Ung med tandprotes, någon mer

TS, du kommer att vänja dig, du är så pass ung så du kommer snart att lära dig detta, alla problem och den ovana känslan kommer du över. Det tog ungefär två år innan jag förstod att en bekant hade protes och det var ingenting jag såg utan något som kom fram i ett samtal. Synd med tandläkarskräck, det förstör så mycket. En tanke när det gäller protes,  och där har du säkert fått goda råd, är färgen på tänderna. Vid dina unga år kan du säkert ha relativt vita men med stigande ålder blir tänder mörkare, protesen bör anpassas. Jag minns att vi alla reagerade för många år sen när min mormor fick löständer, bländande vita och alldeles för stora. "Hästtänder" sa min far.                                                                                                                                                     Ibland går det inte att undvika implantat även om man skött tänderna minutiöst. Mina två första har jag nu när jag är urgammal, längst bak i munnen. Hade kanske inte behövts men tuggförmågan tänker jag på. 50 papp fattigare, men som en kompis sa, var glad att du hade dem. En uppmaning till alla yngre, gå regelbundet till tandhygienisten och jobba "som sjutton" med gaddarna. Då kan ni åka på lyxkryssning för pengarna.

Nu har citeringsfunktionen lagt av; jag ville vända mig till den tandvårdsrädda med ärftlig tandlossning. Jag har förstått att det alltid finns en genetisk faktor i bakgrunden och då är det särskilt viktigt med skötseln och att man inte röker.                                                                                                                                                          Jag tror jag vet mer än de flesta i dagens samhälle om tandlossning och proteser; jag levde ett årtionde i Tyskland, på 70-talet, arbetarklassfamilj (det har nog viss betydelse). Min kära mor, under min svenska uppväxt, var oerhört noga med att vi barn borstade tänderna, morgon och kväll. Hon övervakade det hela och vi fick 7 öre för varje godkänd borstning. Kommen till Tyskland noterade jag att INGEN borstade tänderna på kvällen, de rökte en cigarett och åt lite choklad i stället. Alla i den närmaste omgivningen över 50 hade protes. Ofta var tänderna jättefula, stora och alldeles för vita. Flera, just fyllda 40, hade också proteser.                                                                                                                        Jag betraktades som fullkomligt galen och alldeles för intresserad av kroppsvård eftersom jag borstade både morgon och kväll, en sån fåfänga. Fåfänga människor ville spela fina och märkvärdiga enligt de tyskar jag lärde känna, tandborstning stod inte högt bland arbetarbefolkningen.                                                                                                                                                            Folks tänder lossnade i jämn takt och aldrig glömmer jag min ex-svärfars andedräkt, som en krokodils. Förruttnelsestanken kändes redan när han stod i hallen och spred sig sedan i bostaden. Sen skulle han pussa på kind också, vämjeligt.
                                                                                                     Hur gick det för mig? Utmärkt, alla gaddarna kvar trots hög ålder. Först nu har jag två nya Brånemarkständer.                                                                                              Tyskland vände jag ryggen, bra förstås att ha fått språket. Intressant om någon känner igen de tyska metoderna förr i tiden; i dag har de förstås hängt med utvecklingen. Man kan heller inte skylla på krig hur många decennier som helst.