var det IVF, spontant eller annat?


    Kram {#emotions_dlg.flower}

  • Wed 21 Aug 2019 21:34
    #3
    Janaa skrev 2019-08-21 21:24:38 följande:

    Tack för ditt svar Hjärta


    Får jag fråga dig hur du lyckades orka igenom månad efter måndag? Hittade du något tankesätt som gjorde att du kunde hålla huvudet högt? Sysselsatte du dig med annat?


    Hamnade du i acceptans någonstans att du kanske aldrig kommer få barn?


    Hur gick ni till slut till väga när du äntligen blev gravid? Var det IVF, spontant eller annat?


    Kram {#emotions_dlg.flower}


    Jag orkade för att man måste om man vill ha barn. Känns så krasst att säga, men så var det. Vi bara skulle ha barn och då var jag tvungen kämpa! Men fy vad tufft det var... Orkade inte ens se gravida, än mindre umgås med dom. Kommandosexet var ju ingen hit heller efter några år... Behandlingar år efter år. Vi köpte en stor gård i samma veva som jag blev gravid första gången. Det blev missfall v.11. Men gården, husen, djuren, trädgården blev min räddning för där hade jag sysselsättning och glädje mitt i all sorg och kamp. Nåt måste man hitta på för sitta och grubbla gör allt värre! Vad som helst som ger energi och glädje trots allt.
    Vi fick till slut barn via äggdonation. Mina ägg var helt enkelt för usla. Fick även mediciner för att förhindra fler missfall ( hade haft 4 då). Det var värt all den där kampen!

    Kram!
  • Wed 21 Aug 2019 21:35
    #4

    Jag har endometrios men fått tre barn med hjälp av pergotime och letrozol. Jag har dock egen äl men det tar sig inte utan hjälp. Med första barnet försökte vi i flera år innan vi sökte hjälp och under tiden vi stod i ivf kö så provade vi pergotime och det funkade. Även med barn nr2. Men barn nr 3 så fanns inte pergotime kvar så vi vi letrozol. Det tog 8-9 kurer innan vi blev gravida.

    Vi har aldrig slutat försöka. Mitt mål var att få bli mamma oavsett hur.

    Hoppas ni lyckas med det ni önskar göra. Önskar er lycka till och styrkekramar!!

  • Anonym (Anony­m)
    Sun 25 Aug 2019 16:08
    #5

    Är inte säker på processen med endometrios, men om du har det och är 29 år kanske det är dags för IVF?

  • Sun 25 Aug 2019 17:48
    #6
    Anonym (Anonym) skrev 2019-08-25 16:08:21 följande:

    Är inte säker på processen med endometrios, men om du har det och är 29 år kanske det är dags för IVF?


    Jag är inte heller helt säker. Gyn ringde i fredags och ville att jag skulle komma tillbaka för kontroll av cystan.Och han sa att om allt ser "bra" ut (?) så skulle jag få gå på min tredje och sista kur Letrozol innan han skickar oss vidare till KK. Vilket jag antar är kvinnokliniken? Jag antar också att där tar man steget vidare och kanske först utreder min sambo och sedan ställs i kö till IVF men det är bara en spekulation.


    Någon som vet om det är lång kö till IVF, eller om det kostar hutlösa summor osv?

  • Sun 25 Aug 2019 18:00
    #7
    Janaa skrev 2019-08-25 17:48:22 följande:

    Jag är inte heller helt säker. Gyn ringde i fredags och ville att jag skulle komma tillbaka för kontroll av cystan.Och han sa att om allt ser "bra" ut (?) så skulle jag få gå på min tredje och sista kur Letrozol innan han skickar oss vidare till KK. Vilket jag antar är kvinnokliniken? Jag antar också att där tar man steget vidare och kanske först utreder min sambo och sedan ställs i kö till IVF men det är bara en spekulation.


    Någon som vet om det är lång kö till IVF, eller om det kostar hutlösa summor osv?


    Om ni får IVF via landstinget kostar det som maxbeloppet på högkostnadskortet. Det ska gå under vårdgarantin på 3 månader, men jag vet att vissa får vänta längre. Går man privat kostar det mellan 30-70000 för ett försök, men då är det i regel ingen kö.
  • Tue 27 Aug 2019 18:29
    #8

    Hej! Försökte skicka ett privat meddelande till dig men det verkade inte fungera! Sitter lite i samma sits som dig. Har försökt sedan augusti 2018 jag med. Har inte blivit diagnostiserad med endometrios men ja har lite bekymmer jag me så jag förstår dig fullständigt! Svara gärna om du vill

  • Fri 30 Aug 2019 12:00
    #9
    Pimpinellan skrev 2019-08-25 18:00:05 följande:
    Om ni får IVF via landstinget kostar det som maxbeloppet på högkostnadskortet. Det ska gå under vårdgarantin på 3 månader, men jag vet att vissa får vänta längre. Går man privat kostar det mellan 30-70000 för ett försök, men då är det i regel ingen kö.

    Ja den där vårdgarantin hör man ju så mycket om..jag har inga problem att vänta längre än 3 månader men om det handlar om 1 - 2 år så skulle jag blivit ganska otålig.


    Ja det är alltså sådana summor..jag har försökt googla och vad jag hittat så ska det ligga på iaf 30 000 precis som du skriver. Och det är inget alternativ för mig/oss. Vi hade ju kunnat betala de pengarna. Vi har pratat en del om det -ifall- det skulle bli så att det är vårt alternativ, att vi inte kommer utföra det. Då finns det annat vi hellre lägger de pengarna på. Så får man bearbeta barnlösheten och sorgen över det på något sätt. 


    Men jag förstår absolut att folk är beredda att betala pengarna och jag tycker inte det är konstigt att man väljer att chansa. Men som vi känner just nu så vill vi inte det. Och de blir ju såklart en begränsning. Men vi känner att det förhoppningsvis inte behöver gå så långt utan att det tar sig ändå eller på gratisförsöken.


     


    Tack för ditt svar!

  • Fri 30 Aug 2019 12:02
    #10
    Lillamiia skrev 2019-08-27 18:29:07 följande:

    Hej! Försökte skicka ett privat meddelande till dig men det verkade inte fungera! Sitter lite i samma sits som dig. Har försökt sedan augusti 2018 jag med. Har inte blivit diagnostiserad med endometrios men ja har lite bekymmer jag me så jag förstår dig fullständigt! Svara gärna om du vill


    Hej! Vad glad jag blev för ditt svar. Alltid skönt med någon man kan följas åt tillsammans med lite grann!


     


    Jag kan prova att skicka ett meddelande till dig så kan vi växla lite ord där.  

  • Fri 30 Aug 2019 12:07
    #11
    Pimpinellan skrev 2019-08-21 21:34:42 följande:
    Jag orkade för att man måste om man vill ha barn. Känns så krasst att säga, men så var det. Vi bara skulle ha barn och då var jag tvungen kämpa! Men fy vad tufft det var... Orkade inte ens se gravida, än mindre umgås med dom. Kommandosexet var ju ingen hit heller efter några år... Behandlingar år efter år. Vi köpte en stor gård i samma veva som jag blev gravid första gången. Det blev missfall v.11. Men gården, husen, djuren, trädgården blev min räddning för där hade jag sysselsättning och glädje mitt i all sorg och kamp. Nåt måste man hitta på för sitta och grubbla gör allt värre! Vad som helst som ger energi och glädje trots allt.
    Vi fick till slut barn via äggdonation. Mina ägg var helt enkelt för usla. Fick även mediciner för att förhindra fler missfall ( hade haft 4 då). Det var värt all den där kampen!

    Kram!

    Tack för ditt svar. Det låter sunt det där, att kunna ägna sig åt annat. Vi har också djur och trädgård en bra bit ut på landet och tillgång till både havet och skogen. Kanske är det där man borde försöka hitta tillbaka till lugnet igen. 


    Får jag fråga dig om du fick göra VUL/UL tidigare än vad man annars gör, med tanke på dina missfall? Jag har själv två missfall efter varandra i bagaget - ett 2011 & ett 2012.

  • Fri 30 Aug 2019 15:10
    #12
    Janaa skrev 2019-08-30 12:07:09 följande:

    Tack för ditt svar. Det låter sunt det där, att kunna ägna sig åt annat. Vi har också djur och trädgård en bra bit ut på landet och tillgång till både havet och skogen. Kanske är det där man borde försöka hitta tillbaka till lugnet igen. 


    Får jag fråga dig om du fick göra VUL/UL tidigare än vad man annars gör, med tanke på dina missfall? Jag har själv två missfall efter varandra i bagaget - ett 2011 & ett 2012.


    Det blev min räddning i alla fall. Gå ut och krama djuren och mocka lite skit- inte att förakta som sysselsättning. Bara man hittar nånting, det tror jag är jätteviktigt.

    Jag hann inte göra VUL andra missfallet, inte heller 3:e ( v.6-7), 4:e graviditeten vågade jag inte! Fick erbjudande av min privata läkare, men kände att jag inte orkade. Kanske var fel, då hade det säkerligen upptäckts att mitt foster dött. Nu gick jag ända till v.14 innan missfallet kom. 5:e graviditeten mådde jag annorlunda. Hade även tatt flera hcg-prov som visade mycket höga siffror (högre än vid missfallet v.14). Vågade till sist i sista tänkbara veckan göra VUL ( v.13) och det levde! Glad Dagen efter gjorde jag UL via Mvc. Fick barn. 6:e graviditeten gjorde jag privat VUL v.10, hade sån ångest, men det levde då med.
Svar på tråden försökt 1 år, ingen äl & endometrios